.
I sammanhanget.
Vi cyklade på Åland en sommar.
Fina kyrkor där. Sandsten med tjärat sticktak.
O så fick vi ett prat med finnen Heiki som tjärade kyrktaken, varma sommardagar.
Han var bofast på fastlandet, och reste runt med husbil.
Tjärkokare mm hade han med sig på ett större släp.
Plast hängdes ned under takutskottet och så riggade han en typ av eget medhavt stuprännor, som placerades i kyrkans ordinarie.
Klättrade upp med varm tjära till nocken. Hällde ut och borstade in.
Ni skulle sett, hur han såg ut. Mer
svart än brunbränd.
- Oj, hur du ser ut, här fattas bara fjädrar, sa jag. O så kom pratet igång.
- Jag förundrades över vad frun tyckte och sa.
- Inget!
- Va? Men husbilen då, och sängkläderna?
- Inga problem. Käringen stannar hemma.
Och då dagen är slut, gnider jag in mig med ett halvt paket smör. Sen ordentligt med schampo och hoppar i havet.
De egna stuprännorna mynnade i stora byttor. Tjäran som rann ned värmdes upp på nytt.
Detta gjorde han hela sommaren.
- Kanske är han också kyrktakstjärare?
.