Stridis husprojekt

[Stridis2]

Jag har länge tänkt starta en tråd om mina husprojekt. Ja, egentligen borde den kanske heta fastighetsprojekt, eftersom det även rör marken runt om, men det låter alltför ambitiöst.
Jag ska försöka skriva om det hela i kronologisk ordning. Det kommer att bli ganska mycket text utan bilder i början, men jag lovar mer bilder längre fram, kanske till och med att det smyger med en eller annan maskin också.

Lite bakgrund
I vilket fall, jag, min fru och våra två döttrar bor på en liten gård vi köpte i maj -09. Läget var en kompromiss mellan vad jag ville (så långt bort som möjligt från alla människor) och vad min fru ville (allra minst kunna se till en granne), vad som fanns till salu och vad vi hade råd med. Jag la första budet på gården på sensommaren innan, men mäklaren lär som han inte ens ville berätta detta för säljarna. Sa till och med något i stil med - Ja, jag måste ju berätta det för dem... Har för mig att det gick nio månader från första budet tills vi hade köpt, och då var det bara en (!) som var dum nog att ha lämnat bud... Det kom sig så att vi blev intresserad av en annan gård som blev såld jättesnabbt. Då var jag så frustrerad att jag ringde mäklaren och höjde mitt bud 200.000, men med ett antal krav. Bland annat skulle överlåtelsen ske mycket snabbt, och budet gällde i två veckor. Take it or leave it. Någon dag senare ringde mäklaren upp och sa att -Ja, nu börjar ni ju närma er varandra, men säljarna vill ha lite mer. -Inte intresserad, adjö, sa jag. Mäklaren skriker till för att jag inte ska lägga på och tycker vi kan förhandla om att vi ska ta slutstädning och liknande. -Lycka till med försäljningen, sa jag. Adjö. Och lade på luren. Dagen efter var affäre bestämd, med alla mina villkor godkända och till det pris jag hade gett andra gången. Jag tycker fortfarande att mäklaren gjorde ett uruselt arbete med den försäljningen, både för min och för säljarnas del.

Jaha, då var vi ägare till en lantbruksfastighet på 5,5 Ha mark (nästan bara dålig åkermark) med flera stora uthus som inte passar till det jag vill ha dem till (bl.a. stor varmverkstad) och med ett boningshus som lämnade mycket övrigt att önska.

Man vet, genom borrkärneprov, att det har bott folk på platsen i ca 1000 år. Man har framställt järn från myrmalm (tror jag det heter även när man tar det från sjöbottnar), och mycket av den forskning som har gjort om hur detta gjordes skedde 100 meter från vårt köksfönster. Själva boningshuset samt gamla lolängan är från ca 1800. Jordkällaren är daterad (lär vara ovanligt i alla fall i dessa trakter) till 1824. Boningshuset var byggt i bålevirke (skiftesverk på upplandssvenska) med lite ovanliga lösningar som att både frontespisen (kupa som går i liv med ytterväggen) och innerväggar var i bålevirke. När bålevirket blev för slitet av väder och vind så kläs hela huset om med ribbad träpanel. Huset var från början försett med halmtak men detta var utbytt mot finkorrugerad eternit.
1957 var det en mordbrännare som brände ner två av uthusen. Man bygde därefter först upp en stall på 8 * 17 meter med tegelväggar i stallväggarna och en 90 cm förhöjd trävägg ovanpå. Något år senare byggde man en stall-loge på 11 * 24 meter där stallen är halva längden med tegelväggar och 3 meter höga träväggar ovanpå, medan andra halvan är loge med träväggar. Logdelen har alltså 12 meter fri höjd upp till nock. Dessa två hus byggdes på samma plats som de gamla nedbrända låg på.

Boningshuset hade stått obebott i många år innan förre ägarna köpte gården 1990. De blåser nästan allt invändigt, inklusive takbrädor i innertaket och hela golvkonstruktionen utom golvbjälkarna. Med hjälp av spikbläck och golvspånskiva får de ett hyfsat slätt golv där de lägger laminat. Men trots att de har allt upprivet förbereder man inte för vattenburen värme. Man trycker i lite glasull och plast (tvi vale!) i väggarna och sätter upp gips utan något trämaterial bakom. Takbrädorna ersätter man med halvfuktig råspont med den råsågade ytan nedåt. Ovanpå detta lägger man lite glasull (oftast 15 cm). Ett av problemen är att när det börjar bli varmt i huset så torkar råsponten så mycket att varannan spont har släppt. Isoleringen ovanför är också så dåligt gjord att man kunde stå mitt i huset och titta upp genom takbrädor och isolering och se solen. Det fanns inte pengar till vare sig ordentlig isolering eller värmesystem, men Miele vitvaror hade man råd med, trots att vitvaror är det lättaste att byta ut i ett hus.
Man klär om tre väggar med lockpanel, alltså 6" breda brädor i botten med 2" mellanrum. Skarvarna täcks av 4" breda brädor, så man ser lika breda delar av yttre som inre brädorna. Ett ganska modernt sätt att klä hus på som jag tycket inte är speciellt snyggt på något hus och helt fel på ett sådant här hus.
Takkonstruktionen är gjord för lätta tak (halm i vårt fall) och är helt slut, både virket i takstolarna och själva etertniten.
Jag räknade på att huset i det skicket hade ett maximalt värmebehov av 12 kW. Man hade värmt med en vedeldad köksspis, två kaminer och elelement på 4kW. Båda förra ägarna hade arbetat heltid borta.

Så fort som det var bestämt att vi skulle köpa huset gav vi oss ut i föräldrarnas skog. Knuffade omkull 30 kubik ved samt en massa som skulle bli konstruktionsvirke. Då hade vi inte tillgång till egen såg, så jag fick köra iväg det till en "bonnasåg" en halvmil på fel håll. Jag hade tiggt mig till att vi fick komma till och lava upp virket på gården innan vi fick tillträde. På det viset slapp vi en extra hantering, men det blev mycket traktortransporter. Mina flickor var lite drygt tre år då, så jag fick ha med dem i traktorn hela tiden. En satt på batteriet i hytten och den andra i mitt knä. När vi kom fram sprang de runt och lekte medan jag lavade virke. En sak jag gjorde för de skulle kunna roa sig var att jag la en planka över en träknubb, och vips hade de en gungbräda. Det fanns några stora stubbar från askar, vissa metershöga. De var mycket roliga att klättra på och leka runt. En av den var ihålig så det stod vatten. Den kallades för trollstubbe, och jag har fortfarande inte fått lov att dra upp denna, sex år senare.

[Stridis2]

Värme
Värmesystemet var ett av de första projekten som jag var tvungen att ta tag i. Jag är född och uppvuxen med ett vedsystem med gammal panna och utan acc-tank. Kändes som man fick elda alltid och det ganska ofta ändå var kallt. Första huset jag hade värmde jag först med wellpapp, därefter med ved för att till slut installera bergvärme. Vilken underbar befrielse detta var. Ändå tänkte jag först bygga ett vedsystem. Skissade på ett riktigt seriöst med panna som tog metersved, pannrum i uthus så man kunde köra in veden direkt med lastmaskin, stor acctank, kulvert in samt liten slavtank inne. Tanken var att bygga om den nyaste stalldelen till verkstad och låta vedsystemet värma både verkstad och boningshus.
Var och diskuterade med ägaren till Atmos. Han frågade i förbifarten något om jag skulle ha någon annan värmekälla också. Detta fick mig att börja fundera. Bara vedpannan kostade mer än värmepump och slang ihop, så det blev VP. Byggt så jag senare ska kunna bygga vedsystemet också. Jag arbetar skift och är ledig varannan vecka. Tanken på kombinerat ved / VP-system var att under friveckan kunna elda med ved som värmer både verkstad och bostad. När värmen i vedsystemet tar slut startat VP automatiskt för att värma bostad och ge underhållsvärme till verkstad. Vedsystemet har inte kommit längre än till en del införskaffade delar som begagnad Atmospanna, stor acctank (3,6 kubik), skorstensrör, kulvertrör och lite annat.
Vi fick, som sagt, tillträde till gården den 15 maj. Tyvärr så tog jag ett dumt beslut rörande gamla huset. Jag tänkte renovera upp det till snyggt försäljningsskick. Inget fuskjobb, men mycket ytskikt var dåliga så det plockades ner någon vägg, lades laminatgolv och tapetserades om i mer än halva huset. Därför blev det inte så mycket gjort med det nya huset i början.
Jag pratade med en som hade traktorgrävare om att gräva för kollektorslangen. Han hade också jordbruk, så han fick allt gräs vi hade på rot och skulle gräva efter höskörden. Då menade jag direkt efter höskörden, men han tänkte tydligen någon gång efter...
När jag framemot höstkanten började ringa och tjata på honom så tog det ytterligare en månad innan han kom. Åkern där vi skulle lägga slangen är mycket vattensjuk gammal sjöbotten (bra för ytjordvärme), men trots att regnperioden inte hade börjat så hade han svårt att inte sänka sin fyrhjulsdrivna och midjestyrda fina maskin. Han grävde klart på två dagar och sedan började jag och min far att lägga slang med ganska primitiva metoder. Vi hängde upp första rullen med 400 meter slang vågrätt under gafflarna på min kompaktlastare. Jag backade och min far styrde slangen. Gick ganska bra. Fick en knäcka på ena slangen, men för att hålla denna snygg (jag ville inte skarva slangen under mark) så tog jag två ekplankor, hyvlade en sida plan på varje och skruvade ihop dessa. Borrade därefter ett hål mitt i skarven längs med plankorna som slangen passade i. Delade plankorna och satte ihop dem rund knäckan. Plankorna tvingar alltså slangen att vara rund, och när plankorna väl har ruttnat upp så har slangen sedan länge återgått till sin ursprungliga form.
När all slang är utlagd går vi i dikena och rättar till dess läge, plockar undan sten och täcker slangarna för hand med lite naturgrus så de ligger på plats. Hela tiden är slangarna vattenfyllda och trycksatta.
När vi fått ut all slang var min ledigperiod slut så jag var tvungen att arbeta en vecka. Då började eländet. Regn, regn och ännu mera regn. Vattnet fyllde dikena så de flöt upp i markytan (ingen överdrift!). Slangarna var vattenfyllda, men plasten är lättare än vattnet, så slangarna flöt och ringlade som ett Loch Ness-odjur i Venedigs kanaler.
Allt hopp om att det skulle torka upp innan vintern var ute, men jag fick låna en hiskelig dränkbar pump som hade börjat sina dagar i en gruva. Den var trefasdriven, ca 1,5 meter hög och hade den grova typen av brandslang (72 mm diameter?) som avloppsslang. Fick lyfta ut pumpen i mitten av diket med kompaktlastaren och lägga ett grovt timmerträ rakt över som jag band upp pumpen i. Pumpen gjorde ett bra jobb, men det var svårt att få utloppsslangen att vara still... På kanske tjugo minuter tömdes en del av dikena så mycket att vi kunde rätta till slangen. Jag fick köpa några lass kabelgrus (hade tänkt täcka med naturgrus från början) som vi fixerade slangen med. Därefter få i så mycket material så slangen inte skulle flyta upp igen. Men under hela tiden så sprutade vatten ut i diket från kanterna, så mycket vatten var det i marken.
Vi körde med min kompaktlastare och min fars tvåhjulsdrivna jordbrukstraktor för att återfylla. Det gällde att lägga upp arbetet rätt från början. Man var tvungen att återfylla allt från mitten på slangen och mot huset för att kunna klara om slangen kröp på ena eller andra hållet. På de flesta ytor kunde man bara köra en gång. Andra gången man försökte så gick man igenom grässvålen och fastnade. Vissa delar av åkern var så blöta så enda sättet att återfylla var att jag fick hänga på grävaggregatet på kompaktlastaren, ta sikte på den punkt jag ville till och köra ditåt i full fart. När jag fastnade fick jag dra mig fram med grävaggregatet (maskinen är slät undertill så man flöt på underredet) och återfylla det jag kom åt. Därefter dra upp kompaktaren till fast mark med jordbrukstraktorn och ta ny sats mot nästa punkt. Det kändes som ett evighetsjobb, men skam den som ger sig. Sedan kom frosten och gjorde det hela ännu mer brådskande, och svårare. Vi visste att om kollektorslangen frös så kunde vi inte få den upptinad förrän till våren (den var ju fylld med rent vatten utan frostskydd), och då hade vi bara kaminvärme under hela vintern (som visade sig bli både snörik och hård). När vi hade länspumpat så måste vi vara mycket noggranna med att tömma avloppsslangarna, annars frös de på bara en halvtimme. men fortfarande blev det inte så mycket tjäle att det bar maskinerna ordentligt.
Det blev ganska mycket transporter med kabelgrus. Vi vågade inte ge oss ut på åkern med vagn, så vi fick köra upp till grushögen, ta en skopa och köra och tömma där det skulle. En jordbrukstraktor har mycket högre marschtakt än kompaktaren, men den är inte så smidig att lasta och manövrera. Detta gjorde att jag körde snabbare vändor än min far, även när vi hade flera hundra meters transportväg.
Ungarna var oftast med ute och lekte. Säga vad man vill, men jag har lyckats tuta i dem ett riktigt bra säkerhetstänk redan från vaggan. De visste om att man skulle akta sig för maskiner i rörelse, framför allt backande, och de visste att man inte skulle försöka springa undan utan ta sig i sidled till en plats där föraren såg dem (eller egentligen där de såg föraren). Detta tyckte jag var mycket duktigt av ungar som inte ens har fyllt fyra år, och det har aldrig hänt ens i närheten av ett tillbud med maskiner och ungarna. Men det är annat som har hänt...
En gång var ungarna på ena sidan av ett dike. Jag och min far går över på andra sidan och diskuterar något. Vi kommer iväg en bit, men detta är inget ovanligt. Ungarna är vana att klara sig själva (de har ju alltid sin syster med sig) utan att någon vuxen står och daltar med dem varje sekund. I vilket falls om, V klättrar upp på en stor sten som ligger precis bredvid diket. Hon snubblar, ramlar framlänges och rutschar på magen ner i diket. När jag kommer springande så ligger hon gallskrikande på botten, jord i munnen (och överallt annars också) och ganska blodig. Jag har alltid försökt att inte pjoska med ungarna utan skoja bort när de ramlat. Oftast är det inte att de slår sig utan att de blir rädda. Pjoskar man då så tror jag man gör dem till räddare och mindre tuffa barn. Samma sak nu. Jag lyfter upp V, skojar om hur hon ser ut och vilken otur hon haft medan jag bär in henne. Får av den jordiga och blodiga overallen i hallen, in i duschen och slänger av resten av de blodiga kläderna (utanför, naturligtvis). Vid det här laget har V lugnat ner sig, så jag spolar av henne, både i munnen (hon hade fortfarande en halv skottkärra jord där) och tvättar av kroppen. Först då inser jag var allt blod hade kommit ifrån. Hon hade ett jättestort jack i pannan. Det fanns 800 meter diken och en enda spade däri. Givetvis hade hon lyckats träffa just den enda spaden. Fick V torr och på henne rena kläder. In med båda ungar i bilen medan min far fick stanna kvar för att berätta för min fru (som skulle komma hem från jobbet) att jag hade kört till akuten för att sy V. Ni kan ju tänka er fruns reaktion vid detta besked samtidigt som hon ser alla blodiga kläder.
I vilket fall som, vi åkte till vårdcentralen och de skulle sy där. Jag får hålla undan V:s hår medan läkaren ska bedöva. Första gången jag sett något sådant. Han sticker in kanylen i hela dess längd längs med såret i ena kanten. Sprutar ut bedövningsmedlet medan han drar ut kanylen och gör sedan om proceduren på andra sidan såret. Först vid det andra sticket piper V till lite, första gången sedan innan vi gick in i duschen! Sedan sys hon med tio stygn, utan ett knyst. Jag kan väl erkänna att jag inte kände mig som någon kandidat till titeln "Årets pappa" just då... Men jag var stolt över hur tuffa barn jag har.
I vilket fall, vi lyckades få ner all slang, göra fyra stycken 50 mm grova hål genom en halv meter tjock gråstensmur och få in slangarna i huset innan det frös. Men sedan kom det snö, i stora mängder (i alla fall med Skånska mått mätt). Jag tror det var den värsta vintern sedan -79 och -80. Kompaktlastaren fick verkligen bekänna färg, men den klarade det med bravur. Ungarna skulle alltid med ut och ploga, hur sent det än var och hur trötta de än var. Hände ganska ofta att de somnade båda två, sittandes på vars ett ben och hängandes på vars en arm. Ibland hann jag inte ens av gårdsplanen innan de sov.
Åter till värmesystemet. Nu började det bli ganska kallt och inte så mycket ved i huset. All ved jag hade knuffat omkull hos föräldrarna låg kvar där uppe. Dels hade jag ju tänkt få igång VP:n, dels hade alltför mycket tid hamnat på att renovera gamla huset. Det fanns en del osågad ved som låg under ett skärmtak. Jag hade fått låna en vedkap och stod med pannlampa i snö och blåst för att såga upp så vi inte frös alltför mycket. Höll på så någon vecka (tog bara några dagars behov var gång innan jag frös för mycket) innan jag fick en snilleblixt. Varför stå ute och såga när vi hade så mycket stora hus? Drog in sågen i lolängan och började städa. Förre ägarna hade lämnat hur mycket bråte som helst. Visst kan vissa saker vara bra att spara på. Det fanns trekantiga plankstumpar, 2"8 som gick ut till intet, ca 70 - 80 cm långa. Visst, några stycken kan man spara för att palla under en domkraft eller liknande, men över 200?!? Jag gick på höloftet och plockade ihop sådant, gamla murkna brädor, grenar, pallar och liknande och kastade ner i logdelen. När högen blev för stor klättrade jag ner och sågade. Allt under tak med hårdgjort golv och hyfsad belysning.
När jag inte sågade bränne försökte jag bygga upp ett värmesystem. Hade tänkt dra alla rör i krypgrunden. Givetvis gängade järnrör tätade med lindrev och kitt. Bl.a. så fick jag beställa en stor laddning 3/4" T-rör med 3/8" avstick. Men efter närmare undersökningar fick jag ge upp. Förre ägaren hade lyckats sätta alla kortlingar i bjälklaget så att jag omöjligt kunde få upp rören. Fick dra utanpåliggande istället. Så behöver någon nyss nämnda T-rör så har jag till salu.
Hade tidigare under året köpt en laddning REX-element som jag hade blästrat och fått pulverlackerade. Blev riktigt snyggt, och med bra värmeavgivningsyta vilket är viktigt för värmepumpssystem. Men ytterligare ett problem upptäcktes med elementen. Att alla fönster satt på olika höjd visste jag, men några satt så lågt att elementen inte gick in under. Fick bli en tillfällig ful-lösning. Sågade av fönsterbänkarna jäms med innerväggen och lät elementen sticka upp ovanför på två fönster. När sedan ytterväggen ska renoveras ska jag sätta in nya fönster i rätt höjd.
Nästa elementbekymmer kom i badrummet. Där hade jag ett högt och inte jättelångt element. Jag hade inte hunnit blästra detta innan jag monterade det. Då kunde jag göra klart den rördragningen och sedan stänga kranarna, ta ner och göra klart elementet. Men när jag började blästra så blåste jag hål tvärs igenom. Elementet var helt upprostat i botten. Tyvärr hade jag inget annat i rätt format. Funderade på om jag skulle ändra rördragningen, men där var ett par ganska besvärliga bockningar så jag gjorde om ett annat element som var för stort. Kapade ner längden, gjorde nya ändlock och svetsade in dessa samt nya upphängningsplåtar som sattes på samma plats som de gamla. Men efter denna fadäs så provtrycktes alla element innan blästring.
Rördragningen börjar närma sig slutet när julen stod för dörren. Lokala rörfirman, som då bara låg någon km från mitt, besöktes flitigt. Jag köpte på mig vad jag trodde skulle behövas. Ägaren sa att de officiellt hade stängt i mellandagarna, men om jag behövde något var det bara att komma ner för han skulle vara där ändå. Givetvis räckte inte rören. Saknade ett enda 3/8" rör. Den natten hade det snöat någon dm tung kram snö. Bara jobbet att skotta fram bilen, plus att jag inte hade något takräcke på den tiden så jag hade fått köra 1,5 mil för att låna ett, gjorde att bilen inte kändes lockande. -Jag går i stället, tänkte jag. På med gummistövlar ock knallar iväg, men jisses vad det var tungt att gå. Väl framme så är hela stället svart och tomt. Jaha, det var bara att vända och börja gå hemåt igen. Men tack och lov så hann jag inte så långt innan ägaren kom körande så jag fick vända igen och hämta mitt rör. 6 meter 3/8" rör är inte speciellt tungt, men att bära det på axeln (i all snömodd) var inte speciellt kul ändå. Det svajade otroligt mycket och var riktigt obekvämt att bära. Men hem kom jag.
Värmepumpen blev en NIBE 1145 på 13 kW. Det är alldeles för kraftigt till huset som det såg ut då, 120 kvadrat i ett plan. Men planen är att inreda både övervåning och uterum så då blir det närmare 250 kvadrat. Sedan kanske också ha lite extra energi kvar för underhållsvärme i verkstaden (om den blir klar någon gång...). För att inte få på tok för många starter på kompressorn så hängde jag på en 500-liters utjämningstank. Detta har fungerat bra.
Ett annat problem var varmvattenberedare. Jag ville ha en stor rostfri förrådsberedare med ännu större yttermantel och solslinga. Detta var inget jag kunde hitta färdigt, så jag bestämde mig för att bygga själv. 300 liters innerkärl, 500 liters ytterkärl och handlindad solslinga. Innerkärl med insvetsningsring och ytterkärlets övergavel görs färdigt. Yttermanteln punktas fast för att kunna se vilka mått jag har för solslingan. Första idén om att ha solslingan mellan inner- och yttermanteln fick skrotas. Det blev för trångt. Därefter tänkte jag ha en vågrät slinga i två våningar under innerkärlet. Det blev inte helt perfekt när jag lindade denna, så det hade blivit trångt. Just då hann jag inte tillverka hållarna till solslingan, och ju mer jag tänker på det desto mindre säker är jag på att jag någon gång kommer att montera solfångare... Högst plötsligt blir det projektet stående. Jag startar upp VP:n för att bara producera värme och behåller den elektriska VB:n för varmvatten. Tyvärr så står det idag, fem år senare, fortfarande likadant.

Lite myndighetsproblem:
Jag var tvungen att lämna in en ansökan om att installera VP. Detta på grund av de stora miljöriskerna??? Frostskyddet i slangarna är bioligiskt nedbrytbart och så mycket annat kan väl knappast skada miljön allvarligt? Jag bor på landet (inte stadsplanerat område), gräver ner på min egen åker och har långt till vattenskyddsområde. Sedan krävdes det en detaljerad karta på var jag skulle lägga slangarna (svårt innan man grävt att veta vad det finns sten man måste gå runt osv) samt en ännu mer detaljerad karta på var man lagt slangarna. Slutade med att jag bad en gammal bekant, som har arbetat som kartritare, mäta upp allt med GPS. Man hade ett antal, i mitt tycke, ganska korkade krav för att jag skulle få installera VP, men det mest korkade var att man krävde att jag skulle installera lågtryckspressostat! Så vitt jag vet så måste det finnas en LP i alla VP för att VP:n ska kunna fungera. I alla fall så sitter det originalmonterat i alla 1145:or, alltså den pump jag angett skulle monteras och som var den då mest säljande på marknaden.
Vid denna tid fick man konverteringsbidrag om man byggde om från direktel till vattenburen värme. Inget för VP eller grävning, men för själva elementsystemet. Inte för det gjorde enormt mycket pengar, men finns möjligheten så kan man ju pröva tänkte jag. Skrev ihop en ansökan och skickade in. Eftersom jag hade letat mycket begagnat och gjort allt jobbs själv blev det inte på speciellt mycket pengar. Efter någon månad kom det svar att jag hade blivit beviljad si och så många kronor. Kul, tänkte jag, men jag kände inte riktigt igen siffrorna. Tar fram ansökan och kollar. Jodå, jag hade fått för allt som jag ansökt för utom för utjämningstanken. Men detta skriver man inget om, tänkte väl att de flesta som ansöker har glömt den exakta summan och blir glada för vad de får.
Som vanligt får man med en standardbroschyr om hur man överklagar om man inte är nöjd med beslutet, så jag plitar ihop en överklagan. Förklarar att utgämningstank används bl.a. för att ta bort knäppningar i värmesystemet (därav namnet "knäpptank"), att jag diskuterat mitt värmesystems konstruktion med folk på Sveriges största företag som håller på med villavärme samt att tanken jag skaffat (ny, men utgången modell, från företag med kvitto) kostade 3000 kr medan listpriset för en 500-liters utjämningstank från NIBE låg på 15.000! Jodå, jag fick faktiskt bidrag även för tanken.

[magirus]

[Stridis2]

Jajaja, bilder kommer, jag lovar. Bara det att jag var inte så flitig att fotografera värmesystemets uppbyggnad. Men nästa kapitel bör röra högre höjder än grävning i marken, så då vet jag det finns lite bildbevis på att jag gjort något och att huset existerar.

[magirus]

[PO]

Du kan vara lugn Stridis jag går i god för att huset existerar.
Riktigt trevlig tråd den här.

[ac tc]

Finns det nån bättre doft i köket på morgonen än lukten av motorsåg som kapat ner väggen i går kväll?
Ang vvb.
- varför skaffar du inte bara en tekniktank?
I undre halvan cirkulerar du framledning som förvärmning och i övre delen fast kondensering på säg 55 gr.

[Stridis2]

Inte helt säker på vad du frågade om, Ac Tc. Om det var varför jag skulle bygga tank själv var det enkla svaret att jag kunde inte hitta någon tank som passade mina önskemål. Tillräckligt liten för att gå ner för den trånga källartrappan och gå in under taket, stor rostfri beredare (har 300 liters innerkärl) samt stort ytterkärl (500 liter).
Om frågan var varför jag inte använde en kombinerad tank istället för en knäpptank och en VVB så är det enkla svaret att jag aldrig tänkte på den konstruktionen. Men även om jag gjort så hade det blivit två tankar. Dels behövde jag mycket vattenvolym, både i elementkretsen och i VVB-kretsen, så en tank hade fysiskt inte kommit ner eller klarat takhöjden om den skulle uppfylla detta. Dels tror jag det är mycket lättare att styra flöden och temperaturer så det blir bra med separata tankar. Och, sist men inte minst, jag hittade ingen färdig tank med 300 liters förrådsberedare i.
Borde kanske också nämna kostnadsaspekten... Knäpptanken kostade mig 3000, VVB var gratis i material, så där är bara kostnader i svets, kap osv. Å andra sidan så är frågan hur mycket mer det har kostat mig att producera varmvatten med elberedare hela den tid tills jag blir klar att sätta in en VVB till VP:n, jämfört med att köpa en ny tank från början.

[magirus]

Hur man än vänder sig är de bakfram

[Stridis2]

Takkonstruktion
Då var det dags att skriva om det stora lyftet, samt kanske stilla lite bildhungriga människors nyfikenhet.
Först ett par bilder på huset innan lyftet.




Som jag nämnt tidigare lämnade takkonstruktionen en del övrigt att önska. När det gäller gamla hus är det inget ovanligt att man fick hugga virke flera år innan man började bygga. Räknade man fel så fanns ingen bygghandel man kunde köpa mer på. Massa hus är rejält byggda med grovt virke i nederdelen och allt blir klenare ju högre upp man kommer. Inte ovanligt att virket var slut när man kom upp till takstolen så man fick ut i skogen och hugga några "torringar", alltså självdöda granar. Har själv sett hus där varannan sparre bestod av två hopspikade graneslanor som inte var mycket grövre än julgranar.
Så illa var inte mina takstolar, men ganska klena ändå i jämförelse med resten av huset. Snett och vint, krokigt inåt också, samt helt oisolerat på övervåningen. Finkorrugerad eternit som var helt slut på många ställen, hade samma koncistens som blöt masonit. Takkonstruktionen var slut, så det var bara att fimpa den. Allt ovanför ytterväggarna skulle göras nytt. Ny lejd, nya takstolar och allt övrigt som detta drar med sig.

Undervåningen var på 120 kvadrat, men "dumt" planerad så det fanns bara två små rum på vardera 8 - 9 kvadrat (ett till mig och frun, ett till ungarna) som sovrum. Resten var inte lämpligt som sovrum. Planen var alltså att fixa rum på övervåningen.
Vi insåg att det inte skulle hinnas med precis när vi köpt gården (-09) men planerade att göra jobbet året därpå. Jag sa till på jobbet att jag ville ha ett par månaders semester nästa vår när det väl blir torrt ute. Statistiskt sett så är våren den bästa tiden om man vill ha torka. Först skrek de rakt ut, men eftersom jag hade 59 sparade semesterdagar så ändrades det till bara lite småmuttrande. Tyvärr så hanns det inte med det året utan allt blev framflyttat till våren -11. Tyvärr så fick vi en ny avdelningschef den 1:a april (ja, det var ett riktigt elakt aprilskämt!), som var både ond och dum. Någon vecka därefter så kom min ledighet på tal. Då ansåg han att eftersom vi var lediga varannan vecka så kunde vi göra våra aktiviteter då istället för att ta ledigt. Han sa rent ut att jag skulle riva taket ena veckan, åka och jobba en vecka för att fortsätta bygga nytt tak vecka tre! Att lämna den inredda bostadsdelen helt öppen för väder och vind i en vecka tyckte han inte var något konstigt. Nog för att tapeter och likande var lite slitet, men total vattenskada hade jag ändå inte lust att skapa. Jag hade ett trumfkort på hand som jag inte ville spela ut, nämligen föräldraledighet. Men efter mycket långa och förhårda förhandlingar lyckades jag få en (!) veckas semester, från åtta från början. För att ha en chans att klara detta fick jag köpa mer maskiner och verktyg (som jag iofs har kvar), hyra in mer folk än planerat och göra en lite sämre konstruktion för att kunna bygga i etapper, allt till en kostnad av mer än 200.000 kr.
Nog gnällt (för ett tag i alla fall). Jag hade tre veckor på mig (ledigvecka, semestervecka, ledigvecka) så vi får göra så gott det går. Jag hade tänkt ända sedan jag köpte gården att det hade varit bra med en teleskoplastare. Både för takbygget och för att komma upp på uthusens tak (lolängan är 12 meter hög), kunna använda som skylift vid målning osv. Hade letat i två år på Blocket. Förvånansvärt få maskiner ute och de ytters få som var lämpliga var antingen på tok för dyra eller för långt upp i landet. Men till sist hittade jag en bara någon mil hemifrån. Fick iofs öka budgeten med 50%, men jag hade satt ett på tok för lågt pris från början. Jag hade aldrig kört en stor lastmaskin innan, inte ens provkört teleskoparen jag köpte. Första dagen på ledigheten körde jag hem maskinen och gjorde lite förberedelser. Började med ett prov på hur högt maskinen lyfte, och detta måste ju förevigas.


Satte upp byggnadsställningar, röjde, flyttade fram material och liknade. Takstolarna hade jag gjort tidigare och plockat isär, dels för att lättare kunna lagra dem, dels för att om jag inte fick tag på lyftmöjlighet så tar man upp delarna för hand och spikar ihop allt uppe på taket. Sedan reser man upp alla takstolar i ena änden av huset för att till sist flytta ut dem (stående) till sina platser. På detta vis gör man hela resningen på några man utan maskiner.
All gammal isolering hade jag plockat bort sedan tidigare, så det var bara råspont och plast kvar att gå på ovanför bostadsdelen.
Någon dag senare börjar den stora rivningen. Tyvärr så var inte vädret stabilt, trots årstiden, så vi vågar inte göra som planerat och riva allt på en gång. Vi börjar med östra delen precis förbi ena skorsten, därefter västra fram till andra skorstenen för att avsluta med mittpartiet. Fördelen var att man hade tak kvar på mycket, nackdelen var att nu kunde man inte mäta och se var saker skulle vara utan van var tvungen att räkna och gissa. Givetvis var huset snett och vint på alla håll samtidigt. Båda långväggarna var bananformade och buktade ut på mitten. i vågplan skilde det 20 cm mellan högsta och lägsta punkt. Detta skulle kompenseras och trollas bort, men det gällde att göra rätt på första biten, annars fick man inte ihop det i slutet.
Plocka ner den gamla eterniten var jag tvungen att göra själv. Ska det vara inhyrt folk ska det vara specialutbildade och tar grymt betalt. Tack och lov vad alla skivor skruvade. Kunde lossa nästan allt med skruvdragare och tolvkantshylsa. Sedan fortsatte vi med rivningen. Redan här var teleskoparen till stor hjälp. Surra fast en takstol i gafflarna, såga av läkten längs med andra takstolen, lossa takstolarna vid lejden och lyft ner hela härligheten. Mycket snabbare än traditionell nerplockning.
Mycket längre än så här kom vi inte första dagen. Man hotade med regn under natten, så för att skydda oss hade vi lånat 5,5 meter långa takplåtar. Vi gjorde en pallning så vi kunde lägga dessa från ena långväggen och tvärs över nästan hela huset. Där var de upplufta ca 50 - 60 cm. Sedan kortare plåtar med fall på andra hållet för att täcka allt. Tanken var att det blåser från väster så det regnar inte in mycket under det orivna taket, och plåtarna vi hade lagt upp gick utanför gavelväggen en bra bit. Givetvis hade vi förankrat plåtarna rejält i huset också. Sedan var det dags att hålla kväll.
Den natten blev det inta bara mycket regn, det blåste ordentligt också. Om jag inte nämnde det tidigare så hade vi våra sovrum under den del vi hade rivit. På något vis blev det baksug så regnet sugs in under plåtarna vi täckt med, flyter på den dåliga byggplasten till närmsta springa, rinner ner på råsponten och genom springorna. Det var stora mängder som kom den natten kan jag lova, men jag hade i alla fall tur, för det regnade inte in på min sida av sängen... Däremot kom det på frun, ungarna, deras nalleförråd osv. Allt genomblött. Bara att försöka lava upp över 100 nallar så de kan torka var inte det lättaste, sedan få fram torra sängkläder till alla och någon annan stans att sova. Kunde flytta någon säng så det inte droppade i den, och soffan var populär. Man var inte så speciellt pigg på morgonen efter, knappt någon sömn alls, men det var bara upp och fortsätt att jobba.

Om jag inte nämnt det innan så vi som jobbade med detta var jag själv, min far, min bror, hans kollega och deras två anställda, totalt sex personer alltså.

Nu kan mitt minne svika mig lite i tidslinjen, men jag tror att vi redan dag två skulle sätta upp ny lejd. Använde 3,5"10 på flatan, men det gällde att få den både i rätt höjd och rätt linje så det skulle stämma när de olika delarna skulle passas ihop. Den natten täcktes allt med presenningar. Blåst, hagel och åskregn som läcker in även denna natt. Ingen sömn, men mindre som blev blött, och vi var förberedda med spannar...


Dag fyra. Takstolarna får nu också spikas ihop . Ovanpå dessa spikas en tumstjock bräda som sticker ut minst en tum på var sida. Då kan man, när takstolarna är resta, spika masonit under brädorna och råspont ovanpå för att få luftspalt. Förhoppningen var att masoniten skulle bågna neråt lite mellan takstolarna. Om det regnade mer skulle vattnet söka sig till lägsta punkten och taket vara hyfsat tätt.


Teleskoplastaren gör ett fantastiskt jobb. Fyrhjulsdriven, fyrhjulsstyrd och med hyfsat stora däck så tar den sig fram runtom husen, även där det är ojämnt och på åkermark. Tar hela takstolen, som vi alltså har spikat ihop nere på marken, transporterar iväg dit den ska, lyfter upp på plats och håller lodrätt tills folket på taket har fäst den. Fantastiskt smidig maskin med tanke på hur stor den är. Jag har för mig vändradien (eller rättare sagt diametern på ytterhjulens cirkel) är 5,2 meter! Tar sig in mellan husen, nivellerar upp maskinen med stödbenen och sedan skickar upp takstolen. Det gick som en dans. Därefter började jag såga masonitremsor och spika upp till luftspalt. Hade köpt en tryckluftsdriven klammerpistol. Fantastiskt välinvesterade pengar. Klammern höll iofs inte lika bra som galvade pappspik, men det kompenserade man genom att spika desto tätare. Å andra sidan var klammer mycket billigare än pappspik, det gick enormt mycket fortare och man kunde klara det själv.
Det gjordes även en provisorisk anslutning mellan gamla och nya takkonstruktionen.


Vi hade tur med vädret så det var uppehåll på dagen, men mer regn, och hård blåst på sen kväll och natt. Vår fina tanke med att masoniten skulle hålla hyfsat tätt fungerade inte alls. Ännu värre är baksuget som drar in vatten via den öppna gaveln. Jag blir så trött, arg och frustrerad att jag åker upp med hjälp av teleskoparen och tar med en 6 * 10 meters presenning till gavelspetsen. Inget lämpligt väder att hantera så stora föremål. Min far, som har gjort många vansinnigheter och inte brukar vara feg av sig, gjorde vad han kunde för att få mig att låta bli. Han var säker på att jag skulle blåsa ner och slå ihjäl mig. Men skam den som ger sig. presenningen kom upp och spikas fast utan att få ner mig.


En ny cirkus med spannar och liknande (eftersom masoniten inte höll tätt). Dock var det inte så mycket som blev blött denna natt, mycket var ju redan flyttat. Men nattsömn blev det inte mycket av. Men någon gång här fick jag en genialisk idé. Kan jag inte få tätt på yttertaket kan jag i alla fall täta innertaket. Hämtade in två stora presenningar som jag la ut på golvet och spikade upp mot väggarna. Jag byggde alltså en pool på övervåningen som samlade ihop regnvattnet. Sedan fick man upp och sanera var morgon... Men man blev inte blöt i bottenvåningen, och man fick sova.

Dag sex. Nu har vi fått upp råspont och pappat den takytan. Hade varit bättre att lägga allt på en gång, men tre veckors regn i huset hade varit ganska obra. Provisorisk tätning mellan gamla och nya tak med hjälp av masonit. Fungerade riktigt bra.


Dag åtta. Dags att börja riva andra änden på huset. Arbetssättet är ganska snarlikt första delen. Dock har vi dels bättre rutin, dels har vi mycket bättre väder. Det har till och med börjat bli riktigt hett.








Arbetsdagarna är långa för mig. Går upp vid sex, slänger i mig några mackor och börjar jobba. Övrigt folk är här mer "normala" tider, medan jag fortsätter tills solen gått ner. Nedanstående bild skulle jag klättrat ner och hämtat kameran lite tidigare, men jag "skulle bara"... Låg ock spikare råspont och såg solen gå ner bakom trädtopparna. Hoppades hinna klart, men det var ett par brädor kvar tills morgondagen.
Ignorera tidsangivelserna. Som ni ser är klockan fel i kameran.




Fortsättning följer, snart på et forum nära dig.

[magirus]

Ja jisses vikket slit!!
Högsta betyg!

[Stridis2]

Visst tar det sin lilla tid, men jag vill inte kalla det slit att skriva ihop den här tråden. För det var väl trådskapandet du pratade om, Magirus?

[magirus]

Well, efter att ha varit skribent lite här o där under en tidigare del av mitt liv så vet jag hur mycke stök de är att hacka... för om man sen drabbas av den s.k. skrivkrampen men är pressad att komma med texter, DÅ är de ett j*vla slit
Näe, jag mena taket... jag har gjort samma resa utan maskiner.... men vi hade tur med vädret...
Hursom, jag för detta projekt och hoppas kunna se resultatet IRL under sensommarn i samband med intagandet av Spettekaka!

[ner]

Väntar med spänning på fortsättningen. Det gör ont i själen när man läser om regnet...

[Stridis2]

Dag nio. Nu har vi pappat båda ytterdelarna och håller på att riva mittdelen. Man ser här en ovanlig sak. Frontespisen har varit byggd i bålevirke, både framväggen och sidoväggarna. Sidoväggarna har gått långt in på loftet, och från början gick takstolarna ner inne i frontespisen. Denna har alltså gjorts mest för utseendets skull. En 18 meter lång slät taksida blir lätt black och tråkig. Men dessa störningar på loftet gjorde säkert inte så mycket, troligen förvarade man bara säd här.


Som ni sett på tidigare bilder har förra ägarna byggt till ett uterum åt gårdssidan med låg takresning. Uterummet är mycket dåligt byggt, och tidens tand har inte gjort det bättre. Planen är att höja upp takresningen så den blir lika hög som resten av huset och ha inredd övervåning. Bottenvåningen av uterummet ska vinterbonas. Dels ska där bli lite förstorat badrum, samt en dusch i toaletten, men framför allt ska det bli en stor och bra hall med trappa till övervåningen. Som det är just nu är trappan mycket brant, går från matrummet och kommer ut i ett av de blivande sovrummen på övervåningen. Nuvarande hall är på ca 1,3 kvadratmeter, så den är liiiite trång.


Man ser här lite av gamla takstolarna till uterummet.


Nu börjar de lite svårare snickeribitarna. Tyvärr har jag inte mycket bilder på detta.
Vi blev tvungna att göra en del större förändringar i planerna för att klara boningsdelen på tre veckor. För att klara detta fick vi bortse från frontespisen, samt uterummet. Det senare är inte inrett och har bara tryckt trall som golv. Det tål vatten.
När två taksidor möts bildas vad jag kallar en svingel (vet ej om det finns något modernare namn på detta). Eftersom uterummet är 8 meter brett medan boningsdelen är knappt 7 så blir det olika takvinklar. Frontespisens tak är mycket kortare och flackare, så här blir också olika takvinklar. Eftersom det ska bli inredd övervåning, och man ska kunna gå mellan de olika delarna, kan man inte ha traditionella takstolar i mittdelen. De skulle ju gå ner till golvet i bostadsutrymmet. Kanske inte så praktiskt. För att komma runt detta problem sätter man en kälsparre (än en gång, kan inget modernt namn på detta), eller i detta fall, två. Det är ett grovt timmerträ som går från spetsen där taknockarna möts ner till lejden där takskäggen möts. På detta timmerträ sätter man takstolarna, som då blir kortare och kortare ju längre upp man kommer. Tyvärr saknar jag bilder på detta, och kanske lite svårt att förklara i text.
Planen från början var att sätta fyra kälsparrar som skulle mötas i nock. Men eftersom korkad chef sabbade tidsplanen fick vi ändra planen. Vi gjorde en hel taksida där frontespisen skulle vara och satte bara kälsparrar mot uterummet.
Det svåra snickeriet? Jo, dessa kälsparrar är 5"5 i fyrkant. De sätts diagonalt, som en romb, så spetsen pekar neråt istället för flatsidan. De ska stämma i rätt längd, med rätt vinklar i topp, både mot varandra och mot andra sidans takstolar, och de ska ha urtag för att passa mot lejden i rätt vinklar. Vikten på timmerträna är inte obetydlig, ingenting att luta dem mot, de är långa (har för mig ca 6,5 meter) och toppen är ca fyra meter över golvet. Man har inget att stå på när man ska passa ihop toppen, inget att ställa en stege mot, och man ska försöka få två kälsparrar samt motstående sidas takstolar att sväva i luften. Phu!

Min far är född med trästickor i tofflorna och har arbetat med snickeri det mesta av sitt liv sedan han föddes. Han var 84 år när vi höll på med takbygget. Trots att han har gjort ganska många tak, och även andra konstiga byggen, så sa han ändå efter att detta var klart att de var "de djävligaste svinglar han hade gjort i hela sitt liv".

Sagt och gjort, vägsidan av huset försågs med en slät taksida som täcktes med pressenning. Gårdssidan gjordes med kälsparrar och ett stort hål där anslutningen skulle göras till utbygget. För att frilägga uterumsdelen från boningsdelen sågade vi helt sonika av en remsa av uterummets tak.

Så här långt kom vi under min ledighet. Sista dagen innan jag skulle börja arbeta igen ringde jag till elak chef (fyra på eftermiddagen). Sa som det var, att jag hade ett 20 kvadratmeter stort hål i taket, samt att SMHI hotade med tropiskt skyfall dagen efter med 67 mm regn (allt enligt deras hemsida så han kunde kolla själv). Jag skulle arbeta tre dagar, ledig en, arbeta tre dagar till för att sedan vara ledig sju. Frågade om jag kunde flytta min ledighet så jag var ledig första dagen och arbetade sex dagar sedan, dvs lika lång tid som jag skulle. -Nej, säger han direkt. Sedan berättar han hur man ska göra för att hålla produktionen igång utan att jag är där uppe, samt att om jag kommer upp i morgon och diskuterar med han som skulle täcka upp för mig så kunde jag få lite ledigt i nästa vecka. Vad hjälper det, om huset redan är dränkt i vatten. Jag får inte ledigt när jag verkligen behöver det, men när jag inte behöver kan jag få ledigt. Men visst, den chefen var både ond och dum!
Det blev en lång natt, men jag byggde en träkonstruktion över hålet som höll upp en presenning som spikades uppe i nock så det blev hyfsat tätt. Presseningen hängde ner längs takfallet och in på altanen. Här gjorde jag ett stort tankefel. Altanen tålde vatten, men vi brukade förvara verktyg där. Det blev inget skyfall dagen efter, men på natten kom det ett rejält åskregn. Jag låg och tänkte på att det var en rackarns tur att vi fått upp presseningen, och vi hade ju tak över i princip hela altanen (bortset från en två dm bred springa mot nya taket). Hörde hur det skvalade ordentligt. Men när jag kom ut morgonen efter insåg jag lapsusfelet. Allt vatten som hamnade på presseningen rann ju rakt in på altanen med bra fart. Det såg ut som någon spolat allt med brandslang. Alla papplådor till spik och liknande var i upplösningstillstånd, alla elmaskiner var blöta och min Makita tigersåg låg i sin låda med locket öppet. Lådan var till brädden fylld med vatten och i detta ligger sågen och flyter, lika fylld med vatten den.
Jaha, det var bara att sätta igång och sanera. Mycket gjorde inget att man slängde. Alla elmaskiner fick ut i solen och torka. Tigersågen skruvades itu i atomer. Alla elmaskiner klarade sig, men tigersågens låda (formgjuten plastlåda) kom det in vatten mellan inner och ytterytorna så man hörde hur det skvalpade när man rörde lådan. Så kan man ju inte ha det, fukt i lådan kommer åt maskinen när man förvarar den. Lådan stod öppen i säkert ett halvår utan att torka. Sedan fick jag borra några väl valda dräneringshål för att tömma ut vattnet för att låta lådan stå öppen ytterligare ett halvår. Numer vågar jag använda lådan igen.

Ett problem med förändringarna i hur vi byggde var att helt plötsligt hade vi tre 5"5 kälsparrar till övers (två till frontespisen och en till reserv), men däremot så gick det åt mycket mer takstolsmaterial än planerat. Vi klarade det precis så vi slapp ge oss ut i skogen och leta självdöda granar.