Först och främst får du längre svetsfog, mera kubikmillimeter svets som håller fast axlarna. Det har en väldigt stor betydelse, jag har aldrig haft nån grindaxel spricka lös som jag gjort så på. Mest alla köpis grindar som är fasade på axeln har spruckit. De har dessutom en reduktion i ändarna som man stryker grindgavlarna mot för att få rätt bredd på grinden. Där har man alltså fasat på en färdigt reducerad
axelända! Fullständigt förkastligt, man får gå upp ett steg i fästesstorlek om man vill få sån konstruktion att hålla till maskinen.
Alltså grindar ska fasas i gavelplåtarna, helst med rotspalt(svetsjig behövs). Grindaxlarna är färdiga när de faller ur bandsågen(20mm överlånga), inte röra dom ändarna!
Det nästbästa alternativet är att inte fasa nånting alls och svetsa bara på axlarnas utstick, 10mm i vardera ändan.
Ovannämnda problem med köpisgrindar gäller främst övre axeln som är närmast brytleden. Den utsätts för betydligt större krafter än den nedre axeln som befinner sig längre ifrån skopleden. Momentarmen blir längre där för den givna cylinderkraften.