Lite gammal tråd, men om man ska "bänkköra" en varvräknare bör man nästan först ta en titt på hur ingångskretsen i varvräknaren är gjord.
På en del varvräknare räcker det med att skicka in en 12 V fyrkantvåg (alltså låg = 0 V, hög = 12 V), andra triggar på den spänningsspik på ca 300 V som tändspolens primärlindning ger ifrån sig i brytögonblicket. Vissa varvräknare har AC-kopplad ingång, där spelar det alltså ingen roll med likspänningsnivån på fyrkantvågen utan den kan lika väl få vara symmetrisk kring 0 V.
På moderna bilar (80-tal och framåt) förekommer det också varvräknare som ska ha en 5 V fyrkantvåg från en särskild
utgång på tändmodulen/tändstyrdonet. De mår inte bra om man råkar skicka in 12 V-nivå, kanske överlagrad med 300 V-spikar.
Om man vill få en signal till varvräknaren som motsvarar det som faktiskt förekommer på primärsidan av en
tändspole, så är det enklast att man tar en tändmodul, triggar den med signal från tongeneratorn och låter den samarbeta med en tändspole som får ge spänningsspikarna. För att inte få otrevligt höga spänningar kan man kortsluta sekundärlindningen, ev via ett
motstånd på kanske 100 kohm (detta motstånd måste såklart tåla toppspänningar på 10-20 kV, lämpligen bygger man upp det av ett eller annat dussin seriekopplade motstånd).
Sen finns det ju också varvräknare som förväntar sig en mer eller mindre sinusformad
spänning - t ex sådana som kopplas till lysspolen på småmotorer med svänghjulsmagnet eller till generatorns W-uttag på dieselmotorer.
