Nja, jag håller inte med om det. Om en maskin har så höga jordfelsströmmar att den får en JFB att lösa ut, så kan man vara säker på att det inte ska vara så, utan då är det frågan om ett fel som håller på att utvecklas till ett grovt jordfel, med större skador som följd.
En normal JFB löser ju ut vid 30 mA. 30 mA x 230 V blir 6,9 W, och redan den effekten utvecklad i en enda punkt räcker gott och väl till för att få
isolering att börja kola och så småningom ge en värre skada. Jämför med hur varm en 5 W
glödlampa (t ex baklyse till bil) kan bli!
Erfarenheten visar t ex att om man har en fuktskadad trefasmotor som löser ut JFB, men "löser problemet" genom att mata den utan JFB, så kan man vara rätt säker på att den motorn brinner efter ett par timmars drift. Rätt metod där hade varit att ta JFB-utlösningen som en varning, ta av gavlarna på motorn och ställa den på tork en vecka. Lämpligen ohmmäter/meggar man motorn då och då under torkningen, och ger sig inte förrän isolationen är stabilt bra. Man bör inte bara mäta mot
jord, utan även lossa blecken i kopplingslådan och mäta mellan faserna.
Ibland har man beskyllt utrustningar med stora avstörningskondensatorer till jord för att kunna lösa ut JFB. Men om sådant förekommer, så är det praktiskt taget alltid frågan om antingen felaktiga kondensatorer med höga läckströmmar, eller felkonstruerad utrustning, dvs kondensatorer med mycket högre kapacitans än vad gällande produktstandarder tillåter, eller kondensatorer som borde ligga mellan fas och nolla (X-kondensatorer) istället kopplade mellan fas och skyddsjord (Y-kondensatorer).