Ordet laddningsrelä borde tabubeläggas. Det syftar egentligen på det s k bakströmsrelät som behövs tillsammans med gammaldags likströmsgeneratorer. På lite modernare likströmsgeneratorer som fick spänningsreglering, byggdes regulatorn in i samma
kåpa som bakströmsrelät och då blev det vanligt att alltsammans kallades laddningsrelä. Men på växelströmsgeneratorer existerar inte denna funktion, den har tagits över av dioderna i likriktarbryggan, ev tillsammans med tändningslåset.
Till att börja med måste man veta hur generatorer och laddningsregulator är kopplade internt, för att kunna dra kloka slutsatser och bestämma hur man ska starta felsökningen.
Låt oss anta att det rör sig om trefas växelströmsgeneratorer med inbyggd likriktarbrygga och magnetiseringsdioder. Ingen "intelligent" funktion för att styra laddningslampan utan den är direkt kopplad mellan D+ och tändningslåset. Laddningslampan är en vanlig
glödlampa, inte LED. Alltså den vanligaste lösningen på europeiska 80-90-talsmaskiner, i viss mån redan från slutet av 60-talet.
1) Kolla först att pluskabeln mellan
batteri och
generator är hel och inte verkar ha stort spänningsfall. Provbelasta med en H4-lampa mellan generatorns B+ och
jord, och kolla att den lyser för fullt. Kolla att jordningen av generator och ev separat laddningsregulator är i ordning, se upp om generatorn är gummiupphängd och det går en liten kabelstump eller fläta som ska brygga över gummibussningarna. Kolla att laddningslampan slocknar om D+ lossas från generatorn (även laddningsregulatorn om den är separat monterad), annars är det kortslutning mellan D+ och jord. Om generatorn har lätt löstagbar kolhållare hopbyggd med laddningsregulator, lossa den och se efter att laddningslampan slocknar, annars är det troligen kortslutning i flera dioder i likriktarbryggan (minst en magnetiseringsdiod och en minusdiod). När laddningsregulatorn är lös, kolla att inte kolen är utslitna eller någon släpring helt nernött. Ohmmät mellan släpringarna, resistansen brukar vara ca 3-5 ohm för en 12 V-generator (lägre resistans ju kraftigare generator). Ohmmät mellan ena släpringen och jord, där ska det vara totalt avbrott. Koppla bort både B+ och D+ ledningarna från generatorn. Ställ multimetern på diodprovning och mät mellan vardera anslutningen och jord. Det ska bli totalt avbrott med - på multimetern till jord och + till respektive anslutning, med omvänd polaritet ska man få två diodspänningsfall i serie (dvs den ska visa ca 0,9 - 1,3 V). Om spänningen blir lägre så tyder det på kortslutning i en diod.
2) En bra metod för att kolla laddningsregulatorer är följande: Anslut en glödlampa 12 V 5 W mellan kolen (på inbyggda regulatorer) eller mellan DF och D- (på de flesta fristående, vissa sällsynta sådana ska ha lampan mellan DF och D+). Mata den med ett reglerbart spänningsaggregat mellan D+ och D- (jord). Öka spänningen sakta, lampan ska börja lysa och vid omkring 14 V tvärslockna. Om den fladdrar eller slocknar tveksamt, prova att lägga en kondensator på t ex 100-1000 uF mellan D+ och D- (korta ledningar!) . Vid
spänning strax under den där lampan slocknar, mät spänningen över lampan och kolla att den är högst 2 V lägre än spänningen från spänningsaggregatet.
3) En
växelströmsgenerator går inte att köra som motor utan vidare. Mät upp generatorn enligt lämpliga delar av 1). Gör en provuppkoppling med ett bilbatteri (i bra skick,
ungefär halvladdat, inte heldött men inte heller fulladdat) mellan B+ och jord. Glödlampa 12 V 2-4 W i serie med en
strömbrytare mellan B+ och D+. Om generatorn är avsedd för separat laddningsregulator, koppla in den till D+, DF och D-. Rigga upp så att generatorn kan drivas med ca 2000-3000 r/min från t ex pelarborrmaskin. Med stillastående generator ska lampan lysa då strömbrytaren är tänd, när man
driver generatorn ska lampan slockna och batterispänningen ska stiga till lagom laddspänning (omkring 14 V).