Rörförstärkare, Thompsons formel, spänningsdubblerare mm...

[Volvot24]

Nytt ämne urdelat härifrån:
Mikkel @ Frågor som är för små för en egen tråd
/mod Ja-bond77


Thompsons formel. Som är en sammanslagning av formler för beräkning av frekvens (resonansfrekvens, fo) som funktion av induktiv reaktans Xl och capacitic reaktans Xc.

Xc = 1/ 2 x phi x f x C

Xl = 2 x phi x f x L

Alltså som en funktion av detta finner man t ex den sökta frekvensen, om det nu är viktigt.

Och vid resonansfrekvensen är: Xl = Xc. Båda i ohm.



Genom att sätta in värdet i för C i Farad och L i Henry, erhåller man den frekvens (fo) i Hertz där kretsen är i resonans.
Gäller både serie- och parallellkrets. Kretsen är då dessutom helt resistiv. Praktiskt eller hur?

Det krångliga är om man ska beräkna t ex C, och känner f samt L

Fin uppgift till elever...

Men det var då det... kan hända jag skrev nåt fel ovan.


Antar att man hittar allt på Google, så slipper man lagra sånt i huve... Ni får väl kolla, om ni ids...


Tidigare kunde jag grunna på sånt, eller t ex mellanfrekvens innan jag somnade...
Det fanns ju så mycket att välja på, även utan internet.

.

[Michael Meier]

I vilken ordning balanseringen sker är för mei väldigt intressant, måste titta på ett exempel innan jag förstår ordningsföljden

[Volvot24]

Ja... börja med att ange värden på C och L.
T ex 1nF och 1mH för att botanisera formeln.

I verkligheten tillkommer den elektriska kopplingens kapacitanser och induktanser, som då påverkar den teoretiska beräkningen.

Men det är väl nåt att börja med

[QV_]

Thompsons formel. Som är en sammanslagning av formler för beräkning av frekvens (resonansfrekvens, fo) som funktion av induktiv reaktans Xl och capacitic reaktans Xc.

Xc = 1/ 2 x phi x f x C

Xl = 2 x phi x f x L

Det dära skall jag räkna på när likspänningen till rörförstärkaren skall stabiliseras.
Har som plan att "hoppa över" just rören till likriktningen för att köra med dioder istället (ja det är modernt) men att köra stabiliseringen med drosslar och kondingar.
Det är något som jag inte gjort innan. Men eftersom kvalite på förstärkare mäts i kg så kan man ju inte få för många drosslar i nätdelen!

[torbjorn_forsman]

Om du har pentoder som slutrör, så är det inte så noga med att glätta anodspänningen till dem. Det är mer kritiskt med skärmgallerspänningen och allt som har med matning till tidigare steg i förstärkaren att göra. Är det ultralinjär koppling av slutsteget, ger det förstås vissa svårigheter att skilja på matningen till anoder och skärmgaller.

[QV_]

Till glödtråden blir det nog Silicon som det ser ut i min tankebana.
Däremot så skall då anodspänningen till alla rör gå via ett dubbelt pi filter
När det gäller gallerspänningen så har jag inte funderat på den ännu.

Jag har dock inte tillräckligt med drosslar i stora storlekar. Åtgår ju 4 st i planen, 2 till var monoblock. (minnesbilden säger att jag saknar 2 st) Torde heta dubbelt pi filter.
Iden är ju att likrikta spänningen i ett separat block till var kanal. Det skall då bli 4 "lådor" för ett stereoslutsteg. 2 nätdelar och 2 förstärkardelar.
Men allt detta är ju bara en plan. har 30 kg transformatorer ligger och väntar på att jag skall aktivera projektet.
Ev om man får tag på drosslar i överflöd så kan man ju stabilisera gallerspänningen ytterligare i monoblocket.
Är det någon som behöver rör i olika varianter så har jag ett förråd av NOS liggande som jag fick från Telias lager i Nässjö innan elektroskandia tog över logestiken.

[torbjorn_forsman]

Om du har gott om rör, så varför inte göra en serieregulator eller gyratorkrets för att glätta matningsspänningen?
Jag tänker nu på hur nätdelen ser ut i Blaupunkt, Nordmende och Telefunken allra första färg-tv från 1967-68 :
Först transformeras nätspänningen till lämpligt värde i en sparkopplad transformator. Därefter spänningsdubblare med kiseldioder och en serieregulator som glättar spänningen och stabiliserar till 380 V DC. Vill minnas att seriereglerröret är PL509, ett EF80 används som förstärkare för felspänningen, en glimlampa utgör spänningsreferens.

När det gäller glättning av gallerförspänning och annat där strömuttaget är försumbart, så går det ju precis lika bra att göra RC-länkar som LC. Då slipper man ifrån drosslar med extremt tunn tråd, som blir ömtåliga och får avbrott bara man tittar på dem.

Det finns gott om NOS rör här också. I synnerhet gamla större likriktarrör som t ex 5Z3 och 866. 6V6GT, ECH21 och diverse batterirör (3A4, 3V4, 1T4 m fl) finns det också en hel del av.
Vad jag just nu vet av att jag behöver är några 25Z6 och 25L6 (G eller GT spelar ingen roll), för 25L6 vore det bra att ha åtminstone ett par av samma märke. Ett AF2 kunde också vara välkommet.

[QV_]

Att jag inte vill använda rör till likriktningen är att jag har en uppfattning av att de inte lämnar lika hög utspänning som en diodbrygga gör.
Jag har nämligen svårt att finna någon trafo som lämnar de 500-800 V som jag har en visson av at använda till slutsteget. Sen behöver jag ju 2 st av denna trafo också...

Glödtrådstrafo finnes redan.
När det gäller mina NOS rör så tog jag några av varje sort. Så vad jag har vet jag inte. Har ju svårt för att folk slänger saker. Dock så gick det ett antal pallar på skroten. Jag har 2 eller 3 kartonger hemma.
Kan kolla i mellandagarna vad som ligger sär.

[torbjorn_forsman]

Indirekt uppvärmda likriktarrör (t ex boosterdioder för tv, rör avsedda för allströmsnätdelar, och inte minst sådana rör som EZ80, 6X5 m fl) brukar ha lägre framspänningsfall än direkt uppvärmda (5Y3, 5U4, 80, AZ4 m fl).
Men det är ju inte SÅ anakronistiskt att använda kiseldioder heller, de började ju användas så smått i nätdelar för rörutrustning redan omkring 1959.
Och med kiseldioder finns ju alltid möjligheten att bygga spänningsdubblare om man inte har någon transformator som direkt lämnar lämplig spänning.

[QV_]

Spänningsdubblare har jag inte använt praktiskt med dessa effekter.

Det skall ju bli ett slutsteg, troligen klass A vilket bå betyder att rummet kommer bli varmt som trevlig bieffekt.
Fungerar spänningsdubblare att köra på 80 watt kontinuerlig belastning?

planen om jag inte hittar någon korrekt trafo är att köra en 110 voltare baklänges. Då borde jag kunna få 650V DC
För över 800 V har jag ingen lust att gå. Men 500 V vill jag upp till.
Återigen kan jag inte motivera alla beslut men någonstans måste man ju börja så man vet man vill....

får öppna ordboken och kolla vad anakronistiskt blir korrekt översatt. Vad det betyder i meningen ovan känner jag mig säker på.

[torbjorn_forsman]

Det går utmärkt att göra spänningsdubblare för effekter i den storleksordningen. T ex i de gamla tv-apparater som jag nämnde, större delen av de 300 W en sådan drar från elnätet går via den där spänningsdubblaren (det avgår väl kanske 60-70 W för glödström och 20-30 W för 24 V-nätdelen som matar transistorkretsarna i tv:n.
Andra ställen där man hittar liknande spänningsdubblare är i nätdelarna till äldre rörbestyckade radiosändare i utförande för att matas av nätspänning (t ex AGA och SRA basstationer för komradio från 60-talet).
Datornätdelar från 90-talet, som har nätspänningsomkopplare för 115 resp 230 V , går med nätlikriktaren kopplad som spänningsdubblare i 115 V-läget men som normal likriktarbrygga i 230 V-läget. Och även där kan det ju vara frågan om några hundra W.

Om du kör en 110 V-transformator "baklänges" så kommer nog järnkärnan att bli hårt mättad, det blir hög tomgångsström, mekaniskt brum, transformatorn går varm osv osv. Alltså mindre önskvärda fenomen.

[QV_]

Fast det beror väll på hur mycket man belastar den?
Om jag "nöjer mig" med 75 watt så torde denna https://www.kjell.com/se/sortiment/el-v ... 0-w-p44098? på 300 watt inte bli överbelastad.
Det är ju trots allt x4 i effekt.

För även om jag skall använda en spänningsdubblare för att komma till 500 volt så behöver jag ju en trafo på 250 volt innan.
Att likrikta nätspänningen och spänningsdubbla den direkt ingår inte i mina planer. Det får folk på fabrikerna hålla på med.
Någonstans måste man dra en gräns på vad man gör. Att leda nätspänning direkt till slutrösren via en dubblare känns inte bra.

[torbjorn_forsman]

Nej, järnmättningen uppstår redan om transformatorn är obelastad.
Tänk också på att de 220/110 V-transformatorer som används för att kunna köra 110 V-utrustning i Sverige, som regel är sparkopplade. Och det är ju inte så lämpligt i det här fallet. Det blir ju inte mer galvanisk separation av det än av att ta nätspänningen direkt.

Vad du däremot skulle kunna ha användning för här är en 400/230 V enfastransformator, en sådan som används om man behöver få ut 230 V enfas från ett ställe där man har 3 x 400 V trefas utan nolla tillgängligt. Det är inte helt ovanligt att man hittar sådana t ex i manöverskåpet till större verktygsmaskiner.
Eller också tar du första bästa transformator med lagom effekt och en primärlindning för 230 V, skrotar bort den eller de gamla sekundärlindningarna och lindar på egen sekundär med önskade spänningar.

I förstärkarsammanhang är det ju bra att ha en transformator med väl tilltagen järnkärna och låga magnetiska flöden, långt från järnmättning. Detta för att slippa läckfält som kan orsaka magnetiskt inducerat brum som kan vara svårt att komma tillrätta med.
Apropå det kan jag nämna ett märkligt fel som jag hade för några år sedan. En gammal trådspelare hade nätbrumsproblem trots att alla filterkondensatorer var i bra skick. Det visade sig att den överlagrade brumspänningen var högre efter den sista filterdrosseln än före den
Och vad berodde nu det på? Jo, läckfält från någonting nätspänningsmatat - minns inte nu om det var nättransformatorn eller motorn - inducerade en spänning i drosseln. Drosseln hade en skärm i form av kopparfolie lagd ett varv utanpå både lindning och järnkärna och hoplödd i änden, för att minska känsligheten för yttre fält. Men lödningen hade spruckit upp, därav nätbrummet.

[QV_]

Tog fram litteraturen igen och ett dubbelt pi filter i bokens räkneexempel (60 hz nätfrekvent) ger en dämpning av ripplet med 94 dB.

Där matar de Anoden via första filtret och galler via steg 2.
Allt beroende på vilka drosslar man hittar förstås.

[QV_]

Jo det är några sidor i boken om hur transformatorerna skall så för att inte inducera förstora magnetfält i varandra.
Där av iden att ha likriktningen av spänningarna i en egen låda en bit bort ifrån utgångstransformatorn.

Sparkopplade trafos är inte vad jag önskar, de billigaste är säkert så...