Styrning till proportionella ventiler

[nixs]

Jo, men om du begränsar slutsteget till säg 500 milliAmpere och fortfarande skickar ut 24 volt? Då kanske du kunde drivit igenom 3000 milliAmpere om du inte hade något som mätte och stoppade vid önskat värde?

[nixs]

Finns det något annat som reglerar ??

Det är ju det som styrsystemet gör. Datorn styr och modulerar efter behov. Mäter både på utgående kanal och återledande kanal.

[akkamaan]

har du en viss spänning så har du en viss ström punkt, så är det, man kan inte rucka på ohms lag.
du kan inte ha en viss spänning och sedan reglera strömmen det är omöjligt.
Finns det något annat som reglerar ??

Om du har en konstant spänning som pulserar, så blir längden på pulsen proprtioell mot strömstyrkan ....det innebär att om max spänning är Y Volt, och är konstant utan avbrott (ingen pulsering), så blir genomsnittliga strömstrykan X Ampere.
Om vi gör avbrott i spänningen varannan sekund, så blir genomsnittliga strömstyrkan X/2 ampere.....
Genom att steglöst kunna reglera spänningsavbrottets längd, så kan vi reglera en steglös genomsnittlig strömstyrka...
Se den Översta animeringen, PWM...

[VHK116.1]

Ohms lag gäller alltid. U=IxR och UxI=P o.s.v.
Oavsett metod att styra är det effekten P som styr ventilen.

[nixs]

Den gäller inte om man "manipulerar" med datorns hjälp.

[Agne Holmqvist]

PWM styrning av strömmen i ventilspolar bygger på att det är just en spole som används.
Spolar är induktiva, dvs det går inte att ändra strömmen genom dem momentant.
Man kan alltså hålla en "konstant" ström genom att pulsa spänningen. Ju högre frekvens, desto mindre rippel får man på strömmen (förändring av strömmen).

Ohms lag (U=RxI) bygger på ett antal antaganden, den gäller tex inte för dynamiska förlopp med induktas (eller kapacitans) inblandat, då måste ytterligare "lagar" blandas in...
Det vill säga att vid PWM styrning av induktiva laster, så kan inte Ohms lag användas helt okritiskt...

/Agne

[akkamaan]

Samtidigt som spänningen pulsmoduleras så följer strömmen med i en lika dan pulsning...och Ohm's lag gäller för visso, tillika effektlagen, men vi reglerar genom pwm totala strömstyrkan genom variera längden på spänningspulsen (frekvensen konstant) icke pwm reglering innebär i stället variabel spänning (opulsad)......effekten blir proportionell mot "arean under respektive spänningskurva....pulsad eller opulsad...
får nog ta och rita lite förtydligande bilder på det här....LOL

[akkamaan]

PWM styrning av strömmen i ventilspolar bygger på att det är just en spole som används.
Spolar är induktiva, dvs det går inte att ändra strömmen genom dem momentant.
Man kan alltså hålla en "konstant" ström genom att pulsa spänningen. Ju högre frekvens, desto mindre rippel får man på strömmen (förändring av strömmen).

Ohms lag (U=RxI) bygger på ett antal antaganden, den gäller tex inte för dynamiska förlopp med induktas (eller kapacitans) inblandat, då måste ytterligare "lagar" blandas in...
Det vill säga att vid PWM styrning av induktiva laster, så kan inte Ohms lag användas helt okritiskt...

/Agne

Bra förklarat Agne!
Induktans är ett motsånd i en spole....elektromagnetisk "tröghet"....i motsats till resistivt motstånd....
jfr
flödesmotstånd pga av MASSA (kg)/rörelseenergi (induktiv) vs flödesmotstånd/tryck pga strypning (Resistiv)

[Robban_C]

har du en viss spänning så har du en viss ström punkt, så är det, man kan inte rucka på ohms lag.
du kan inte ha en viss spänning och sedan reglera strömmen det är omöjligt.
Finns det något annat som reglerar ??

Du har helt rätt men du och nixs pratar förbi varandra.
Det nixs menar med att det är strömstyrt är att man styr spänningen tills man får den ström man vill ha men man bryr sig inte om vilken spänning man har. Alltså är det strömmen som styr (som är det avgörande) och spänningen får bli vad den blir.
Därmed gäller ohms lag med det tillägget att induktansen ställer till det lite precis som påtalats här ovan.
Med det här resonemanget så är man också i land vad gäller detta med att strömmen är densamma oberoende av tempen (och därmed resistansen) i spolen. Ökar resistansen i spolen så höjer man bara spänningen tills man får den ström man vill ha men fortfarande så bryr man sig inte om vad spänningen blir.

Slutligen stämmer det att det är strömmen och antalet varv i spolen som är det intressanta för hur mycket dragkraft spolen får. Därmed har man motivet till varför man skulle fokusera mer på strömmen än på spänningen.

Rätt så där nixs?


Jag är inte så vass på hydraulik men jag har en del andra kunskaper, bl a inom el och elektronik som kan användas här.

[nixs]

Jo det är flera som summerat detta nu och nu tycker jag att det börjar räcka för mig. Det finns flera som kommit till på slutet som kan detta med elektroniken bättre än mig.

[Robban_C]

nixs, det var ingen kritik mot dig. Det var bara en förklaring till varför man väljer att fokusera på strömmen.
Ditt deltagande i såna här trådar är bra eftersom du är vass på hydrauliken.

[AN]

Gammal tråd men frågar ändå.
Styrkortet läser hela tiden strömmen ut i spolen och reglerar genom PWM? PWM ändrar spänningen, och därmed strömmen? Så att strömmen motsvarar den ventilöppning som operatören gett som input till styrkortet?
Skulle man bara ändra pwm ut till spolen skulle man väl aldrig få någon kontroll på strömmen, för 50% duty cycle, motsvarar väl aldrig samma ström? Det beror väl på värmen i spolen etc?

[akkamaan]

Gammal tråd men frågar ändå.
Styrkortet läser hela tiden strömmen ut i spolen och reglerar genom PWM?

Ja, "strömmen"...

PWM ändrar spänningen, och därmed strömmen?

Nej, men man kan säga att medelspänningen ändras men då rör man till det om hur systemet fungerar.
Det kommer ut ett antal spänningspulser per sekund. dessa pulser har konstant spänning Bredden weller vidden på pulsen (Pulse Width, PW) definierar amperstyrkan. Bredden kan "moduleras" dvs varieras och därmed är det strömstyrkas som ändras med PWM. Pulserna kommer med en viss frekvens som också vanligen kan justeras/trimmas in.

Så att strömmen motsvarar den ventilöppning som operatören gett som input till styrkortet?

Om vi bestämmer oss för att tala om system som INTE har en hydraulservolänk (EHC) mellan magnetsolenoiden och ventilsliden i den PWM styrda riktningsventilen (mindre proportianellt styrda riktningsventiler).
Operatören styr systemet med en "spak" som påverkar en potentiometer. Potentiometern varierar en spänning till styrenheten. Spänningen är proportionell mot spakutslaget (potentiometerns utslag).
Styrenheten tolkar denna spänning och sänder ut en PWM signal (i praktiken en amperestyrka) med en "duty cycle" som är proportionell mot spakutslaget eller med någon annan förinställd progressiv eller degressiv "styrkurva". "Duty cycle" är den tidsproportion av en puls cykel som som ger ström jämfört med inte ger ström.
Den aktuella strömstyrkan till magnetspolen ger spolen en viss propotionell magnetkraft. Den magnetkraften skall övervinna den kraft som ventilslidens motsatta centreringsfjäder utövar på sliden. Den fjädern är progressiv i sin karaktär vilket innebär att det behövs X Newton för att trycka ihop (dvs flytta ventilsliden) den "1mm" och det behövs rent teoretiskt 2X Newton för att trycka ihop fjädern "2mm". Nu blir det mera komplext huruvida ventilöppningen är dubbelt så stor vid "2mm" än vid "1mm". Sliden kan bland annat ha så kallade smygkörningsspår eller andra geometriska egenskaper tillsammans med själva ventilhuset.
Så för att uttrycka sig korrekt så är det "ventilöppningen som motsvarar strömmen"...

Skulle man bara ändra pwm ut till spolen skulle man väl aldrig få någon kontroll på strömmen, för 50% duty cycle, motsvarar väl aldrig samma ström? Det beror väl på värmen i spolen etc?

Det är det som är det fina med PWM som reglerar strömstyrkan, jämfört med VC, Voltage Control, där det är en utspänning som varieras, och då blir strömstyrkan beroende av (delvis temperturberoende) resistansen i magnetspolen. "Alla" såna här styrenheter för PWM styrning av hydraulventiler har inbyggd kompensation för tempertur och dessutom "kortslutningsskydd".

I början av EHC-eran i slutet av 1970-talet så kom Monsun-Tison med VCU styrd proprtionell hydraulik där strömstyrkan genom spakens potentiometer gick direkt till elmagneten. Strömmen eller rättare sagt spänningen till spaken kom från en elektonisk enhet som kallades VCU. Dess uttgift vara att servera en "ripplad" likström till spak och elmagnet. Ripplingen kom i en trim eller justerbar frekvens. Ripplingen hade till uppgift att vibrera ventilsliden (hydraulservoslid) så att den hela tiden var i rörelse och därmed bättre/snabbare kunde reagera på operatörens ändrade spakutslag och därmed en följsammare kranhydraulik.
Det här systemet hade en manuell justering för temperturvariationer i magnetspolen.

PWM styrda system för motsvarande ripppel från PWM-frekvensen, också trim/justerbar.

[AN]

Tack för utförlig förklaring.
Nu har jag nog det grundläggande klart

PWM ändrar spänningen, och därmed strömmen?

Tror jag greppat detta. Toppspänningen är alltid samma, men skulle man mäta med en voltmeter, så skulle man väl se en lägre spänning beroende på vad lång "duty cycle" är?

Om vi bestämmer oss för att tala om system som INTE har en hydraulservolänk (EHC) mellan magnetsolenoiden och ventilsliden i den PWM styrda riktningsventilen (mindre proportianellt styrda riktningsventiler).

Detta kom senare än propventilerna? Inget som fanns från början?
Det jag sett heter lvdt, och är någon järnkärna som rör sej inne i en spole så att magnetfältet ändras, sedan mäts spänninhen för att få reda på var sliden befinner sej.(tror det funkar ungefär så).
Men hydraulservolänk jobbar inte så eller?
Denna typ av feedback är nödvändig om det ska bli exakta regleringar eller?

[Valter.Öhman]

Den här youtube filmen visar en oscilloskop bild av PWM reglering.
Toppvärdet är hela tiden 24V och pulsbredden ändras.

https://www.youtube.com/watch?v=bKl8p2Bhe3Q