Jag instämmer i att alla försök att göra något åt en glapp spjällaxellagring med enkla handverktyg är dömda att misslyckas (om man inte är mycket skicklig finmekaniker eller urmakare).
O-ringslösningar kan fungera tillfälligt, men man bör tänka på att bensinångorna tvättar bort allt som liknar smörjmedel, så O-ringarna kan nötas ner ganska snabbt.
Om hävarmen till spjällstoppskruven för tomgångsinställning är kort, så kan förgasaren bli känslig för glapp i spjällaxeln även om man har lyckats täta med O-ringar. Detta för att det kan bli högst olika spjällöppning olika gånger man har släppt gasen, om spjällaxeln råkar hamna i lite olika läge i lagringen. Den här hävarmen var ofta mycket kort på
förgasare från 60-talet och tidigare, men den blev längre (och stoppskruven mer fingängad) under 70-talet då det började ställas större krav på stabil tomgång och pålitlig bränsleblandning. Rekordet i lång
hävarm till spjällstoppskruven torde nog vara de sista utförandena av Solex enportsförgasare på t ex VW Polo i början av 80-talet, där sitter skruven nästan uppe vid förgasarlocket!
Så den bästa lösningen torde nog vara att ta med sig förgasaren och en påse fikabröd till någon som har lite bättre maskinpark i garaget och gärna vana vid den typen av jobb.