Bosch, liksom de flesta andra stora tillverkare av generatorer och laddningsregulatorer till bilindustrin har haft temperaturkompensering i laddningsregulatorerna sedan 50-talet, kanske ännu längre. På mekaniska regulatorer löste man det oftast med en bimetallfjäder (det förekom också t ex temperaturberoende motstånd i serie med spänningsspolen), på tidiga elektroniska utnyttjade man temperaturberoendet hos en zenerdiod.
Dock är det inte alla biltillverkare som har velat ha temperaturkompenserade regulatorer, och i militärfordon där elsystemet ska uppfylla den amerikanska standarden MIL-STD-1275B kan man inte ha mycket temperaturkompensering pga de spänningsgränser som tillåts där.
Förr i tiden då laddningsregulatorn inte var inbyggd i generatorn utan satt separat, så monterades den ofta i närheten av batteriet.
När man började med inbyggda laddningsregulatorer fick man inte lika bra temperaturkompensering ur batteriets synpunkt, men däremot vann man att få hög laddspänning de första minuterna efter en kallstart innan generatorn hade hunnit bli varm, och sedan en lägre spänning under långvarig körning. Volvo hade dock något eller några år på 80-talet en laddningsregulator med anslutning för en yttre tempgivare som satt under batteriet.