Byta inriktning, från flygtekniker till gymnasielärare?

[Towil]

Här kör de en årskurs åt gången på skolan. Skolverkets nya riktlinje är att elever skall ha minst 20% av tiden förlagd på skolan.
https://www.skolverket.se/regler-och-an ... ingen#Text

[ÅÄÖ]

--lärlignssystem--
Det vill till att det finns 'passande' jobb med lämplig anställd just de dagar det dyker upp en elev....
(Fel elev med fel anställd med fel jobb ger inte mycket för nån, men i teorin är det ett utmärkt system!)

Händer med vis oregelbundenhet att det syns till nån form av elev med varierande engagemang på jobbet!
Just med tanke på smittspridningen känns det lite sådär ibland när det samtidigt är viktigt att de inte ska gå till skolan

[Towil]

Lärling har väl inte varit någon till hitt i skolans regi. Och eleverna som hamna där är oftast de minst motiverade att ta eget ansvar för sin utbildning.

Var väl företagen hade det förr som typ av anställning. Men nu mera får ju ungdomarna knappt göra något innan det är 18 år.
Och än mindre vill de flesta företagen inte stå för kostnader till grundutbildning av personal.
Så det är nog dags att ta av nostalgi glasögonen.

[Janson1]

APL och lärling är inte samma sak...

[Volvot24]

.
Vet, inte APU och lärling heller.

Med dryga 50 års egen erfarenhet av det svenska utbildningssystemet, så har jag varit med om lite varianter. Inte minst betygssystem. Gick dock ingen förskola, lekis eller annat i starten.

.

[Towil]

Fanns ju ALU med.

[ÅÄÖ]

APL och lärling är inte samma sak...

Nä, vet också... Prao, praktik, APL
Generaliserade 'lite' att en elev är en elev oavsett de kommer från grundskolan, gymnasieskolan, särskola, eller AF!
Chip som Chip helt enkelt
Samma problem ändå, att det inte alltid är så lätt att få det att fungera ute i verkligheten!

[Volvot24]

.
Nu tänkte jag mer, detta med lärlingsystem redan på gymnasiet och nåt år efteråt. Typ mindre lön hela tiden. Mindre till att börja med, för att öka mot slutet.
Skulle kunna bli en sporre för många.

Visst praktiseras detta i Tyskland?

Och tidigare på Bofors, tror jag det var, inom el, elektronik. Betalt boende, mat mm hela tiden.

.

[tronde]

I Norge er det typisk to år i skole som elev, og to år i bedrift som lærling. Elektriker er 2 + 2,5 og automatiker og dataelektroniker (serviceelektroniker) 3 + 1,5 år.

Man søker om læreplass om våren i siste skoleår. Fylket (länet) er part i kontrakten mellom lærling og bedrift for å sikre at lærlingen får opplæring og ikke bare blir billig arbeidskraft. Lærlingen får lønn som øker med tiden. Når læretiden er fullført avlegger man fagprøven som gir formell kompetanse hvis den er bestått.

De som ikke får plass som lærling har rett på ett ekstra skoleår som (i prinsippet) skal gi samme kompetanse som læretiden, og deretter få mulighet til å avlegge fagprøve. Funker nokså dårlig, men man kan ikke tvinge en bedrift til å ansette noen.

Det er vanlig at elever er utplassert noen uker i bedrift i det andre skoleåret, og mange får lærekontrakt med den bedriften.

[Volvot24]

.

Är halvnorsk, halva släkten i Norge.

Anser detta vara ett bra alternativ

.

[tronde]

Den grunnleggende tanken er god, og det at fylket er part i opplæringen er mye bedre enn det som var, hvor lærlingene mange ganger ikke fikk opplæring. Det er fremdeles mange bedrifter som er alt for dårlige, så ting kan bli bedre.

En del skoler har samme press på seg for godt omdømme som i Sverige, selv om vi har svært få private skoler for praktiske fag. Dette gjør at mange lærere tenker at det ikke er så farlig om elevene ikke lærer så mye på skolen, for de vil lære det når de kommer i jobb. Det kan nok fungere, men hvis lærlingen får en mentor som har gått på samme skolen, blir resultatet "blandet" kan man si.

Det finnes faktisk nyutdannede elektrikere med fagbrev som ikke kan måle ut en enkel bryter med ohm-meter, og da er det noe fundamentalt som har sviktet.

[Stridis2]

Personligen ser jag flera problem med lärlingsmodellen.
Om vi börjar titta på elbranschen. Inte ens där får man tag på lärlingsplatser, trots att branschen skriker efter folk. Hade en jobbarkompis för flera år sedan, ung kille som hade slutat elprogrammet på gymnasiet något år tidigare. Undrade varför han hade tagit det jobbet istället för ett elektrikerjobb. Han påstod det var nästan omöjligt att få praktikplats och att av de som han kände till efter att de slutat skolan var det bara en eller två som fått praktikplatser. Han bodde på orten där skolan låg och kände / kände till de allra flesta som gått på skolan. Jag tyckte detta lät konstigt så jag frågat ett par elektriker vi hade inhyrda från ett stort företag (över 100 anställda elektriker). De sa att deras firma bara tog in en eller två lärlingar per år i bästa fall, ibland ingen. Trots detta jagade de färdigutbildade elektriker.

En verktygsmakare sa till mig för 20 år sedan angående ämnet att kommer du ut som lärling på ett företag så får du kanske jobba med fyra olika sorters stål, det som de har på hyllan. Hade du gått i skolan så hade du fått läsa om kanske 50 olika sorter. När du sedan hamnar i situationen där du verkligen hade haft nytta av det här specialstålet så känner inte lärlingen till det medan den som gått i skolan inser att det blir billigare att beställa specialstålet och vänta en vecka istället för att ta fel stål som finns på hyllan.
Lärlingarna riskerar att få spetskompetens på den kunskap praktikföretaget har men stora luckor i allt annat.

Ytterligare ett problem med lärlingsbiten är kostnaden som företaget får ta (och oftast inte är intresserad av). En lösning hade varit att lärlingsbiten hade varit anordnad av någon form av skola så lärlingen får studiemedel istället för lön från företaget. Sedan måste skolan hålla koll på företaget så man inte bara utnyttjar lärlingen som gratis arbetskraft utan denne får den utbildning som den har rätt till.

[tronde]

Problemet deres ser ut til å være at det ikke finnes et overordnet system (og ansvar) for lærlinger.


Hos oss er læreplanen (hva elever og lærlinger skal kunne) for et gitt fag lagt opp slik at både skole og bedrift vet hva man skal arbeide med. Alle praktiske fag er i utgangspunktet ment å skulle deles mellom skole og bedrift.


I tillegg er bedriftenes organisasjoner involvert i dette slik at man får til brukbare løsninger på steder hvor det bor få mennesker.
Et eksempel for elektrofagene i mitt nærområde https://www.elfob.no/om-oss/

Bedriftene må være godkjent for å ha lærlinger, og de får støtte fra staten, eller rettere sagt fylket (länet).

Grunnleggende fungerer dette godt, men som i de fleste andre siviliserte land har skolepolitikk mye felles med politisk slagmark.

Nå skal jeg ikke gjøre dette til en tråd om norsk skole, men det er mye informasjon å finne hvis man søker etter "lærlingeordningen".


Noen få linker om emnet. Den første gir en del statistiske verdier.

https://www.udir.no/tall-og-forskning/s ... g-fagbrev/

https://www.udir.no/utdanningslopet/vid ... ng/#154557

https://www.udir.no/om-udir/tilskudd-og ... ndidater-/

https://www.norskindustri.no/dette-jobb ... ordningen/

https://www.altinn.no/starte-og-drive/s ... ordningen/

Informasjon til elever:
https://utdanning.no/tema/nyttig_informasjon/laerling

[Janson1]

Förra veckan fick vi (en kollega och jag) komvux TF-utbildning påhällt på oss så nu är jag komvuxlärare ett tag tills dom hittat en ersättningslärare. Nu i covidtider (nytt ord) så blir allting extra svårt att få till. 17 komvux-elever till på samma yta som dom övriga. Vi försöker hålla det här magiska avståndet men nu blir det svårare. Får se hur länge det blir...

[gute84]

Personligen ser jag flera problem med lärlingsmodellen.
Om vi börjar titta på elbranschen. Inte ens där får man tag på lärlingsplatser, trots att branschen skriker efter folk. Hade en jobbarkompis för flera år sedan, ung kille som hade slutat elprogrammet på gymnasiet något år tidigare. Undrade varför han hade tagit det jobbet istället för ett elektrikerjobb. Han påstod det var nästan omöjligt att få praktikplats och att av de som han kände till efter att de slutat skolan var det bara en eller två som fått praktikplatser. Han bodde på orten där skolan låg och kände / kände till de allra flesta som gått på skolan. Jag tyckte detta lät konstigt så jag frågat ett par elektriker vi hade inhyrda från ett stort företag (över 100 anställda elektriker). De sa att deras firma bara tog in en eller två lärlingar per år i bästa fall, ibland ingen. Trots detta jagade de färdigutbildade elektriker.

En verktygsmakare sa till mig för 20 år sedan angående ämnet att kommer du ut som lärling på ett företag så får du kanske jobba med fyra olika sorters stål, det som de har på hyllan. Hade du gått i skolan så hade du fått läsa om kanske 50 olika sorter. När du sedan hamnar i situationen där du verkligen hade haft nytta av det här specialstålet så känner inte lärlingen till det medan den som gått i skolan inser att det blir billigare att beställa specialstålet och vänta en vecka istället för att ta fel stål som finns på hyllan.
Lärlingarna riskerar att få spetskompetens på den kunskap praktikföretaget har men stora luckor i allt annat.

Ytterligare ett problem med lärlingsbiten är kostnaden som företaget får ta (och oftast inte är intresserad av). En lösning hade varit att lärlingsbiten hade varit anordnad av någon form av skola så lärlingen får studiemedel istället för lön från företaget. Sedan måste skolan hålla koll på företaget så man inte bara utnyttjar lärlingen som gratis arbetskraft utan denne får den utbildning som den har rätt till.

du skriver om gymnasielärling traditionell lärling är det som funkar i dom flesta länder men som knapt finns kvar idag i sverige

Compagnons du Devoir är nåt som skulle passa bra i sverige tror jag