Året till sextiotalet ( Finns en del ätt berätta om året jag provkörde bilar, 1973-74 men det är också ena annan historia) Åkaren kom på kvällen med nästa dags jobb, verkade vara ett smörjobb
Lasta virke i Klippan reservatet och köra ut till Lysekils trakten. Åkaren hade gett ett fast pris på körningen till ett par som köpt fint gammalt virke från en rivning där och skulle ha ut det till sitt sommartorp. Lät väldigt bra ... Ni som läser annat nog ugglor i mossen. Så på morgonen åkte jag till klippan där kunden redan väntade. En skrotbil stod vägen för lastningen men en tamp om bakaxeln så drog jag iväg den en bit. Så inga problem, lastade och iväg och följde efter parets personbil, Starten spann som en katt.
Väl framme såg det plötsligt inte lika bra ut, torpet låg på andra sidan ett gärde och upplägget var att jag skulle svänga av den lilla grusvägen via en smal infart bonden hade, redan att ta svängen var svårt, och sedan köra över ängen till torpet. Jag förklarade mig tveksam till hela iden efter att känt på gräsytorna. Kunden förklarade att det inte var några problem, "går en gammal väg under gräset". "Om jag kör fast här i ödemarken då" finns en bonde längre bort med
traktor. Jag tänkte inte försöka någon självmords satsning ut på ängen utan backa ned lite försiktigt och se hur det bar. Efter en del trixande och vevande på ratten som ju saknade servo kom jag ned på gräset och sjönk rakt igenom till hjulaxeln. Så mycket för den gamla väg.
Vi får lasta av allt sida jag, kunden vart grinig och klagade över att han och hans fru sedan måste bära allt för hand över gärdet till stugan. Jag tyckte inte att det var mitt fel...
När det var lossat så bilen var lättad frågade jag om bondens traktor, ingen ide, det är en grinig typ lät det då
Så alternativet var den långsamma säkra metoden, donkraf och palla under och ta det bit för bit men klockan började bli mycket nu.
Så jag mindes tricket med att lyfta bakvagnen med tippflaket och pallade under med bräder från lasset och körde upp flaket. Fungerade klockrent igen , bakhjulen hängde i luften och jag fyllde igen hålen i leran med gamla trasiga tegelpannor jag hittade i närheten, kanske från torpet?
Men allt var inte väl, det hördes med jämna mellanrum smällar från under tippflaket
En kontroll visade att det var skruvarna som höll flaket mot tippramen som brast
Inte mycket mer att göra än att snabbt fylla färdigt och sänka flaket.
Hemresan gick utan problem men klockan var halv åtta på kvällen innan jag var vid åkeriet och där var
svart och låst, jag hade ju nycklar så jag backade in lastbilen och åkte hem.
Nästa dag var åkaren måttligt glad över min tidrapport, hans fasta pris räknade inte med något krångel. Riktigt sur blev han när jag visade de trasiga skruvarna, slitflaket måste bort innan det gick att byta skruvarna så det blev två dagar inne på verkstaden där K fick byta dem. Frågade föresten efter K i går, han är ju nu 78 och har haft en stroke, så han är ganska återställd men jobbar inte så mycket längre, L skulle hälsa honom från mig.