Hm, inte ett orimligt resultat. Impedansen är linjär mot frekvensen, så om klockan är tänkt för en viss
spänning vid 20 Hz, lär den vilja ha minst dubbla spänningen vid dubbla frekvensen för att skapa samma magnetfält (samma
ström). Sen tillkommer den mekaniska trögheten att skaka på kläppen dubbelt så fort som var tänkt. Med viss brutalitet kan man kanske få det hela att ringa med 50 Hz, men då lär man kanske koppla direkt till vägguttaget.
Att ändra frekvensen är en intressant tanke. Förr löste man ofta sånt med roterande omformare, men det är väl lite väl vintage idag. Man borde kunna gå via DC och en enkel oscillator för 20-25 Hz som kan trycka ut runt 100 V, men det är ju en rätt komplex lösning för en ringklocka.
Förr fanns nån form av "GSM-modem" eller vad de kallades, som kunde driva vanliga telefoner inom en byggnad, men som jobbade trådlöst utåt (via mobilnätet). Tror dessa kunde driva ringklockan i en vanlig "Dialog" och då sannolikt även en sån klocka som du har.