Fast Fourier Transform (FFT) och signalreflektion.I denna oscilloskop del skall vi titta på matematikfunktionen FFT för att omvandla en signal i tidsdomänen till en signal i frekvensdomänen samt med hjälp av signalreflektion mäta längden på en koaxialkabel.
Sinusvåg i den gula tidsdomäen känner vi alla igen. Om man nu tittar på den där man istället har frekvens på X axlen och styrka på Y axlen så der ser det ut som i den lila.
Här kan man se att det är en top vid 1kHz. Noll Hz är längs till vänster och varje skalstreck åt höger ökar frevensen med 1kHz
Nu skall jag påpeka att Rigol har en av de sämsta FFT funktioner av de vanligaste märken på oscilloskop.
Här ser 1kHz ut som fet bergstop som sprider ut sig över flera hundra hertz när det igentligen är en smal spik som sticker ut från bruset på botten.
Om man nu lägger på ytterligare en sinus signal på 2kHz så ändrar sig den gula kraftigt. Och det blir svårt att veta vad signalen egentligen består av.
I frekvens domänens syns det att den består av två signaler på 1 och 2kHz.
Är i detta sammanhang begreppet övertoner kommer in. En överton är en signal på en heltals multipel på frekvensen av huvudsignalen.
Man delar upp övertoner i udda och jämna beroende på om multipeln är ett udda eller jämnt tal.
Första övertonen efter huvudtonen kallas den andra (2) övertonen efter den är den tredje(3) övertonen. Logiskt va.
Nu har den gula ändrat sig lite men det är samma två frekvens toppar som innan(ignorera den längst till vänster är 0Hz eller DC).
Det som har hänt är att de två sinusvågorna är 90 grader fasförskjutna i förhållande till varandra.
Om man nu läger in en 3:e överton blir vågen lite mera kantig.
Om man nu läger till den 5:e övertonen så blir den gula tidsdomänvågen ännu kantigare.
Om man nu matar oscilloskopet med en fyrkantsvåg så ser man att den uppbyggd av udda övertoner.
Vad kan man nu dra för slutsatser av detta?
Jo, att snabba spänningsförändringar skapar en mängd med övertoner. En teoretiskt momentan övergång på en fyrkantsvåg skapar ett oändligt antal udda övertoner.
Där av att PWM signaler andra switchade elektriska saker (typ. LED lampor och switchade nätadaptrar) spyr ur sig höga frekvenser.
Här blir det då problem om man skiter i att hantera dessa så att de smiter ut i det fria typ billigt kina skräp.
Signalreflektion.Hur lång är en
kabel?
In signal 1Vpp från funktionsgeneratorn med en impedans av 50Ω genom en kabel med 50ohm impedans terminerad i 50ohm i oscilloskopet.
Om man växlar termineringen till 1MΩ så blir plötsligt spänningen 2Vpp.
Det som händer är att när impedansen plötsligt ändras så får man signalreflektion och spänningen stiger.
Nu skall vi köra
spänning i en kabel som där ena ändan där ledarna inte är förbundna. Det är helt enkelt avbrott i kabeln på slutet.
Ni kan se att ena ändan sitter i ett T förgrening på oscilloskopet och den andra ändan är inte ansluten till något.
Nu börjar det bli kul för när generatorn kickar iväg elektronerna har de ingen aning om att det är avbrott i ledningen längre fram så de knatar iväg glatt.
Efter en halv meter kommer de till en korsning åt ena hållet är 1Mohm impedans (här sitter oscilloskopet och tjuvkollar och mäter) det andra hållet är 5oΩ, så de väljer den eftersom de kom från 50Ω hållet.
Vi befinner oss nu vid t-korset på oscilloskopet på bilden är det vid 0V punkten här hacket börjar. Elektronerna knatar på ledningen och plötsligt tar det stopp.
Vi är nu halvvägs in på hacket. Elektronerna försöker stanna men då protesterar herrarna kabel kapacitans och induktans, de kräver att ni skall allt fortsätta.
Det blir överfullt i ändan på kabeln och tillslut så börjar elektroner att knata tillbaka i kabeln. De kommer till t-korset igen där oscilloskopet sitter mäter.
Vi befinner oss nu i slutet på hacket och spänningen stiger åter igen. Efter en halvmeter når de generatorn igen och här finns ett familjärt 50Ω impedans att mjukt bromsas upp i.
Nog med allegori ellära för idag.
Här ser ni det lilla hacket kraftigt utdraget i tiden genom att man ökar svephastigheten på oscilloskopet så att man bara se en mindre del av fyrkantsvågen.
Mellan de två vertikala strecken är tiden det tar för signalen att färdas fram och tillbaka. I detta fall 308 nano sekunder.
Nu vet vi nästan allt för att räkna ut längden på kabeln. Det som fattas är hastigheten som elektronerna rör sig i kabeln. RG58 kabel har en hastighetsfaktor av 0,66.
Så elektronerna rör sig med 66% av ljusets hastighet. Ljusets hasighet är 0,3m/ns. Sedan är det halva längden för eftersom tiden var för fram och tillbaka.
Så kabelns längd är 30,5m.
Nu undrar alla hur lång är den i verkligheten. Blev förvånad själv när jag mätte den till 30,5m.