AN skrev:Gammal tråd men frågar ändå.
Styrkortet läser hela tiden strömmen ut i spolen och reglerar genom PWM?
Ja, "strömmen"...
PWM ändrar spänningen, och därmed strömmen?
Nej, men man kan säga att medelspänningen ändras men då rör man till det om hur systemet fungerar.
Det kommer ut ett antal spänningspulser per sekund. dessa pulser har konstant
spänning Bredden weller vidden på pulsen (Pulse Width, PW) definierar amperstyrkan. Bredden kan "moduleras" dvs varieras och därmed är det strömstyrkas som ändras med PWM. Pulserna kommer med en viss frekvens som också vanligen kan justeras/trimmas in.
Så att strömmen motsvarar den
ventilöppning som operatören gett som input till styrkortet?
Om vi bestämmer oss för att tala om system som INTE har en hydraulservolänk (EHC) mellan magnetsolenoiden och ventilsliden i den PWM styrda riktningsventilen (mindre proportianellt styrda riktningsventiler).
Operatören styr systemet med en "
spak" som påverkar en potentiometer. Potentiometern varierar en spänning till styrenheten. Spänningen är proportionell mot spakutslaget (potentiometerns utslag).
Styrenheten tolkar denna spänning och sänder ut en PWM signal (i praktiken en amperestyrka) med en "duty cycle" som är proportionell mot spakutslaget eller med någon annan förinställd progressiv eller degressiv "styrkurva". "Duty cycle" är den tidsproportion av en puls cykel som som ger
ström jämfört med inte ger ström.
Den aktuella strömstyrkan till magnetspolen ger spolen en viss propotionell magnetkraft. Den magnetkraften skall övervinna den kraft som ventilslidens motsatta centreringsfjäder utövar på sliden. Den fjädern är progressiv i sin karaktär vilket innebär att det behövs X Newton för att trycka ihop (dvs flytta ventilsliden) den "1mm" och det behövs rent teoretiskt 2X Newton för att trycka ihop fjädern "2mm". Nu blir det mera komplext huruvida ventilöppningen är dubbelt så stor vid "2mm" än vid "1mm". Sliden kan bland annat ha så kallade smygkörningsspår eller andra geometriska egenskaper tillsammans med själva ventilhuset.
Så för att uttrycka sig korrekt så är det "ventilöppningen som motsvarar strömmen"...
Skulle man bara ändra pwm ut till spolen skulle man väl aldrig få någon kontroll på strömmen, för 50% duty cycle, motsvarar väl aldrig samma ström? Det beror väl på värmen i spolen etc?
Det är det som är det fina med PWM som reglerar strömstyrkan, jämfört med VC,
Voltage Control, där det är en utspänning som varieras, och då blir strömstyrkan beroende av (delvis temperturberoende) resistansen i magnetspolen. "Alla" såna här styrenheter för PWM
styrning av hydraulventiler har inbyggd kompensation för tempertur och dessutom "kortslutningsskydd".
I början av EHC-eran i slutet av 1970-talet så kom Monsun-Tison med VCU styrd proprtionell hydraulik där strömstyrkan genom spakens potentiometer gick direkt till elmagneten. Strömmen eller rättare sagt spänningen till spaken kom från en elektonisk enhet som kallades VCU. Dess uttgift vara att servera en "ripplad" likström till spak och elmagnet. Ripplingen kom i en trim eller
justerbar frekvens. Ripplingen hade till uppgift att vibrera ventilsliden (hydraulservoslid) så att den hela tiden var i rörelse och därmed bättre/snabbare kunde reagera på operatörens ändrade spakutslag och därmed en följsammare kranhydraulik.
Det här systemet hade en manuell justering för temperturvariationer i magnetspolen.
PWM styrda system för motsvarande ripppel från PWM-frekvensen, också trim/justerbar.