Vad behöver jag för att styra detta? (arduino?)

[Towil]

Det är riktigt, får du dåligt med projekt så kan jag ordna några åt dig

Vad bjuds det?

[Turbodiesel]

En videosnutt säger mer än 10000 ord. Det ser ju bra ut på labbänken. Nu återstår konfrontation med verkligheten

Om du har tillgång till en Trako TMR3-2422WI så är det perfekt.
Enligt datablad så är utspänningarna +/-12V och reglerade samt galvaniskt isolerade från inspänningen.

Har ingen Tracopryl idag, men jag kan handla en, 3W borde räcka med råge för finelektroniken. När det gäller strömförsörjning med lite högre krav, så kan det vara en smart genväg med köpeprylar.

Om du matar givarpotentiometrarna med +12V så behövs igen +5V.

Att använda en 7805 matad med +12V om du skulle behöva +5V är inga problem.

Det är angivet +5V även till R12 vid den nedre LM339:an, finns det någon tanke med det?

Om du vill att jag ska räkna lite på kretsarna så behöver jag ungefärligt uppskattade värden på:

För stockgivaren

Min stockdiameter
Givarresistans vid min stockdiameter

Max stockdiameter
Givarresistans vid max stockdiameter

För knivgivaren

Min knivhöjd
Givarresistans vid min knivhöjd

Max knivhöjd
Givarresistans vid max knivhöjd

Jag kollar det, det är även hög tid att kolla hur mycket kniven ska röra sig i förhållande till stockdiametern (jag bygger snabbare än jag tänker, ibland )

[Rubert]

+5V till R12 är ett olycksfall det ska vara +12V.
Jag har ett förslag för till ekonomisk lösning av matningen.
Om man väljer att mata konstruktionen med +/-5V istället för +/-12V så kan man göra ett försök med att använda systemspänningen som matning till en 7805 för att tillverka +5V.
I ett första test så kanske det är smart att fixa -5V med ett 9V batteri som matar en annan 7805.
Den ansluts med +5V till kretsarnas 0V och sin nolla till -5V.

När det gäller spänningarna från givarpotentiometrarna så går dom att fixa till med spänningdelare på ingångarna till OP-förstärkaren så att knivhöjden är anpassad till stocken.
Knivhöjden bör väl vara 1/2 stockdiametern.

[torbjorn_forsman]

Några tips när det gäller såna där Traco-omvandlare (och motsvarande av andra fabrikat):
1) Switchade spänningsomvandlare sprider ju alltid en del störningar omkring sig, och det får inte plats särskilt mycket filterkomponenter i en sån där ingjuten modul. Lämpligt att filtrera både in- och utspänning med elektrolytkondensatorer av bra låg-ESR-typ (tumregel: 1000 uF per ampere) parallellt med 0,1 uF plastfolie- eller keramisk kondensator. Eventuellt kan det behövas en s k Y-kondensator mellan - på primärsidan och jord på utgångssidan, lagom värde på den kan vara t ex 4,7 nF.
2) Den inbyggda transformatorn sprider en del läckfält omkring sig. Var försiktig så att inte det inducerar spänningar i känsliga ledningar i närheten eller att metallytor nära omvandlaren fungerar som ett kortslutet varv i transformatorn. Om man sätter den på kretskort så bör man ha helt fritt från ledare eller kopparytor under omvandlaren (ett Veroboard bör man raka helt rent under den), och man bör också undvika ledare som går runt omvandlaren. Helst sätter man den ute i kanten på kortet så att alla ledare som eventuellt ska gå förbi omvandlaren bara går på ena sidan. Placera inte känsliga kretsar på ett annat kort rakt ovanför eller under omvandlaren.
3) Ta inte för givet att omvandlaren är kortslutningssäker. Den överlever längre i labbsammanhang om man säkrar av både ingång och utgångar så klent som möjligt. På ingångssidan bör säkringen sitta mellan den elektrolytkondensator som nämndes i 1) och omvandlaren, så att inte den energi som finns lagrad i kondensatorn kan fortsätta ställa till skada sedan säkringen har brunnit av.
4) Även om omvandlaren ser robust ut så kan ferritkärnan i den inbyggda transformatorn spricka om man tappar den i golvet. Behandla den som ett radiorör!

[Turbodiesel]

+5V till R12 är ett olycksfall det ska vara +12V.
Jag har ett förslag för till ekonomisk lösning av matningen.
Om man väljer att mata konstruktionen med +/-5V istället för +/-12V så kan man göra ett försök med att använda systemspänningen som matning till en 7805 för att tillverka +5V.
I ett första test så kanske det är smart att fixa -5V med ett 9V batteri som matar en annan 7805.
Den ansluts med +5V till kretsarnas 0V och sin nolla till -5V.

När det gäller spänningarna från givarpotentiometrarna så går dom att fixa till med spänningdelare på ingångarna till OP-förstärkaren så att knivhöjden är anpassad till stocken.
Knivhöjden bör väl vara 1/2 stockdiametern.

Bra att få spänningsfelet bekräftat funderade fram & tillbaka vad det var för anledning till +5V där..

Jag ska fundera på det där med strömförsörjningen, men en liten +/-12 Traco kan jag lika gärna ha ligga om jag inte använder den till detta. Jag vill inte ha för mycket special-deluxelösningar. Batteri går givetvis bra i testfasen, men i skarpt läge ska det färdiga kortet klara sig med "skitig"+12V.

Knivhöjden i förhållande till stockdiametern hamnar ju inte strikt vid 2:1, klyvrännan är 90 grader "V"-formad, så den lyfter ju en del själv med ökad diameter. Ska forska lite mer i det förhållandet.

Ved är ju som bekant? inte hundraprocentig med kvistar och div, så det går inte att få några 100% identiska bitar ur klyven hur man än gör. Det jag vill få maskinen att göra är helt enkelt att klara vad jag annars gör själv, och dessutom något bättre.

Några tips när det gäller såna där Traco-omvandlare (och motsvarande av andra fabrikat):
1) Switchade spänningsomvandlare sprider ju alltid en del störningar omkring sig, och det får inte plats särskilt mycket filterkomponenter i en sån där ingjuten modul. Lämpligt att filtrera både in- och utspänning med elektrolytkondensatorer av bra låg-ESR-typ (tumregel: 1000 uF per ampere) parallellt med 0,1 uF plastfolie- eller keramisk kondensator. Eventuellt kan det behövas en s k Y-kondensator mellan - på primärsidan och jord på utgångssidan, lagom värde på den kan vara t ex 4,7 nF.
2) Den inbyggda transformatorn sprider en del läckfält omkring sig. Var försiktig så att inte det inducerar spänningar i känsliga ledningar i närheten eller att metallytor nära omvandlaren fungerar som ett kortslutet varv i transformatorn. Om man sätter den på kretskort så bör man ha helt fritt från ledare eller kopparytor under omvandlaren (ett Veroboard bör man raka helt rent under den), och man bör också undvika ledare som går runt omvandlaren. Helst sätter man den ute i kanten på kortet så att alla ledare som eventuellt ska gå förbi omvandlaren bara går på ena sidan. Placera inte känsliga kretsar på ett annat kort rakt ovanför eller under omvandlaren.
3) Ta inte för givet att omvandlaren är kortslutningssäker. Den överlever längre i labbsammanhang om man säkrar av både ingång och utgångar så klent som möjligt. På ingångssidan bör säkringen sitta mellan den elektrolytkondensator som nämndes i 1) och omvandlaren, så att inte den energi som finns lagrad i kondensatorn kan fortsätta ställa till skada sedan säkringen har brunnit av.
4) Även om omvandlaren ser robust ut så kan ferritkärnan i den inbyggda transformatorn spricka om man tappar den i golvet. Behandla den som ett radiorör!

Jag ska kolla igenom Traco´s rekommendationer om det blir aktuellt med en sådan, och det är ju ingen medicinsk utrustning jag ska bygga heller. Omvandlaren kan få ett eget kort med sina eventuella kringkomponenter. Och nya komponenter är jag hyfsat rädd om, de jag hittat i skrotlådan har ju redan en historia bakom sig..

[Towil]

Fixade du video får ju jag med göra det.


Grön LED längs upp syns lite dåligt på slutet.

[Turbodiesel]

Den gröna/klara är riktigt svår att se, men jag litar på dig

[Towil]

Dän är bra tänd på slutet när poten skall "ner".

[Rubert]

Kampen MCU mot Analog går vidare.
I den här ronden blev det 2 -1 till MCU. Domslutet grundat på Towil's excellenta video och på att jag och nu också Torbjörn skrämmer upp Turbo med alla motstånd och kondensatorer som ska kopplas hit och dit.

Att placera spänningsomvandlare och "smutsiga" ledare på lite distans från OP och komparatorer är en bra föresats.

Viktigt är också att matningapinnarna på OP och komparator har avkopplingskomdensatorer till 0V, typ 0,1u ker.
Även givarpotentiometrarnas matning och spänningsdelaren R1-R20 ska vara avkopplade, typ 0,1u ker//4,7u tantal.

När man har labbat färdigt så är största risken för kortslutningen matningen till givarpotentiometrarna. Med ett 100 Ohm's motstånd i serie med matningen till potentiometrarna (innanför avkopplingskondensatorerna) så begränsas "kortslutningsströmmen" till 50mA.

[joakim72]

Jag skulle för op-hälsans skull lägga in ett motstånd mellan deras utgångar och V19 och V20

[Rubert]

Ok, Joakim. Tanken var helt riktig om A1 varit en OP förstärkare med Push-pull utgång. Eftersom A1, LM339 är en komparator med öppen kollektorutgång så är det inga problem. Utgångstransistorn har emittern ansluten till minus matningen. Om du tittar på databladet från TI på LM339 så kan du se den interna kretslösningen.
Det är ganska vanligt med kopplingar där utgångarna från flera komparatorer är ihopkopplade för att erhålla wired-OR. Den första komparatorn som går låg drar ner utgången.

[Turbodiesel]

Det finns ju lite att fila på när det gäller mitt bygge oxå, den övre dioden/utgången växlar ju läge ganska distinkt, medan den undre gärna vill dimma sig lite, och ligga kvar innan det slår över. Komparatorer ska väl inte bete sig så egentligen?

Nu är ju mitt bygge inget direkt skolexempel, och jag är mycket nöjd bara med en så enkel sak som att det faktiskt funkar..

Det är byggt med inspiration från JoBy´s förslag, men jag ritar upp hur det är kopplat.

[Rubert]

Om det är kopplingen i inlägg 63 du menar så har den ingen hysteres och det innebär att komparatorns utgång "självsvänger" vid omslag om inspänningen ändras långsamt. På en lysdiod ansluten till komparatorns utgång kommer det att upplevas som dimmning.
Om du ritar upp ditt schema så ska vi se vad som spökar.

[Turbodiesel]

Egentligen är det ingen idé att snurra med detta innan jag har en bättre experimentmiljö, men det skulle kunna vara kopplat såhär:



Och är det någon som vill titta på det, så är det helt & hållet valfritt

[Rubert]

Jag antar att du använder pinnarna 5,6 och 7 LM392. Dvs Op delen av kretsen.
Som jag misstänkte så har komparatorerna ingen hysteres.

På den övre komparatorn. Sätt ett motstånd på 100k -470k mellan utgången och + ingången.

Den undre komparatorn. Ersätt ledaren mellan LM392's utgång och den undre komparatorns + ingång med ett motstånd på 2,2k. Sätt också på den undre komparatorn ett motstånd på 100k -470k mellan utgången och + ingången.

100k ger en hysteres på ca +/- 2% och 470k ger ca +/- 0,5%.
Storleken på hysteresen hos den övre komparatorn beror på potentiometerns läge.

Beroende på utspänningarna från givarpotentiometrarna så kan det bli problem att få hysteresen att fungera om inte IC kretsarna har - matning.