doc2 skrev:Har följt tråden med intresse för att lära mig. En kanske dum fråga, men borde inte hela det sammankopplade elnätet i sverige vara i sync? Borde väl vara det egentligen? Visst små fasförskjutningar beroende på vart elen produceras/förbrukas. Men grovt?
Om nu hela systemet är i synk så borde det väl gå att definiera ett L1 som är pos vid tidpunkt 0 s, L2 0.066 s efter och L3 vid 0,0133 s
Jag spinner vidare. Om man nu har en manik som kan tar emot en mycket exakt tidssignal och även kan känna av faserna induktiv. Så skulle man kunna känna sig fram till ”korrekt” fas.
Till tidssignal användar man GPS tidssignal och faserna detekteras med hjälp av en hörlurspole induktiv.
Vem känner sig hugad som mobiltelefonapputvecklare?
Sverige är ett långt land. Stamledningarna i det svenska elnätet är långa. Och eftersom det är frågan om växelström, så har både ledningarnas induktans och kapacitans betydelse. Lite förenklat kan man säga att om vi tänker oss en mycket lång 400 kV-ledning, som matas från ett kraftverk i ena änden och belastas i andra änden, så kommer den "andra änden" att ligga mer efter i fasläge ju hårdare ledningen belastas. Man skulle kunna tänka sig kraftledningen som en 100 mil lång torsionsfjäder som vrids mer ju större effekt som tas ut. Det där kan ställa till bekymmer om man t ex ska koppla in en stamledning som har varit ur drift, parallellt med andra. Det kan visa sig att faslägena inte alls stämmer överens och att det skulle bli kraftiga strömstötar som får reläskydd att lösa ut osv, om man skulle gå vidare med inkopplingen. Man kan bli tvungen att vänta en stund tills belastningsförhållandena ser annorlunda ut, eller koppla i eller ur seriekondensatorer och andra faskompenseringsanordningar i nätet innan man vågar parallellkoppla.
Så exempelvis skulle L1 i Porjus vid något tillfälle kunna ligga 180 grader före L1 i Hallsberg, en annan gång 45 grader efter. Och Krångede ungefär mitt på linjen ligger någonstans mitt emellan. Beroende på hur produktion och last är fördelade i elnätet just för tillfället.
Och så en sak som jag redan har nämnt i tråden:
Nästan alla transformatorer mellan olika spänningsnivåer i elnätet har s k blandad koppling. T ex kan ena lindningen vara Y-kopplad och andra D-kopplad. Man vill gärna ha minst en D-kopplad lindning i varje transformator (den har förmågan att i viss mån "hålla emot" osymmetrier och en del övertoner), men ofta behöver man ha nollpunkten åtkomlig och då har man bara Y och Z att välja på.
Och om man har olika kopplingsart på primär- och sekundärsida så blir det olika faslägen på spänningarna på respektive sida av transformatorn. Det är inte självklart att alla transformatorer mellan två spänningsnivåer har samma koppling, så därför kan man mycket väl få fasskillnader mellan två byars eller kvarters lågspänningsnät fastän båda transformatorkioskerna matas från samma högspänningsledning. En typisk "kiosktransformator" har lågspänningslindningen Z-kopplad och högspänningen omkopplingsbar mellan Y och D beroende på om högspänningsnätet på orten är 10 kV eller 6 kV.
