Det är lite flytande det där med när man ska anse att batteriet blir fulladdat. Man brukar säga att om spänningen i ett 12 V-batteri har nått upp över ca 14,5 V då det laddas med måttlig
ström (lägre än C/10, strömmen i A ska alltså vara mindre än en tiondel av batteriets kapacitet i Ah), så är det fulladdat när det har stått med den spänningen i en eller två timmar. Men även om spänningen ligger en bit under 14 V, t ex 13,8 V, så blir batteriet fulladdat förr eller senare, men då sjunker strömmen så lågt mot slutet att det kan ta en vecka innan det hela är klart.
Spänningarna är temperaturberoende, dvs laddspänningen måste vara högre ju kallare batteriet är och vice versa.
När det gäller pulsladdning eller om man så vill desulfatering med pulser, så verkar det som om det som gör nytta är att skicka in mycket korta, kraftiga strömpulser i batteriet. Vitsen med de korta pulserna är att tvinga fram ström även genom de delar av batteriets plattor som är täckta med ett lager av isolerande blysulfat, men utan att medelströmmen blir så hög att batteriet tar skada på annat sätt.Vad jag har sett så brukar pulslängden vara några tiotal eller hundratal us (mikrosekunder), och pulsfrekvensen är som regel några kHz (man brukar höra ett karaktäristiskt pipande ljud från en desulfator). Men det verkar inte vara så noga med pulsfrekvensen, det fungerar även med mycket lägre frekvenser men desulfateringen tar desto längre tid. Ett exempel på detta är Alfa Lavals batteridrivna elstängselapparater från 90-talet med s k energiåtervinning - energi som blir över från varje stängselpuls skickas tillbaka till batteriet som en kraftig strömpuls, som då kommer
ungefär en gång per sekund. Under utvecklingen av de där stängselapparaterna ca 1994, var det en som kördes på långtidsprov med ett nätaggregat som fick ersätta den solcell man kan koppla in till den, och som
batteri hade man anslutit ett gammalt MC-batteri som var totalt oanvändbart pga sulfatering och hade stått oanvänt och urladdat i minst 5 år. Efter ett års drift med den uppkopplingen var batteriet om inte i bra skick så åtminstone någorlunda användbart.
Min erfarenhet när man har att göra med "fristående" desulfatorer som matas med ström från batteriet är, att man bör låta batteriet omväxlande laddas och laddas ur långsamt med desulfatorn anslutet. För ett normalstort bilbatteri kan det vara lagom att koppla in en "dum"
laddare via ett seriemotstånd som begränsar laddströmmen till 1-2 A , stänga av laddaren när spänningen har nått 14,5 - 15 V, låta desulfatorn gå tills spänningen har sjunkit till 11,5 - 12,0 V, koppla in laddningen igen osv osv.
Man brukar säga att för en fullständig desulfatering krävs uppåt ett dygn per kg bly i batteriet. Processen kan alltså ta över en vecka för ett bilbatteri.
Smartladdare mm brukar störas av pulserna från desulfatorn och kan bete sig mycket konstigt. Om man matar det hela från något av typ labbnätaggregat är det lämpligt att lägga en diod i serie för att isolera nätaggregatet från pulserna. Dioden ska vara en "snabb" kiseldiod, alltså en sådan som är avsedd för switchade nätdelar mm. Tröga kiseldioder såsom de som brukar användas för 50 Hz nätspänning fungerar inte där.
