#714 » 07:47:04, 30-05-2018
Min far brukade berätta om min farfar Ludvig och hans bror Hilding, De hade en av Västerviks första lastbilsr i ett åkeri. Det var en Tidaholm och den var imponerande för med darr på rösten hade det förkunnats att den lastade fem tusen kilo!! Det var dock ingen sinnekur att vara åkare. För bilen hade massiva gummihjul och gatorna var belagda med kullersten, så de var tvugna att bytas om att köra för armarna domnade av att hålla i ratten.
En historia handlade om att kopplingen var sliten så det ibland inte drog. Men de fann på råd. I kopplingskåpan fanns ett hål med en tratt. Och mellan sätena hade de en påse med socker som de kastade i lite i tratten när drt slirade. Då smälte sockret av värmen och klibbade så det drog igen.
Även bromsarna var dåliga så det fanns ett par spett uppgillrade som släpptes ner som hjälpte till att bromsa.
Men kraftkarlar var de. De körde bensinfat. Den gamla modellen i tjock plåt och med grova järnband runt. De skulla ju vara två att lasta dem men de tog dem ensama och tog förtjänsten själva.
Utan lantbruk blir du naken, hungrig och nykter.
"Erfarenhet är den hårdaste läraren. Den ger dej provet först och lektionen efteråt" Oscar Wilde
13 personer gillar det här inlägget.