Det som inte är (eller var) riktigt bra med öststatsmotorer var kvaliteten på kullagren och fuktskydd av lindningarna.
Det är fullt normalt att en öststatsmotor väsnas lite mer än t ex en Asea, och risken är större att den får jordfel eller andra lindningsskador om den står fuktigt till (t ex sitter utomhus och körs sällan).
För någon månad sedan drog jag hem tre trefasmotorer från ett skrotupplag, de hade förmodligen legat där 10-15 år.
En bulgarisk "ELWA", förmodligen från sent 90-tal, en Strömberg av 60-70-talsmodell och en Asea gjutjärnskapslad från runt 1960. Gjorde isolationsprov på dem först av allt, både Strömberg och Asea hade skaplig isolation (över 10 Mohm både mellan faser och mot
jord), men den bulgariska motorn hade
ungefär 150 kohm mot jord och på sin höjd 10 kohm mellan faser. Efter att motorerna har fått stå på tork ett par veckor isärplockade, den bulgariska fick också stå på kaminen några kvällar för att torka ur ordentligt, har Asea- och Strömberg-motorerna 100-200 Mohm både mellan faser och mot jord, den bulgariska har över 1 Gohm mot jord och ca 50 Mohm mellan faserna.
Man kan notera att den bulgariska motorn har en mycket tunn skyddslack på härvändarna, typ klarlack från sprayburk, medan i synnerhet Aseamotorn har rejält tjockt lackskikt.
En annan störande sak med öststatsmotorer, som dock inte spelar någon roll när motorn väl är inkopplad, är att det kan vara trångt i kopplingsdosan och kopplingsplinten opraktiskt gjord. Ofta måste man sätta kabelskor på ledningsändarna för att få till ett bra montage.