Jo det är sidoförstärkning och den är ju helt rätt placerad mot grindsidan och
axeländan som binder ihop de båda grindsidorna. Kilen får då en maximal stödeffekt av både dragande och tryckande. Den har ju inte spruckit heller. Men grindaxeln har.
Slänger in lite fler bilder på sprukna fabriksfästen för de som är lagda åt det hållet.
Både övre och nedre axel lossnat, kapade av de slitna axlarna på mitten och bitarna föll isär, fabriksfäste med reducerade diametrar samt fasning ute vid fästesgavlarna:
Ett till:
En fabriksskopa med fabriksfäste byggt som det ska. Ignorera reduceringshalvmånarna på insidan för S45->Hymasmått:
Ännu nån bild, skopan hade inga fästesaxlar från början(eller fel
diameter eller vad det var...) så dessa är svetsade av självaste bonden själv... Det jag egentligen tänkte visa var att det är jätteviktigt att konstruktionens stödarrangemang går ut till förbindande element så att belastningen sprids ut i hela konstruktionen. Här har man snålat från fabrik och stannat med grindgavlarna för tidigt utan att följa belastningen ända ut till den stående stödplåten bakpå skoptaket. Och inget stöd fanns mellan yttre och inre skoptak heller. Så då blir det bonden som får rycka ut återigen och lösa vad man inte klarade på fabrik.
Det är begränsat hur många tusen sviktningar plåtar klarar av...
Annan läsvärd tråd i ämnet om grindkonstruktion:
Byta från SMP4 till hydrauliskt S30-fäste