En sak till man bör komma ihåg i reservkraftsammanhang är att en trefasgenerator (vanligtvis alltid Y-kopplad, om den ska ha tillgänglig nolla) är mycket mer känslig för snedbelastning än man är van vid att det vanliga elnätet är. Även om allt är i ordning så blir den "mjuk" ur enfaslasters synpunkt, dvs att spänningen sjunker på den hårdast belastade fasen och ökar på de två andra. Man skulle slippa sådana problem om man gjorde som med försvarets gamla fältelverk och använde D-kopplad
generator som levererade 3 x 230 V utan nolla och alltså anslöt enfaslasterna mellan två ytterledare i systemet.
Om man nu ändå står där med en 400/230 V-anläggning som kan behöva matas med reservkraft ibland, så kan man sträva efter att i möjligaste mån välja större enfasförbrukare för 400 V så man kan koppla dem mellan två faser.
En annan möjlighet är att parallellt med generatorn lägga en trefastransformator med blandad
koppling. Lindningen för 400/230 V som kopplas parallellt med generatorn ska då vara Y- eller Z-kopplad så det finns en nolla som kan anslutas till generatorns nolla, den andra lindningen, som kan ha godtycklig
spänning, skall vara D-kopplad.
En större, tomgående ,Y-kopplad trefas asynkronmotor som ligger parallellt, kan också hjälpa upp en del. Även i det fallet ska motorns nolla anslutas. Dock får man se upp med att generatorn verkligen klarar att leverera den reaktiva effekt som den tomgående motorn drar.