Friskrivningar tjänar som sagt alla på, man kan inte räkna på att spränga berg på varenda jobb, det är ohållbart. Samtidigt, vill kunden ha ett fast pris så får man ju räkna fram det som man själv vet att man klarar jobbet på. Den biten är inga konstigheter.
Ingen som har konkreta exempel på hur ni friskriver er, speciellt mot berg och större objekt? I aktuella fallet kommer vi in med en 2t grävare (viktbegränsat område), och det spelar liksom ingen roll om det står "Hasses gräv" eller "Skanska" på grävaren, är stenen för stor är den.
Bygert skrev:Ett allmänt råd är att inte krångla till det. Ibland ser man folk som drar igång med typ: därest det för kontraheringsparten synes obilligt att ety framfallande incidenter - och så vidare, det kan vara långt värre än så där. Problemet blir då att för det första begripa vad det egentligen står och för det andra att det alltför lätt händer att man använder ett ord på juridiska som visar sig betyda nåt annat än man trodde och så har man avtalat om nåt annat än man tänkt sig.
Vill man ha rätt till att dra sig ur eller få tilläggsbetalning om man stöter på berg eller större sten så skriv det. Rakt av på vanlig svenska. Men tänk igenom hur det blir i olika situationer, om man drar sig ur så ska man ju t ex har klarat ut om den som beställt har rätt till ersättning för att skotta igen hålet eller om den som gjort jobbet ska ha betalt för det man gjort så långt man kommit.
Du har helt rätt med att ibland fattar man inte det juridiska språket, och det är lite det jag är rädd för. Och hurvida det man skriver håller i rätten är en helt annan sak med. Dit ska vi förhoppningsvis inte hamna, men jag har läst om alldeles för många muntliga avtal som ställt till väldigt mycket oreda.
Fördelen med detta jobb är att det är flera små ytor, så märker vi att markförhållanden är ohållbara eller allt för fördyrande så kan man i ett väldigt tidigt skede avbryta. Jag kommer nog göra som du säger, skriva berg eller stenar över en viss vikt.