Lita som sagt inte på att tempmätaren visar rätt. Om du är osäker på den, så ta loss givaren från motorn och stoppa ner den i kokande vatten, och se vad mätaren visar då. Om det är en elektrisk givare, ordna jordförbindning mellan den och fordonets chassijord medan du provkokar den.
En tumregel när det gäller termostaten är att själva vaxtermostaten (den temperaturkänsliga kopparfärgade klumpen som trycker ut ett stift då den blir varm) ska sitta på motorsidan av den, så att den har chans att känna kylvattnets
temperatur redan innan termostaten öppnar. Och det innebär i praktiken att fjädern ska vara i den del av termostathuset som är hopkopplat med motorns kylmantel och andra änden av termostaten peka mot kylarslangen.
Se upp med att vissa motorer ska ha en
termostat med en extra ventilbricka som täpper till en shuntkanal som mynnar i termostathusets botten, då termostaten öppnar. Om man råkar sätta dit en termostat utan extrabrickan i en sådan motor, så kan den gå varm "oförklarligt" för att shuntkanalen aldrig täpps för utan en stor del av vattnet går den vägen tillbaka till vattenpumpen istället för via kylaren. Ett välkänt exempel från personbilsvärlden på motor med den typen av termostat är Volvo B18/B20.
Det bör gå ganska lätt att se på kylsystemet om slangarna är dragna så det finns risk för luftfickor eller inte. Om det är en "lurig" motor enligt Bert, så kan man behöva varva upp den några gånger så det blir god fart på vattenpumpen, såväl medan den är kall och termostaten stängd som då motorn är varm, för att få bort all
luft. Om kylsystemet har några riktigt lömska konstruktioner som gör det svårluftat, så bör det finnas beskrivet i instruktionsboken hur luftning ska gå till. I så fall kan man säkert också se en del luftnipplar placerade på lämpliga ställen.