MM - det var rätt tidsödande, rätt mycket dokument att gå igenom. På Banverkets mark fanns sedan tidigare servitut för kringliggande fastigheter.
Så, mitt exempel bör du se som ett när det är två parter som är helt överrens och när det går så smidigt som det kan gå.
Jag stod för framgrävandet av de handlingar som finns på Lantmäterier -och- riksarkivet. De tog mig ca 10 år att få fram, så det underlaget hade jag tillgång till innan förhandlingarna inleddes. Inläsningskostnaden för min advokat landade på ca 15-20 000. Vad Banverkets inläsningskostnad blev vet jag inte, för de var gentila nog att stå för sin del då vi hade gemensamt intresse att få ordning på situationen.
Mina advokatkostnader landade på ca 40 000. MIn arbetstid som åtgick för hela ärendet var ca 100 timmar i dokument och en dag på plats för okulär besiktning.
Så, totalt sett gick mitt på kring 100 000 plus arbetstidsförluster - grovt räknat mellan 150-200 000 (å då har jag inte räknat med annat runt ikring).
Det du presenterade sedan ska göra dig riktigt orolig... kan bli "grannsämjan 2"...
I ett sådant där läge så -bör- man ha ett official servitut, rent strikt juridiskt är det en avgrunsskillnad - till förmånshavarens fördel!!!
Avtalsservitut = OM uppgivaren "bråkar" så blir det ett -tvistemål- o DU kommer inte åt din fastighet förrän domstolen handlagt -tvisten- ; dvs du riskerar att förlora tillträde till din fastighet!!!
Officialservitut = OM uppgivaren trasslar => "ring Polisen" och "ring kronofogden" => regleras i jordabalken och brottsbalken o uppgivaren som trasslat får -problem- medans du "går skadefri".
Mitt råd:
- officialservitut
Att jag accepterade avtalsservitut var för att samtliga omgivande fastigheter redan hade servitut, och för att motparten var Banverket (en sådan myndighet håller inte på med "grannsämjedumheter". Dvs motpartens samhällsställning och funktion samt redan rådande juridiska läge gjorde att ett avtals servitut räckte för mig då andra fastigheter redan hade officialservitut över samma mark/vägar.
Ett Lantmäteriservitut, Officialservitut får du räkna med från ett par hundra tusen upp till många fler hundra tusen... Är marken värd det?
OBS! Vid Lantmäteriförrättningar så är -samtliga- sakägare skyldiga att dela på totalkostnaden (!!! - något som något ljushuvud på byggahus siten inte fattat (kom en tråd i veckan om det där) ).
OM det bara är avstyckaren och DU som är sakägare så är det 50/50 gällande kostnaderna, o -de- lovar jag dig att säljaren är helt omedveten om
Skulle servitutet på något sätt ha inverkan på flera fastigheter så kommer även de att debiteras i förhållande till det av Lantmäteriet bedömda värdet av avtalet för de fastigheterna. (=Djungel i byråkratisk kostnadsdebitering).
Folk är -dumma- när det gäller att läsa på om fastigheter innan de köper dem... o även när de äger dem... Mina mäklare var helt förstummade över den fastighetsutredning jag gjort innan jag sålde. Fanns bara en enda
lucka kvar, och den bad Lantmäteriet mig att inte peta mera i; vem F var Vägföreingen på området (den fanns omnämnd i dokument från 1930-talet, men sen var det dött => gigantisk soppa!). Lantmäteriet ansåg att -den- frågan låter vi vara. Jag ogillade givetvis att lämna en fråga hängande, men den frågan var ju den samma för samtliga omgivande fastigheter o skötsel o underhåll av vägnätet fungerade ju ("rör inte det som funkar").
Räkna iskallt med att det kan tillkomma oväntade och okända kommunala påhittade kostnader och avgifter också!...
Ny väg skall anläggas... VA... El... Post... Sopor... Vetefan å hans moromor... Betala eller du råkar illa ut... Mutor... osv...