Nu är det aldeles för länge sedan jag stod vid en
svarv men följande är några grundregler jag har fått lära mig.
1. undvik att ta lös ämnen ur svarven i onödan.
2. för små stänger använder man en hylschuck om man vet att man måste ta lös ämnet.
3. för axlar/rör av lite större dimensioner så arbetar man mellan dubbar och då längden på ämnet är sådan att det "hänger" mellan dubbarna kompleteras dess med
stöddocka.
4. för större ämnen eller ämnen med oregelbunden form så kan det vara lämpligare att ta lös hela chucken (men det blir ju viktberoende).
5. det är lättare att "återindikera" ämnen i en fyrbackschuck än i en trebackschuck.
6. för att "återindikera" ett svarvämne behöver man en
mätklocka och två olika bearbetade ytor på ämnet (eller en lång uniform bearbetad yta) att indikera mot samt en mjuk hammare/klubba (bly/tenn/läder/...), centrera nära chucken - eliminera "kast" på annan yta eller större avstånd - återupprepa...
7. om man har en "tillräckligt" stor svarv så kan man med fördel montera en "lagom" trebackschuck/hylschuck i fyrbackschucken sålänge man inte får för stora utstick utan stöd (stöddocka/dubbdocka), detta ger även större möjlighet till "instick" om man har för liten spindelborrning
8. Man behöver inte montera bort chucken för att svarva mellan dubbar det går utmärkt att spänna in ett "dubbämne" i chucken och svarva till en dubb, ett sådant ämne kan återanvändas sålänge man har tillräckligt med material för att svarva till konan när "dubben" återmonteras.
9. alla självcentrerande back-chuckar har "personligheter" det gäller att lära sig i viken "ordning" man skall spänna chucken (förutsatt att chucken har flera hål för chucknyckeln).
10. Då man skall ta lös och återmontera ämnen så märker man ämnet så att man kan återmontera det så exakt som möjligt (spritpenna/krita/vadsomhälst som inte gör permanenta märken).
Förtydligande, att montera en chuck i en fyrbackschuck ger två fördelar:
- Enklare chuckbyte.
- Möjlighet att centrera/ocentrera en trebackschuck/hylsschuck.
