Nu är det ont om bilder igen, men det läktas och läggs pannor. För att behålla själen av ett gammalt
hus, och för att hålla kostnaderna nere, så återanvänder jag gamla enkupiga Heby-pannor. Ett tak fick jag gratis, bara att hämta. Låg nerplockat, men lite dumt upplavat. Fick köra dit med
lastbil, bära fram alla pannorna för hand och lava i pallar med kragar. Nästa tak gav jag
ungefär 50 öre pannan. Dessa låg bättre till men fick ändå handlavas i pallar. Sedan var jag på auktionen där jag råkade köpa råsponten. Där stod ett antal pallar med just Heby-pannor som köptes in. Första pallen gav jag nästan 1 kr styck, men efter att ha köpt några sänkte jag priset till 20 kr per pall och fick alla ändå. Mycket byggvaror köptes där, lite komiskt eftersom jag åkte dit för jag var intresserad av snickerimaskiner (som jag bara köpte en av till min far, ingen till mig...).
Sista taket fick jag gratis men hjälpte husägaren att plocka ner dem.
Sommaren ägnas åt att läkta och lägga pannor. Detta tog enormt mycket längre tid än var jag hade väntat mig. Dels var alla pannor olika stora, så man var tvungen att hålla reda på vilket tak de kom ifrån, dels var de snodda. Sedan var de pannor som hade spikhål (vilket inte var många på de flesta taken) tanken att man skulle spika genom klacken längs med takfallet in i läcktet. Jag hade tänkt spika med krokar. Beställde via lokala byggleverantören. När de väl fick leverans körde jag upp för att hämta dem. Då kan man inte hitta krokarna någonstans på hela företaget. Alla pallar med pannor och liknande man hade fått stod där de hade lastats av, krokarna var med på leveransodern men man kan inte hitta dem.
Det slutade med att jag fick borra alla hål för hand och spika med rostfria spik.
Läktesavstånd och pannavstånd är mycket kinkigt. Det fick inte slå på en halv cm för då passade inte pannorna. Trots detta så fick många av pannorna ändå kapas till lite för att passa.
Tyvärr tappde jag tempot här. Sommaren var på väg att bli höst (vilken var ganska tidig det här året) och huset var helt oisolerat. Från bostadsdelen var det bara den dåliga råsponten upp till den mycket dragiga övervåningen. Vi fick därför göra en omprioritering. Pannorna hamnade på is. Taket var ju ändå tätt. Istället fokuserade vi på att få övervåningen tät. Men här är två problem. Som jag nämnt tidigare var takbrädorna i bottenvåningen bara råspont med den råsågade ytan nedåt och med mycket sprickor emellan. Det såg rent ut sagt för dj*vligt ut. Detta skulle bytas till toppsågade furubrä
dor. Brädorna är alltså inte jämnbreda utan följer trädets koning. Man får kompensera de olika brädornas bredd genom att lägga toppändan varannan gång till vänster och varannan gång till höger, samt välja brädor med "rätt" koning.
Ett av problemen är att den östra sködeln (första raden brädor man lägger) kommer att hamna in under gavelspetsens
isolering. Den måste alltså läggas innan vi kan isolera. Brädorna är sågade och lufttorkade, men de måste in i en virkestork (eller ligga inomhus ett halvår) innan man kan hyvla upp och lägga dem. Det har funnits en stor industriell tork bara tre mil hemifrån som har varit jättebra att arbeta med, men tyvärr så har den blivit nerlagd (trots att den gick bra och hade mycket jobb.
). Måste alltså ragga tag på någon med torkmöjligheter där man kan få hyra in sig. Detta var inte det lättaste, men till slut så gick det. Tyvärr var den torken avsedd för företagets egna behov av små träbitar (i stort antal). Jag fick bära in alla brädorna i lokalen, genom ett rum för att komma in i torken. Där var inte så mycket plats, men fick försöka lava upp dem så bra det gick, ströa tätt och hoppas på det bästa. Företaget i fråga hade ingen som helst anordning för att sätta brädorna i spänn. Två veckor senare kunde jag hämta brädorna. Givetvis slog de sig mycket, men de gick i alla fall att använda.
Efter torkning är det ganska bråttom. Man vill ha brädorna på plats så fort det bara går så det slår sig så lite som möjligt. In i snickeriet, rikta synliga ytan, kanta båda sidor, planhyvla baksidan (denna var inte speciellt viktig eftersom den kommer att bli inbyggd i ovanvåningens golv, bara man fick av om det var någon punkt som var mycket högre än resten) samt fräsa not i båda sidor. Nu tänker någon att man behöver ju både not och
fjäder (not är alltså det spår man fräser när man spontar en bräda, fjäder är den del som sticker ut), men för att spara material så brädorna blir så breda som möjligt så kan man göra not i båda ytor och sedan såga till en lös fjäder som precis går att knacka in i noten.
Jag hade givetvis sopat och dammsugit så bra jag kunde men det var fortfarande ganska smutsigt på övervåningen, framför allt i springorna mellan brädorna. Vi hade vårt sovrum och ungarnas rum under den del vi skulle riva först, och det skulle inte bli speciellt populärt om allt detta hamnade i nedervåningen. Därför drog jag in några stora presenningar och klädde in hela rummen med dessa. När rivningen var klar kunde man vika ihop dessa och få ut den mesta smutsen.
Inga konstigheter att lägga takbrädorna. Skruvades uppifrån och skarvades på en bjälke, så det var inget precisionsjobb.
Sedan tog uppriktning av takstolarnas innerytor vid. Vi tog och riktade brädor så de var raka på en kant. Sedan spikas dessa på sidan av takstolarna för att bilda inneryta. Vi satte ytterytorna först och sedan
fäste vi upp rättskivor mot dessa. Då var det bara att stoppa in nya brädor vid varje takstol och dessa hamnade direkt på rätt ställe. Gavelspetsarna gjordes på mycket snarlikt sätt.
Eftersom det blir mycket skrymslen, ingenting är i absolut rätt vinkel eller rätt avstånd blir det mycket besvärligt att använda skivor. Min tanke var att spruta celulosaisolering av fabrikatet Thermofloc. Dels för att, även om det är klart dyrare, så går det mycket snabbare, men framför allt för att det är ett diffusionsöppet material. Man har alltså ingen plast (tvi, tvi, tvi!) på insidan av huset. Fukten kan vandra ut genom isoleringen och torka upp. Personligen tror jag det är ett stort hälsoproblem med alltför täta hus, plus att
om man får ett
läckage i plasten i ett tätt hus är risken för skador överhängande. Här är det inte alls samma risk, eftersom isoleringen tål fukten och kan släppa den ifrån sig i motsats till glasull.
Vad jag inte visste om isoleringen var dels att den var mycket effektivare än glasull vid samma tjocklek, dels var den fantastiskt bra ljudisolerande.
Efter att ha fått upp regelverk spikades en diffusionsöppen duk över alltsammans. Sedan byggdes det ett spjäleverk som inte var av denna värld. Jag var rädd om varenda cm yta, så jag ville inte bygga på tjockleken i onödan. För att hålla in duken när man sprutar in isoleringen måste man ha glespanel på var 30 cm. Denna ska ligga vågrätt. Men eftersom jag sedan vill klä de lutande väggarna med allmogepanel, som också ska ligga vågrätt, så måste denna spikas i lodräta rader. För att inte förlora en tum på var sida på att spika vågrät och lodrät glespanel ovanpå varandra så sätter jag en massa korta bitar lodrätt
mellan de vågräta bitarna. Både vågräta och lodräta bitar ligger alltså i samma plan. Blev riktigt bra, men en herrans massa bitar att skruva.
Även om korten är tagna vid ett senare tillfälle (och högst sannolikt kommer att visas igen) så kommer här två som visar lite på hur det såg ut.
20130623
När väl sprutisoleraren kom var det ganska kyligt i huset. Jag hade vägrat sätta på värmen och låta den gå rakt upp till kråkorna.
Första dagen kunde inte hantlangaren vara med, så jag hade lovat hjälpa till att mata sprutan. Efter någon timme tyckte jag det var dags för förmiddagsfika så jag går in och klättrar upp för stegen för att säga till sprutaren. Jisses, vad paff jag blev över hur tyst det var där uppe, och då var bara kanske fem procent klart. Redan detta minskade ljudet utifrån mycket kraftigt. Då var jag nöjt över mitt val av isolering!
Två och en halv dag tog det för sprutaren att isolera allt. Då hade vi satt all duk och ströläkt själva. Det kostade ungefär tre gånger så mycket som om jag hade köpt motsvarande mängd glasull på ByggMax (inklusive duk, tejp och arbte för cellulosaisoleringen, exklusive plast och liknande samt arbete för glasullen). Men skulle jag isolerat själv med glasullsskivor hade jag inte blivit klar det året, hade mått kasst (tycker inte om glasull) fått sämre värme- och
ljudisolering samt varit tvungen att bo i en plastpåse. Cellulosaisolering dammar en del när man sprutar in det, men jag kan ändå varmt (he, he) rekommendera detta.