Ursäkta sent svar, men vi var på Liseberg hela dagen i går. Började skriva ett svar men hann inte bli klar innan vi åkte.
Torbjörn täckte in ganska mycket av det viktiga, men lite vill jag komplettera med. Först och främst måste jag säga att min info fick jag från en av landets stora gurus inom dimmerteknik, så grundfaktan är säkert rätt. Men det är kanske tio år sedan, så jag kan både minnas fel och ha förstått fel, så ta det för vad det är.
Det finns tre grundtyper av dimmers, framkanstdimmer, bakkantsdimmer och sinusvågsdimmer. Det är vilken del av sinusvågen du använder man benämner.
Den billigaste dimmerkonstruktionen är med en triac. Då kollar man när man har nollgenomgång och efter en viss tid står man på triacen, alltså man får
spänning. 50Hz har två nollgenomgångar per våg, alltså 1/100 sekund. Väntar man en tvåhundadels sekund kommer spänningen att slås på när den är som högst, 220 v som sedan faller ner till 0 v, ett litet avbrott, 220 v till 0 v igen osv. Problemet här är om du har t.ex. en
glödlampa så mår inte glödtråden alls bra av att börja på full spänning när den är kall, mycket stor risk att den brinner. Man kan minska problemet med detta genom att ha en mycket låg spänning som ligger på hela tiden. Bättre men inte bra för glödisar, katastrofalt för motorer.
En bakkantsdimmer kör med transistorer och klipper sinusvågen i slutet av vågen. Vid 50% dimning så stiger spänningen från 0 v till 220 v och slås sedan av ett ögonblick. Börjar om från 0 v till 220 v igen osv. Mycket snällare både för glödljus, viss elektronik och elektromekaniska pryttlar som transformatorer och motorer.
Nackdelar är, precis som Torbjörn skrev, värmeutveckling och dyrare konstruktion.
Sinusvågsdimmern är mycket mer avancerad (och därmed mycket dyrare) än de båda andra. Här modifierar man sinusvågen så man har alltid en hel våg på 50 Hz fast olika hög, alltså spänningen varierar, vid 50% dimning har man 110 v.
Nästa problem är störningar. Som jag vill minnas så var dessa värre med framkantsdimmer, mindre med bakkantsdimmer och ännu mindre med sinusvågsdimmer. Har du en dimmervagn med kanske 100 kanaler och några hundra ampere blir inte ljudteknikerna inte glada på dig om den spyr ut störningar. Det är runt 50% dimning som störningarna är värst. En billig triacdimmer hörs tydligt när den dimmar, alltså direkt ut i luften utan något PA.
När man kopplar in saker som motorer och transformatorer får man ytterligare problem. Ska man dimma en glödlampa på 30W behöver man dimensionera dimmern för 30W. Ska man driva glödlampan via en transformator behöver man dubbla effekten på trafon (alltså 60W) och ytterligare dubbla dimmern (120W).
Många växelströmsmotorer fungerar också mycket dåligt att sänka hastigheten på med hjälp av dimmer. De blir mycket varma och brinner om man sänker mer än några procent. Då bör man använda en frekvensomvandlare i stället, men de faller inte under dimmer så det ska jag inte försöka behandla här...
