"SpolJocke" lyfte upp mina och grannens slangar med en egenhändigt byggd radiostyrd historia 1995. Brythjul och hela baletten. Maskineriet gick på band.
På fraktbilen fanns
kompressor med egen motor (möjligen stod den på den bandburna maskinen) och en stor vattentank.
Så tryckte han hålet med vatten under mycket högt
tryck på tre nivåer. Det var användes speciella manchetter som tätade mot hålets vägg.
Vattnet leddes ned med skarvbara stålrör. Det hela påminnde om en bergborrmaskin. Fast det fanns ingen borr utan det handlade om att skruva ihop och isär stålrören.
Slutligen spolades hålet, hela vägen från botten och upp.
Jösses vad mycket grums det kom upp.
Fick efter detta betydligt mer vatten.
För ca 7 år sedan, följde med en hel del mangan upp vid en förnyad spolning.
Vid detta tillfälle fick jag dra upp slangarna själv. Dessutom fick jag rådet att ta bort den rosfria 5 mm ståltråd som var fäst i ejektorn.
Anledningen var att tråden i vissa fall skavts av mot hålväggen p g a vibrationer. Och då blev det problem att få upp ejektorer.
Så numer har jag bara två slangar ned i hålet till ejektorn.
Tydligen är det som så att mangan fälls ut, när det kommer i
kontakt med
luft och ger brunsvara utfällningar.
Så en vanlig hydrofortank med luftkudde (utan gummiblåsa)
fångar upp manganet. Blir då att rensa tanken då och då.
SpolJocke berättade att han och två andra med liknande utrustning hjälptes åt att trycka ett borrhål som försörjde en skola med vatten. Det räckte inte med ett aggregat för att få tillräckligt
flöde - tryck.
Den gången rensades först hålet. Sen hälldes sand ned innan
de tre aggregaten kördes igång.
Sandkornen påstods förhindra de vattenförande sprickorna att återgå. Det blev helt klart mer vatten.
Slutligen rensades hålet på överflödig sand.