Det finns åtminstone tre (fyra, eller fem) saker att ta hänsyn till.
1. Vilken
spänning du har
2. Vilken typ av LED du har. Olika färger har olika internt spänningsfall. De röda ligger lägst och de blåa ligger högst. Tabell nedan.
3. Verkningsgraden, den varierar mellan dioderna.
4. Ögats känslighet. Högst vid grönt, ca 550 nm.
5. Vilken
ljusstyrka du vill ha. Det är lätt att bli bländad när det är mörkt och lysdioden skiner som en sol.
Tabell över olika LED
Förr körde man nästan alltid med full kräm. Det var ofta 20 mA och det behövdes. Numera klarar man sig vanligen med mycket lägre
ström. Kanske en tiondel eller mindre. En enstaka mA ger ofta väldigt bra synbarhet. Men det måste man prova ut i aktuell tillämpning.
Diodens interna spänningsfall varierar inte särskilt mycket. Så i en 12 eller 24 V tillämpning kan man oftast glömma den parametern. Men i en 3,3 V applikation blir interna spänningsfallet viktigt.
Man hamnar alltså på cirka 1 milliampere och vid 12 V betyder det
ungefär 10 000 ohm (10 k). Vid 24 V dubblar man måtståndet och närmsta standardvärde är 22 k. Det duger nästan jämt.
Effekten i motståndet blir 1 mA gånger spänningsfallet ,12 eller 24 V, dvs 12 eller 24 milliwatt. De små minsta diskreta
motstånd man hittar tål 250 eller 400 mW (jo, det finns ännu mindre men de är lite svårare att hitta och opraktiska att hantera). Så effektmässigt är det långt ifrån några problem.
Men - om du ska lysa upp något med en LED så gäller lite andra förhållanden. Snacket ovan är bara för indikeringsledar.
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.