Lärpengar. Jag brukar låta tekniknördarna gå först genom minfältet, men gällande kamera och skruvdragare väntade jag inte nog länge eller så följde jag fel "minröjargäng"...
Inser nu att jag nog skulle pratat lite till mede tösen som fotade på gatan för något år sedan. Hon hade riktigt fin utrustning, samtidigt måste man var försiktig... kväll, dimma, ensam ung dam... inte rätt tillfälle liksom... Har inte sett henne igen. Vi bytte några ord om utrustning, utmaningarna med kväll, dimma och gatubelysning. Jag frågade lite om färgkompensation, slutartider, mm - hon var ute på jobb (fotograf) så man ska heller inte störa... Nu inser jag att jag skulle nog pratat lite mer med henne - man måste ta vara på tillfällen som ges... de kommer inte igen säger talesättet...
Kameran får duga så länge - osar svavel bak den men det får omgivningen tåla!
Att fotografera röntgenbilder på röntgenskåpet är det inte tal om - det duger den inte till! ...men det gör inget eftersom man inte får bilder idag utan CD/DVD med urusla bilder i full gråskala... Idag tycks det inte finnas någon röntgenpersonal kvar... har inte sett en enda undersökning som gett användbara bilder sedan man införde digitaliseringen... fel vinklar, fel exponering, dålig upplösning, urusel skärpa, osv... som att fotografera makrodetaljer med normal brännvidd och 1600ASA pressad 100ASA film... å det skall ligga till grund för medicinska ställningstaganden?!... Kristallkulan ger lika bra bilder...
Jag är mycket nöjd med stödet, svaren, kommentarerna här - de har gett mig svar på det jag funderat kring gällande Kodaken