Om datat börjar bli korrumperat i ett gammalt eprom-minne, så kan det i vissa fall gå att rädda det. Som Towil nämner i #14 ska det sitta en UV-tät etikett över fönstret på kapseln, men det är inte alls ovanligt att det har slarvats med den saken. Och om det kan lysa genom etiketten så räcker det med vanligt synligt ljus för att datat som läses ur minnet ska bli tillfälligt felaktigt, men om man ser till att det är totalt mörkt för chipet (klistrar över en etikett med ett lager aluminiumfolie i t ex), så kan det fungera.
Det finns en gammal historia om detta. En gång i tiden, troligen omkring 1990, hade Alfa Laval tagit fram någon slags utfodringsautomat för kor. En prototyp var satt på fältprov på en gård i närheten av Tumba. Från början fungerade allt bra, men fram på försommaren slutade den fungera omkring kl 14 nästan varje dag. Det tog lång tid innan man kom på att det berodde på solljus på eprommarna på processorkortet. De saknade lappar över fönstren, kapslingen hade genomskinligt plastlock och var placerad så att solen låg på en stund varje eftermiddag när den började stå tillräckligt högt.
Skulle det nu ha gått så långt att minnet är "halvraderat" så att en del data inte blir korrekt ens i totalt mörker, så kan man ibland rädda det om man har en lite mer avancerad epromprogrammerare (brukar kallas "brännare" ) med möjlighet att ställa om matningsspänningen till minnet. Ibland kan ett halvraderat minne ge korrekt data om man läser av det vid under- eller överspänning. Har man väl fått ut en korrekt fil, kan man prova att skriva den till ett annat eprom av samma typ och se om det fungerar i maskinen.
Towils tips om dåliga elektrolytkondensatorer bör också tas på allvar. Likaså, när det nu är en 80-talsmaskin, kolla att matningsspänningarna till processorkortet, i synnerhet +5 V, ligger rätt. Det är mycket möjligt att det finns en trebensregulator av typ 7805 eller liknande som stabiliserar den spänningen, sådana regulatorer var ganska opålitliga förr i tiden och gick ofta sönder, de som är gjorda av kända halvledartillverkare efter någon gång i början av 90-talet verkar däremot vara 100 % tillförlitliga.
