Se nu noga till att skilja på laddningsrelä och laddningsregulator!
Laddningsrelä talar man på gamla treborstgeneratorer som försöker klara sig utan hjälp för laddningsregleringen och bara har ett bakströmsrelä. Men det är en teknik som blev omodern redan på 30-talet, och efter kriget hängde den bara kvar på enstaka riktigt billiga småbilar.
En
likströmsgenerator av 50-60-talstyp arbetar ihop med en laddningsregulator som vanligtvis sköter både spänningsreglering och strömbegränsning, dessutom brukar ett bakströmsrelä sitta inbyggt i samma
kåpa. Denna enhet ska kallas laddningsregulator och ingenting annat.
De flesta mekaniska laddningsregulatorer för likströmsgeneratorer är oberoende av polariteten och fungerar alltså lika bra för både plus- och minusjord. Men det finns undantag. I vissa typer finns en diod som är till för antingen temperaturkompensering eller gnistsläckning, sådana regulatorer fungerar inte alls med omvänd polaritet. Andra har olika material i fast och rörlig relä
kontakt, för att öka kontakternas livslängd. En sådan
regulator fungerar till en början med omvänd polaritet men får kontakterna sönderbrända i förtid.
När likströmsregulatorer nytillverkas idag vore det frestande att bygga dem som elektroniska regulatorer, i likhet med regulatorn till en
växelströmsgenerator. En elektronisk regulator kommer inte alls att gå att använda för annan polaritet än vad den är byggd för.
Beträffande startmotorsolenoiden måste vi få veta om det är en
solenoid som ska vara påbyggd på startmotorn och både har till uppgift att fungera som startrelä och att skjuta fram startmotordrevet, eller om solenoiden sitter separat och bara ska fungera som relä.