Som en del av er säkert noterat så framgår det av min profil att jag även brukar en Vimek 101:a så i rättvisans namn är det väl naturligt att jag ger även detta mekaniska vidunder en egen tråd.
Denna historia tar dock sin början för ett drygt decennium sedan och på samma sätt som många andras: med att en fyrhjuling införskaffas för diverse gårdssysslor.
LT300 var enligt alla tecken utrustad med drivknutar av renaste guld. Både hållfastheten och priset (4500:-/st!) indikerade detta
Efter ett kort inledande förhållande med en på alla sätt klen Suzuki LT300 så uppgraderades snart till en Yamaha Grizzly 600. Nu fanns effekt och storlek till att få ett och annat gjort. Snöplogningen gick galant liksom att dra runt en mindre kärra med diverse gods och verktyg till varthelst på hemmanet en arbetsinsats behövdes men i skogsbruket så växte snart irritationen. Visst tog man sig ut på skiften dit man inte kunde köra traktor utan 30 cm tjäle och en och annan hyfsat stor stock kunde lastas med hjälp av elvinschen i aktern på Grizzlyn men oftast så var det ett äventyr att ta sig tillbaka till bebyggda trakter igen när man började få lass på kärran. Det var mer än en gång som Grizzlyn hjälplös stod och krafsade med alla fyra i humusens ytskikt utan att få fäste när kärran börjat sjunka. Ibland så räckte det inte ens att flytta fram vinschen till framändan för att dra sig loss utan då återstod bara att lasta av alltihop för att få upp ekipaget på fastmark igen. Försök att öka framkomligheten genom att öka kultrycket lyckades delvis men allt som oftast så slutade det med båda framhjulen i luften och därmed utebliven styrförmåga istället. Krypkörning var inte heller Grizzlyns starka sida och särskilt inte på backen varför delikat finlir på trånga passager krävde en hel del tålamod. Här behövdes bättre doningar.
Fyrhjuling 2.0. Bättre men inte en fullgod lösning.
Vid denna period så hade griplastarkärror för fyrhjulingar börjat bli vanliga och även modeller med drift hade (självklart, för mig som svurit ve och förbannelse vid mer än ett tillfälle över avsaknaden av densamma) någon driftig ingenjör konstruerat. Prislappen var dock ganska svettig och efter några snabba överslagsräkningar så kom jag fram till att en begagnad Vimek 101:a kunde anskaffas till ungefär samma pengar som en ny drivkärra. Passar man dessutom på att sälja Grizzlyn, som i det läget blir aningen obsolet, så blir det nästan en pluskalkyl. Sagt och gjort, en av de billigaste 101:orna som Blocket kunde uppvisa införskaffades uppe i Bohuslän för att sättas i arbete på de småländska skogsmyrmarkerna.
Vraket från Dingle. Ett objekt med potential, som en fastighetsmäklare nog hade uttryckt det. 20 liters jeepdunken som av någon outgrundlig anledning bryskt anbringats på ett par fastsvetsade L-profiler i fronten är inte så tokigt som det ser ut. Lite extravikt över framhjulen skadar sannerligen inte när lassen börjar bli tunga.