Köping BF1

[Holger]

Det platsar alldeles utmärkt!

[Mattias Petterson]

Livsfarligt att börja skaffa maskiner, man kommer snabbt på att man behöver mer maskiner för att göra det man vill... ( och det går snabbt att växa ur maskiner som man har)

[skogsgurra]

Lycka!

På rekommendation här på Maskinisten tittade jag på vad Schuckardt har. Koordinatbord i lagom storlek OCH 360 grader VINKLINGSBART -UNDERBART. Liite durare än Ragges mög. Men minst hundra gånger bättre. Kommer förhoppningsvis i övermorgon.

[skogsgurra]

Det kom idag! Rekord i snabb leverans. Så nu får jag tänka om.

Anledningen till att jag monterade Bosch PBD 40 på Köpingen var att jag hade bra och stabila X/Y/Z-rörelser där. Men nu har jag ju X/Y på Schuckards koordinatbord också. Och Z finns i borrmaskinen. Så den i mitt tycke lite sladdriga bottenplattan som kom med Bosch får komma till nåder igen. Med 30 kg koordinatbord på plattan så kanske den blir stabilare. Annars blir det lite CA-lim i 46 mm hållaren för borrpelaren Nej, det blir det nog inte.

Bordet har lite kvar innan det får samma solida känsla som sliderna på Köpingen. Men det finns justermöjligheter och med 100x170 arbetsområde blir det perfekt för mina blygsamma behov. Skruvarna har 2 mm stigning och rattarna är graderade i hundradelar. Och så är det, som sagt VRIDBART.

Återkommer med litet uppmätningsprotokoll. Ragges billiga mög gick ju inte så bra. Det här är lite dyrare men drygt tretusen SEKiner är det absolut värt för en mekanistaspirant.

[skogsgurra]

Stort och tungt. Men får plats på Boschens fotplatta. Känns som PBD 40 blev lite stabilare. Men den halkar lite med borrspetsen innan den biter. Så resultatet blev inte riktigt vad jag hoppats på. Så här blev det iaf:



Provborrat en skräpplåt. Hade tänkt 75 mellan raderna men satt i tankar och vevade för långt. Så det ska vara 76. Så det så!



Jag är rätt så nöjd. Tidigare slog det tre - fem tiondelar. Och lasern på Boschen pekar fel ungefär sju tiondelar. Bättre än så här kräver nog helt andra pengar och bra mycket mera plats.

Jo, det urgamla tipset att nolla skjutmåttet i diametern känner väl alla till. Men för dem som kan ha missat det så är det ett enkelt sätt att mäta cc mått.

[skogsgurra]

Problemet med att borret vandrar omkring är förstås helt borrpelarns plus lite glapp i spindeln. Undrar om det går att shimsa styrningen mot pelaren, eller om det finns något annat sätt?

Det handlar mycket sällan om mer än 6 mm hål och försiktig matning. Så någon fjädring i pelaren hoppas jag att det inte är.

[Sparkz]

Ett kort och styvt borr är bra att märka med innan du byter till rätt storlek:
https://smaskin.se/borrning/skarande/bo ... eg-tin-pro

[lagun49]

Long time no milling. Men lite spån har det ändå fallit från den gamla Köping spakfräsen. Och sliderna löper styvt, stadigt och lätt som gamle verkmästare Wassén på C.E.J. brukade uttrycka det.

Elinkopplingen är numera fullt laglig, med Ölflex, metallförskruvningar och allt sådant.

Den gamla original kopplingslådan är något modifierad (hål för passande förskruvning fräst - i BF1, vad annars?) och eftersom det inte fanns någon jordskruv i plinten misspryds spakfräsen numera av en kort extern gul/grön anslutning. Stålborste har införskaffats och med en burk köpinggrön färg kommer den snart att vara hemmets främsta prydnad.

Men ett skruvstycke med graderad matning i Y vore maffe. Så jag letade på nätet och hittade: "Detta skruvstäd kan användas för att säkra arbetsstycken för precisionsmässigt metallarbete. Tack vare den utomordentliga klämkraften, kommer skruvstycket inte att vika under borrning eller fräsning"

Med rörelse 160x110 kändes det som ett perfekt komplement. "Precisionsmässigt metallarbete" - jag tror att det var den beskrivningen som väckte min heta åtrå. Och med ett pris på drygt 500 SEK var det ju inte mycket att snacka om. Så jag beställde två.

Det var lite (rätt mycket kan man nog säga) strul med leveransen men till slut hade jag de två guldklimparna. Nu skulle det fräsas med precision. Och sedan skulle jag njuta av resultatet tillsammans med en kall pilsner (jodå, det finns riktigt smaklig nollprocentig pilsner numera). Mätningen bekymrade mig inte. Efter min tid på C.E.J. har jag en hel del bra grejer. Från hundradelsklockor till differentialtransformatorer med den nästan löjliga upplösningen 0,01 um. En mikrokator, planskiva, höjdritsmått och mycket annat har samlats på hyllorna under åren. Det var ju egentligen bara det där "stabila skruvstädet för precisionsmässigt metallarbete" som jag saknade.

Så här såg det ut i produktbladet:



Och så här i verkligheten:








Med de ytorna och det utförandet var det, som sagt, inte mycket att hoppas på. Det är nästan så man ser rester av åsnespillning i gjutsanden och de gjutna vevarna för ledskruvarna var så illa utförda att jag skruvade bort dem och ersatte med remskiva för att kunna ta upp linjäritet med hjälp av en långslagig linjärgivare och en motor med lågt och konstant varvtal.

Det visade sig vara en dålig idé. Halva varvet gick skruven lätt och andra halvan gick det så trögt att remskivan släppte från axeln.

Jag kollade istället glappet mot hundradelsklockan. Det var totalt 1,6 mm! Med vinkelslip på backarna plus en skruv som sticker ut en halv millimeter på en av backarna är nog detta ett svårslaget bottenrekord. Trögt, sladdrigt och glappt skulle Wassén ha sagt.

Jag har sparat båda missfostren i muséet. I avdelningen "Kinesiskt Barnarbete".

Leverantören tyckte att det var tråkigt att grejerna "inte passade". Ja, det håller jag med om. Men allt strul med att skicka tillbaka dem orkade jag inte med och det kan nog bli samlarobjekt av dem. Eller åtminstone bra mobbingobjekt - jag tror inte att gjutjärnsklumparna tar illa upp om de utsätts för elaka omdömen.

Efterlysning: Ett bra skruvstycke skulle jag fortfarande behöva. Jag har ett par som jag kan lämna i utbyte - kanske de "passar" någon som har högaförväntningar på tröga, sladdriga och glappa skruvstycken? Du blir inte besviken. Varken på tröghet, sladdrighet eller glap. Det lovar jag.

Haha!

Ja, exakt ett sådant koordinatskruvstycke köpte jag till min Strands S68 pelarborrmaskin för många år sedan! Det kunde med tveksamhet användas till att borra enkla bitar med, men när min granne skulle sälja sitt hus, där en exakt likadan pelarborr, fast med Demanders fräsbord FB-10 ingick, frågade jag, om vi kunde byta koordinatbord. Vi bytte jämnt, utan mellanskillnad, och nu har jag ett koordinatbord, som är 1000% bättre än det tidigare kinaexemplet.

Min bästa affär, någonsin.

Lars G

[skogsgurra]

Jag får nog försöka rensa upp i mina snåriga berättelser om kampen att få till en rudimentär svarv/fräskombination. Beskära och ympa in den senaste kommentaren (under "Frågor som är för små..."). Så nu är det den här tråden som gäller.


Här kommer ympkvisten:
Jag fortsätter med mina försök att få till en adapterplatta så jag kan montera en chuck i den gamla BF1. Och i dag fick jag till en hyfsad rondell i åtta mm stål. Det har varit mycket strul men på nåt sätt lyckades jag lyfta mig i (det obefintliga) håret och börjar känna mig som en nästan-Maskinist. Sieg M1 orkade förstås inte alls men spakfräsen har kraft och stabilitet nog - fast den bara är en fräs som tjuren Ferdinands morsa.

Nu ska det in en centrerad 15 mm axel i perfekt vinkel. Tror att det blir ett varsamt borrat hål och en bit rundstång som jag hoppas har lite övermått så jag kan pressa in den och rikta. Häftar fast med klensvetsen, kollar vinklar och sen svetsar jag med små duttar och kollar igen. Ser det bra ut så lägger jag en försiktig sträng runt om.

Borde egentligen in på dagens glädjeämne. Lärorikt.

Förra veckans försök att gå in med ett stickstål vid ungefär rätt radie och helt enkelt skära ut en rondell ur plåten resulterade i ett antal förstörda stål och skär av olika sorter. Saken komplicerades av att det inte finns någon verktygshållare på BF1 så jag lärde mig en massa om vilka krafter den improviserade hållaren, skruvstycken av olika slag, utsätts för.

Till slut hittade jag ett Dannemora stickstål och ett skruvstycke som orkade hålla det på plats. Först då kändes det som jag var på någotsånär rätt väg. Men då hade jag ju förstås redan gett upp några gånger och dels borrat ett inspektionshål i krondiket som jag åstadkommit med de andra stålen dels försökt skära sista millimetrarna med vinkelslip. Det gjorde att stålet hade goda möjligheter att tvärnita så motorn matade på men stålplattan stod stilla. Det var då som bulten jag hade spänt fast plattan med skar ihop med 10 mm spännhylsan.

Lyckades så småningom knacka/bända isär backarna på hylsan (utan att knäcka dem) och putsa upp både hylsa och bult så de gick att använda igen. Spåren efter borr och vinkelslip var inte bra för stålet och den improviserade stålhållaren. Så det blev Dremeln med både rosa och grått slipstift för Dannemorastålet och kraftig halvmeterspinne att dra fast det med i skruvstycket. Det gick .. sådär. Det var skrikande och knackande ljud så grannarna stannade till och undrade om vi höll på med grisslakt i garaget. Men ingen större framgång och inga applåder.

Lösningen? Jag skar in mot krondiket med vinkelslipen så att jag kunde bryta bort sektorer och sedan gå in med fil och jämna till kanten tillräckligt för att våga gå in med ett vändskär som låg parallellt med rotationsaxeln. Det funkade!

Jag var så upphetsad av framgången att jag tyckte att jag kunde få ett halvt glas vin. HSB hängde på och det var då vi började prata fortsättning. Jag berättade om friktionssvetsning av bakaxlar, oljeborrkronor och andra grövre grejer som jag råkat ut för och sedan satt dom tankarna där dom satt. Dom har surrat runt i skallen hela natten och nu är jag så matt att jag får försöka sova lite igen.

Men sedan ska jag nog försöka friktionssvetsa. Med risk att jag förstör hela grejen och får börja om från början. Den här gången ska jag inte göra om misstagen. Sällan har tesen att man lär av sina misstag känts riktigare.

Adapterrondel med rester av plåten efter misshandel med vinkelslip plus hur ett vändskär i provisorisk hållare arbetar:

[skogsgurra]

Ännu ett nederlag! Fast nu på det relationsmässiga planet. Jag tänkte starta en ny tråd, förslagsvis med titeln "Scener ur ett äktenskap" men det har blivit lite för många otekniska trådar och jag vill inte dra Makternas ogillande över mig så jag döljer det i den här högteknologiska tråden.

Så här var det:
Jag hade fixat frukost och medan jag väntade på att kaffedoften skulle väcka liv i HSB så gick jag ner i källaren för att jobba på presspassningen mellan en 15 mm axel och den nyligen färdigställda rondellen. Jag hörde steg från övervåningen och gick upp så att HSB kunde servera kaffet. Jag tackade henne med en klapp i ändan följt av den klassiska krogrepliken "Tack lilla stumpan!"

Blixtsnabbt kom svaret "Var så god lilla stumpen!"

Ny för mig och, tror jag, ny för dagen. Man kan inte annat än glädjas - även om det kanske förtog lite av min självklara manliga överlägsenhet.

[skogsgurra]

En vis man påpekade att det kan bli både dyyrt och besvärligt när man mer eller mindre får en användbar och trevlig maskin. Som dessutom tar liten plats och är osannolikt stabil. En Köping spakfräs BF1 till exempel. Han hade väldigt mycket rätt. Men med det låga inköpspriset känns det ändå inte farligt att kosta på mellan 20 och trettio gånger priset för maskinen.

Så jag började leta grejer som jag absolut måste ha. Och fick med ett delningshuvud på köpet. Alldeles för tungt för gammal man och egentligen för stort för BF1. Men det skulle nog gå...

Bara att få ut det ur bilen var ett äventyr för sig. Inkilat på golvet bakom passagerarsätet som det var. Jag skäms inte för det. Ordinarie personal klarade inte av det så de ringde en skrotlyftare som lyfte, bar och ställde ner det med en duns. Men nu var jag och HSB ensamma med klumpen. Vi improviserade en lyftanordning och lyckades få ut klumpen utan att behöva demonterade bakdörren - som HSB tyckte var ett rimligt förslag. Satte ner den på en sån där rullbräda som flyttfirmor använder när de transporterar pianon och andra tunga saker.

Fick in grejerna och nu skulle klumpen upp på arbetsbordet. Verkade enkelt. Men jag har inte fått upp den än.

Så här ser de ut:



Helst skulle jag vilja ha en mindre delningsdocka. ca 5" skulle sitta som en Snoddaskeps. Nån som vill byta upp sig?

[tronde]

Skråplan får det opp på bordet.

[skogsgurra]

Tack, tronde.

Det är lite trångt så det finns inte plats för något "sluttande plan" (som jag känner att jag befinner mig på ibland). Men i andra änden av lokalen finns en dörr som jag kan lägga en planka ut genom. Så på något sätt kommer det att gå.

Lite fånigt att "gratisfyndet" skulle ställa till problem. Det är skillnad i vikt på en 5" och en 7,5" delningsdocka. Kvoten är 1,5 och då bör vikten gå upp från 24 kg (som femtummaren väger) till 81 kg. Det är mer än jag väger själv och ganska långt från OSHA-gränsen.

Om det inte kommer flera meddelanden så dog jag i fält (garaget, alltså). Och det är inte helt fel. Polisen kommer troligen att notera att "offret dog för egen hand av våld med trubbigt föremål".

[skogsgurra]

Gått på gamla Köpingen igen. Börjar så sakta få till en adapter så jag kan skruva dit en trebackschuck.

Men jag måste nog fixa (glid)lagret för spindeln först. Eller åtminstone se till att det inte är för torrt. Tycker att det låter lite om det vid vissa varvtal. Lagret är tyst både under och över 500 till 800 RPM. Går stabilt och utan störande kast.

Bilden visar frågan: