Håller det på att vara dags för ett livstecken? Det rör ju trots allt på sig på kompressorsfronten (om än inte så fort, eller långt...).
Nu är det reservmaskinen som jag har börjat bråka med på lite större allvar. Kopplingen mellan motor och enhet var alltså ickefungerande, frågan var bara varför. Svaret, upptäckte jag så småningom, hade varit ganska lätt att ta reda på, men jag gjorde det på det svåra sättet. Alltså har jag lyft ur motorn...
Detta är väl inte lönt att skriva hem om, eller? Nä, inte om man har ett plant och välupplyst verkstadsgolv med en
kran,eller till och med en travers, som inte ska alternera som garage. Har man gammal (byggår 1939...) lagård med en imponerande takhöjd av drygt två meter, så blir det hela lite mer komplicerat. Ovansidan av kompressorn är
ungefär på 1,40 och det var tillräckligt högt för att mitt (kroniskt överbelastade) spaklyftblock inte skulle rymmas. Istället blev det ett hundra år gammalt repblock som fick tjänstgöra...
Jag fick loss motorn, till slut, och kunde konstatera att det inte fanns någon
koppling alls. Det enda som fanns var navet (vilket är rätt värdefullt, om jag måste ta till mer desperata åtgärder...)
Atlas-pris för den här (plus lite gummi...): runt sjutusen.....
Jag har fått
kontakt med en figur i Turkland som tydligen producerar den sortens koppling. Nu har han chansen att visa vad han går för (bilderna på nätet ser i varje fall bra ut...)
Vad som också såg bra ut är den glugg i "kopplingskåpan" som gör det väldigt lätt att inspektera den här kopplingen, men det är klart, då måste man orma sig in under en oljig maskin, som dessutom är försedd med ett klart närvarande underrede (men hade jag gjort det hade jag kanske legat ett par månader längre fram??).
Ett styck strategisk öppning, som gjord för en visuell aktivitet...
Vad vore ett inlägg på Maskinisten utan en bild på en F3L912????
