Jag har en gammkatt på 14 år som heter Sune som jag skaffade som sällskap när jag bodde nere i Sundsvall..
Han har ända sedan han föddes föredragit hundar före katter att umgås med, trots att jag inte hade hund själv då..
Han älskar att bada, han älskar chilinötter, kryddstark mat, korvmackor med senap..
Sedan jag flyttade hit till jämtlands urskogar så har han levt gott, och chockerat oss flera ggr..
Han har dödat möss på löpande
band som vilken katt som helst, och med tiden så blev han väl less på det antar jag..
Han hade en period då han gick över till ekorrar, det låg en drös med huvuden ute på trappen..
Sen klev han upp ett steg till och började ta harar!
Jag vet inte hur många kadaver som legat uppradade utanför dörren på morgonen, och det är inga pyttesmå stackare han tagit heller!
Han har nämligen en ritual, han biter av huvudet från bytet och lägger kropp och huvud bredvid varann utanför ytterdörren, fast med 1 cm mellanrum mellan dom..
Sen lockar han ut mig så jag ska se offerplatsen och berömma jägaren, sen äter han upp allt..
Man började fundera lite grann dom första gångerna det låg ritualslaktade harar ute på bron när man vaknade, man trodde man retat upp bonnamaffian eller nåt..
Räven har han jagat bort från gården några ggr, sticker iväg som ett spjut efter den och räven blir livrädd och retirerar!
Nu har ju dessvärre åldern börjat ta ut sin rätt, så han håller sig till möss och sover mest ute på altanen..
Barnen är helt tokiga i katter och för några år sedan så var vi och besökte några vänner i Hammerdal, dom hade nyss fått kattungar och eftersom våra barn älskar katter och Sune börjar bli till åren, så kände vi att vi ville gardera upp oss med en efterträdare till Sune för att inte stå kattlös den dagen det hjärtskärande faktiskt inträffar..
Givetvis så kunde ju inte syskonen enas om en katt, så dom fick välja varsin och döpa dom..
Blixten och Bärgarn fick dom heta, eller som jag och sambon kallar dom, Dum o Dummare!
Dom tar också hem möss och fåglar, men dom är så jäkla efterblivna att dom tar in dom i huset och släpper lös dom levande!
Sen står dom som två banjospelande tandlösa missfoster och försöker stirra ihjäl dom..
Fast dom är söta och keliga, och det var väl egentligen det vi letade efter..
När vi tog hem dom så var våran hund Nala skendräktig, så hon adopterade dom som sina valpar och diade dom och tog hand om dom för fullt!
Sedan dess så är dom hennes och hon vakar över dom jämt!
Kan skriva att jag har haft hundar å katter men köpte en Burma som hade klämd svanstip den var liten men hade synfärgen rätt! En upplevelse att få ta hand om den 
Så J-A glad 
De ska bli sååå trevligt att montera 
