Byte av vattentäkt

#1 » 22:12:52, 09-04-2015

Läste Henrik.E:s tråd om hans kallkälla och vill bjuda på lite bilder från när jag bytte vattentäkt för ett par år sedan.
Förutsättningar: Djupborrad brunn med hög radonhalt, svavelväte samt missfärgande järn som huvudsakliga föroreningar. Luktade inte bra, smakade inte bra och rostfärgade porslin och duschkabin. Filterutrustning till den kombon skulle kosta 60-70000 plus installationsjobb enligt hur jag ville utforma anläggningen.

Det vore ju strålande i detta läge om man kunde finna sig en kallkälla att hämta vatten ur!

24 februari 2013, bilden tagen 160 m från min husvägg, endast två höjdmeter från en insjö. Här har det aldrig frusit, oavsett hur kall vintern är. Betande djur brukar ha hållit platsen öppen vintertid för att dricka. Oavsett väder sommartid bär det inte för en traktor, men hur mycket vatten ger källan tro? Omöjligt att veta utan att mäta, det är ju inte precis någon bäck som rinner därifrån.

Början på april samma år. Detta kan bli nåt! obegränsat djup och öppet vatten!

11 juni 2013. Första skoptaget. Notera "rörelserosen" där vattnet kommer upp.

Betongringar och lock hämtades till platsen samma morgon.

Ungefär 160cm djupt, notera storleken på inflödet samt träbitar i hålet. Någon har använt denna vattentäkt förut ty varifrån kommer annars trät, oklart när och ingen i släkten känner till att så skulle vara fallet.

Ner med lite 8-16 som botten, och fort ner med ringarna innan leran rinner tillbaka!

Två ringar samt lock på plats, slangar framgrävda enligt bilden, andra änden finns i betongringen (2 st, el+vatten). Lerigt å smetigt. Bara att ge det några dagar då? Går det att dricka och hur bra kapacitet är det? Fram till hit är hela projektet en kalkylerad chansning.

Vatten morgonen efter

Två dagar efteråt såg vattnet ut så här och smakade delikat:

Dränering av överflöd:

Mätning visade senare att källan ger 800 liter per timme vilket tillsammans med reservoarens storlek är hanterbart för mina behov. 2600 kr senare (vattenprov med analys av ALLT) framkom att vattnet var fläckfritt enligt socialstyrelsen med undantag för pH (6,3 dvs surt där 7,0 är neutralt och godkänt). Surt vatten är i sig ingen hälsorisk men kan skada rör (gammeldags galvrör, varken koppar eller plast påverkas).

#2 » 22:37:11, 09-04-2015

Ohoj!

Underbart!!
Det enklaste är alltid det bästa!
Naturen har alltid levererat vad människor behöver, det gäller ibland att se hur folk gjorde förr i tiden, många gånger var "vi" klokare då.
Bra att vilt kan nå vatten även i fortsättningen.

Mvh Rospigg

#3 » 00:47:45, 10-04-2015

Fortsättning kommer, området har varit en hage i 45 år så viltet är sällsynt! Viltet har dessutom 40 meter ner till en sjö, så sommartid kan det inte anses som ett problem.
Blindtest har visat att Imsdal mineralvatten smakar avslaget och gammalt i jämförelse, i dagsläget spolar jag således toaletten med ett vatten som utklassar dyrt flaskvatten i smak (och dricker naturligtvis). Mer bilder kommer.

#4 » 07:41:17, 10-04-2015

EE skrev:Mätning visade senare att källan ger 800 liter per timme vilket tillsammans med reservoarens storlek är hanterbart för mina behov. 2600 kr senare (vattenprov med analys av ALLT) framkom att vattnet var fläckfritt enligt socialstyrelsen med undantag för pH (6,3 dvs surt där 7,0 är neutralt och godkänt). Surt vatten är i sig ingen hälsorisk men kan skada rör (gammeldags galvrör, varken koppar eller plast påverkas).

Tyvärr har jag andra uppgifter när det gäller surt vatten och koppar. Det skadar kopparrören, stödhylsorna till PEX-slangar, mässingskoppel kan kopparn lakas ur så bara zinket återstår och är frun en blondin kan hon bli grönhårig (jag vet en som blev det). :mrgreen:

Däremot så lär surt vatten smaka bätttre än neutralt.
:off_topic:

Mina föräldrar har surt vatten och tio år efter de byggde så började deras kopparrör läcka. I hela min uppväxt har det varit problem med deras rör, lappat och lagat. Tack och lov hade jag köpt hem en laddning klämkopplingar och PEX-slang, för en julaftonsförmiddag ringde min mor lätt förtvivlad. De hade nattgäster över hela julhelgen, och vid 23-tiden på lillejulaftons kväll exploderade rören så de hade inget vatten i huset. Gissa vad jag fick göra den julhelgen. :vissla:

Jag fick ihop allt utom vatten till en vask, så det löste sig bra, men visst är det konstigt att allt sådant händer under storhelger när man inte kan få tag på material och folk?
:back_to:

#5 » 07:50:31, 10-04-2015

Har samma uppfattning av surt vatten och kopparrör, vet dock inte något värde på det.

#6 » 07:58:15, 10-04-2015

Men hallå! pH 6,3 är väl inget att yra om? Regnvatten är ju mer surt!

M

#7 » 08:02:54, 10-04-2015

Nej det är säkert så.

#8 » 09:44:39, 10-04-2015

Nice, ett projekt helt i min smak :thumme:

#9 » 15:06:16, 10-04-2015

Jag har åtgärdat pH-värdet, på lång sikt (10 år) kan det bara ge strul med diverse metaller som löses upp där de inte borde lösas upp. Bildserien kommer snart dit!

När vattenkvaliteten var säkerställd och vattentillflödet bevakat dagligen en hel sommar utan att det någonsin sinade så var beslutet lätt att ta källan i drift.
Grävning mot de slangar som lades ner under betongringarna, el och vatten ansluts hit.

Schaktet fotat nerifrån

160cm är onödigt djupt, tjälen kan aldrig gå så djupt på åkermark? Lättgrävt var det i af.

Installation av kalkfilter för att höja pH. Har tyvärr inga bilder på byggprocessen men filtret är en polyetentunna som perforerats med hundratals 5 mm hål, symmetriskt utplacerade. I centrum på denna tunna sitter ett lagom långt rör av syrafast stål. Det måste inte vara detta material, men jag hade ett passande i bra-att-ha högen. Detta rör har perforerats på samma sätt som tunnan. Ett jobb för den beslutsamme kan sägas, det är drygt att borra den mängden hål för hand i den typen av material... Röret sitter fast i tunnans botten med kraftiga nylonbuntband. Inuti detta rör är pumpen placerad. Speciellt avsedd kalkstenskross fylldes sedan i tunnan, säkerligen 200 kg. Verkansprincipen för mitt filter är alltså att allt vatten har passerat kalkfiltret innan det når pumpen. Sedan fotot togs har det inre röret försetts med en hätta som gör att inget vatten rinner in uppifrån. Fotot är taget i samband med att kalken hälldes i, vilket grumlar vattnet och det ser otrevligt ut på ytan.
Pumpen är en Ebara Idrogo XXXX, helt i rostfritt.

Om jag får göra ett försök till bedömning så tror jag faktiskt att vattnet var ett snäpp godare innan kalkfiltret monterades, men man glömmer fort...

**#10** » 18:42:48, 10-04-2015

Köp en påse clementiner. Ät upp frukten och fyll nätpåsen med snäckskal från en lämplig havsstrand och släng ned i källan så får du ett ph som blir bra.

**#11** » 20:36:20, 10-04-2015

Hos mina föräldrar har vi tagit en rostfri trumma från en tvättmaskin och fyllt med snäckskal, och sedan ställt ner denna i brunnen. Funkar fint :smile:

**#12** » 21:14:06, 10-04-2015

En såndär perforerad plasttunna installerades i släktingars vattenkälla för 20 år sedan, och fungerar fortfarande klanderfritt. Har bytt kalk och rengjort behållaren en gång samt fyller nångång emellanåt.

Kul med ett lyckat projekt. Vatten är ju tämligen viktigt...

Jag har också en trevlig vattenhistoria här hos mig:

Hos mig så dömdes möjligheten till att nyttja vattenkällan ut vid husköpet.
Källan ligger 1km upp i skogen, passerar under en stor och trafikerad riksväg och över 3 genom markägares skog.
I lagårn där vattnet kom in var det järnrör och vid vattenkällan också grovt järnrör (som visade sig vara eternitrör). Några droppar var vad vi fick fram.
Vi borrade vatten för dyra pengar och fick ett mindre bra vatten och inte särskilt högt tillflöde. 36000kr senare i bara filtrering kan vi använda vattnet och det är OK. Nu är det visserligen gott vatten, men filtret kräver underhåll och drömmen om eget kallkällvatten har alltid funnits.

För några år sedan grävde jag runt lagårn för att dränera och fixa till. Vips så dyker en svart PEM-slang fram...
Hur kan man vara så dum tänkte jag då. Vägen byggdes på 60-talet och sänktes 10-15 meter i förhållande till tidigare marknivå. Med andra ord måste de ha bytt rör och inte skulle de ha lagt ner järnrör på 60-talet. Det visade sig att det bara var sista biten in i lagårn de hade skarvat på gamla järnröret.

Upp till källan och kolla igen, men nä det är inte plast där, bara det grova eternitröret. Jaha, var är skarven?
Fram med spaden och gick upp i skogen. Jag hade ingen koll på var ledningen var dragen. Ingen märkning eller tecken annat än intill källan. Men på ett ställe såg jag en liten antydan till att ledningen kanske kunde gå därunder och satt ner spaden. Ett spadtag, sen klingade det i nåt metalliskt. Jag hittade en järnstång som stack upp, och med lite mer grävning så tornade ett eternitrör upp vari denna järnstång stack upp. GRÄVA GRÄVA...och hittade en skjutventil en meter ner. Här var alltså skarven mellan PEM-slang och eternitröret som sedan fortsatte upp till källan.

Hur stor är sannolikheten att man skulle hitta av just skarven? Det är sådana här tillfällen man nästan blir religiös på riktigt!

Kunde ju inte låta bli att kolla om ventilen var stängd...och vred på kranen. Med mycket våld rörde den sig och gick lättare å lättare. Precis som jag väntade på ett ändlägesstopp så fick jag ratten, kranbröstet och hela innanmätet i handen...och blev inte bara ganska blöt. Det såg ut som på film när bilar sladdar sönder brandposter!

I sommar så grävde jag dock ner ny PEM-slang från skarven och upp till källan. Vattenprover har tidigare varit jättebra, men tillrinningen är än så länge liten. Hoppas på att den blir bättre nu när man börjar nyttja vattnet.

Enligt GPS:en och otaliga mätningar så ligger källan mellan 55-60 meter högre än huset dvs. ett riktigt trevligt självtryck!!

Om vattnet fungerar åter runt och håller god kvalitet så får jag väl gräva in PEM mellan huset och lagårn och börja nyttja kallkällvatten inne vad det lider.

/Henke

**#13** » 00:21:09, 11-04-2015

Johanolof skrev:Hos mina föräldrar har vi tagit en rostfri trumma från en tvättmaskin och fyllt med snäckskal, och sedan ställt ner denna i brunnen. Funkar fint

Jag funderade på motsvarande lösningar jag med, men om man gör så har man bara en "statistisk" pH-höjning. Att kalken befinner sig i källan är säkert bra, men hur skall man kunna garantera vid godtycklig förbrukningsmängd att pH faktiskt höjts?
Åsa-Nisse nämnde klementinnät med snäckskal i som lagom för att höja pH men det låter som rena gissningsleken? Ett klementinnät som ligger i en vattenkälla med volymen 1600 liter är som en droppe i havet. Normaltillståndet för dylik vattenkälla är att den flödar över, dvs tillförd kalk i vattnet går till spillo. Man måste kunna säkerställa att man verkligen för avsedd nytta av tillförd pH-höjare.
Om man placerar pumpen omsluten av kalk så fås jämnare pH på det som pumpas ut ur källan. Om man har turen att klara sig med självtryck från källan är det betydligt enklare att använda sig av en tvättmaskinstrumma (ingen pump som skall rymmas).
Jag funderade länge med mina pH 6,3 om det ens var lönt att bygga kalkfilter, men för mycket av vattenstammen är "gammeldags" dvs galvrör. onödigt att äventyra dem om man kan förebygga problemen. Koppar är för ädelt för att påverkas nämnvärt av ett så pass högt pH, men visst, över tid kan det bli problem även med koppar.

Denna vattentäkt är ett av mina största succeprojekt på senare tid. Som någon sa tidigare i tråden, det är viktigt med bra vatten (vilket man inte fattar förrän man haft dåligt vatten ett antal år).

**#14** » 07:16:50, 11-04-2015

Tycks minnas att det rekommenderades ungefär 150-200 liter kalkstenskross till källan jag refererade till. Man kan ju inte överdosera detta.
Förutom det som lades i tunnan skulle det också vara ett lager i botten av källan om jag inte minns fel.

**#15** » 00:02:37, 10-11-2016

Uppdatering i denna tråd, nästan tre år efter utförande.
Källan fungerar helt klanderfritt och ger det vatten som behövs. Sedan drifttagande hösten 2013 har pumpen förbrukat 640 kWh, tyvärr är vattenmängden okänd men den försörjer tre hushåll. Tycker själv att elkostnaden för att pumpa vatten i detta fall är fullt hanterbar och pengarna hade inte räckt långt med kommunalt vatten. Gissar att det rör sig om runt tio höjdmeter att pumpa till högsta kranen.
Kalken är lite störande eftersom kaffebryggaren behöver avkalkas och andra mindre problem. Troligen är dessa petitesser ändå bättre än att riskera att skada metaller i vattensystemet på grund av lågt pH.

Tack och lov har jag helt glömt smaken av vatten förorenat av hög radonhalt, svavelväte samt missfärgande järn idag! Borrhålet med pumpinstallation finns kvar och kommer att gå in i det fall kallkällan inte klarar av att leverera vatten ty startvillkor för bergvattnet ligger under startvillkor för pumpen i kallkällan mätt på samma punkt, kan inte källan leverera kommer bergvattenpumpen att starta innan det tar slut i kranen. Det har inte visat sig behövas överhuvudtaget att borrhålet skall behöva leverera.