Vad är det för slags motorer? Kollektormotorer, stegmotorer, asynkronmotorer ...?
Om vi nu antar att det är frågan om trefas asynkronmotorer med kortsluten
rotor, och att både den tvåpoliga och den fyrpoliga motorn matas med
spänning av samma frekvens, så kommer ju den fyrpoliga motorn att gå med halva varvtalet. Och om effekten är lika blir såklart vridmomentet dubbelt så stort.
Jämför man trefasmotorer med olika poltal, så brukar fyrpoliga motorer bli elektriskt och ekonomiskt sett "bäst", så därför väljer man helst en sådan om det ändå krävs en utväxling efter motorn. Tvåpoliga motorer använder man bara när man behöver det höga
varvtal en sådan har, och vill undvika utväxlingar (t ex i bänkslipmaskiner, små billiga vedkapar mm).
Den stora fördelen med en fyrpolig motor framför en tvåpolig är att den fyrpoliga är mindre känslig för osymmetrier (t ex krokig
axel eller att rotorn inte är riktigt centrerad i luftgapet. Dessutom går det ofta åt mindre koppar till statorlindningen på en fyrpolig motor än på en tvåpolig med samma effekt.
Ser man på långsamtgående motorer med större poltal än 4, så får de ofta onödigt dålig effektfaktor, den dåliga effektfaktorn gör att strömmen genom statorlindningen blir högre än den hade behövt vara för den givna effekten, så lindningen kommer att ta mer plats och det går åt mer koppar till den. Och därmed blir hela motorn både dyrare, större och tyngre än en 2- eller 4-polig motsvarande. Mångpoliga asynkronmotorer används mest där man verkligen vill ha ett lågt varvtal och slippa utväxlingar, och i all synnerhet om man kräver att motorn dessutom ska vara tystgående och fri från brum.
Om man har en asynkronmotor som kan kopplas om mellan två olika varvtal så brukar det innebära att den kopplas om mellan olika poltal. Antingen kan man ha två helt skilda statorlindningar och kopplar in den ena eller den andra, så gör man om det är stor skillnad mellan poltalen (typiskt exempel på detta är tvättmaskiner från 70- och 80-talet, med en mångpolig lindning för tvättvarvtalet och en tvåpolig för centrifugering), eller också har man en enda lindning som kan kopplas om mellan t ex 2 och 4 poler, men då utnyttjas all koppar i bägge driftfallen. Det finns flera olika varianter på den senare sorten, den äldsta (och kanske vanligaste i Sverige) brukar kallas Dahlanderkoppling efter den överingenjör på Asea som uppfann den kring förra sekelskiftet. Den lär först ha använts på motorerna för valsverket i Hofors.
