Observera ett grovt enhetsfel i texten som Nickel visade. Det står mF , ska vara uF ! Om man tar fel så blir kondensatorn bara 1000 gånger för stor.
20 uF ska man se som ett grovt tillhöftat värde att prova med till en början. Man får se hur motorn går och mäta spänningar över kondensatorn och den lindning som ligger i serie med den för att avgöra om man har hamnat rätt.
Om motorn blir odrägligt svag i starten måste man öka kondensatorns värde, om den brummar och/eller blir varm när den går obelastad så ska man minska värdet.
Vid normal belastning bör spänningen över kondensatorn vara
ungefär lika med spänningen över den lindning som ligger i serie med den. Man kan vänta sig att spänningen över kondensatorn minskar när motorn går i tomgång och ökar när den belastas mycket hårt, t ex under starten.
Kondensatorn bör vara en MP- eller polypropylenkondensator, och den måste tåla minst dubbla nätspänningen (för 230 V nätspänning kan man använda kondensatorer med märkspänning 450 eller 500 VAC).
Startkondensatorer från gamla tvättmaskiner med asynkronmotor för trumman går utmärkt att använda, likaså faskompenseringskondensatorer från lysrörsarmaturer. Har man ingen kondensator på rätt värde går det bra att parallellkoppla för att komma upp i den kapacitans man vill ha. Använder man begagnade kondensatorer kan det vara lämpligt att kontrollmäta kapacitansen innan man kopplar in dem, det händer ibland att den minskar med tiden.