Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Tillbaka till M lastbilar så fanns det några till förutom de jag nämt tidigare, Kungen var Kurt som körde en modern drag bil och sedan fick vi Eddie som kom från yrkes ytbildningen och gärna ville vara kronprinsen... Sedan fick vi en kvinnlig chaufför också, inte så vanligt då, den enda jag sett var en kraftig bit som körde för dubbel Nisse om jag mins rätt. "Våran" tjej var kanske 30 och såg skaplig ut och körde den fram byggda Bedford 5 tonnaren som jag körde en gång och inte gillade alls. Minns henne mest för att jag fick enörfil av henne en gång, en riktig pärla som ringde i öronen Minns inte varför, något jag sade men jag var en väluppfostrad yngling så det kan inte varit något farligt.
Hon hade tydligen humör
Sedan hade vi kaffé-petter, han hade lastbilen hemma så jag såg honom inte så ofta men när han dök upp så ville han alltid ha kaffe så jag antar att smeknamnet kom därifrån.

Så var det min kompis Lasse, vi umgicks ju en del privat också och en gång när jag och frugan skulle hälsa på honom och hans fru Gunilla i Mölndal blev det lite kris
Vi stannade till i Mölndal för att köpa med lite frukt och när jag kom ut från affären kom två killar och en tjej i 16-17 års åldern och tiggde cigaretter, Jag rökte ju inte så det blev kalla handen, då blev ena killen hotfull och började treva i fickan Jag tänkte direkt att han hade en kniv och slet omkull honom på asfalten utanför affären, höll nere honom, men började tänka efter, jag kanske hade fel så vad gör jag nu? Jag släppte upp honom med uppmaning att lugna ned sig, skulle visiterat honom först... För när jag släppte honom drog han mycket riktigt fram en kniv och nu var det kris på allvar fast det hela kändes lite overkligt. Jag försökte tala honom tillrätta och sade att om han rispade mig hade han satt sin sista potatis! Hjälpte föga, men som tur var fick två taxichaufför syn på det hela, rusade fram och slog krokben för killen så han stöp, tog kniven och hystade in den i buskarna. Sedan fick gänget gå, hade inte tid eller lust att dra in Polis i det hela Men satt fart på blodomloppet!

[Murre o2]

Tillståndet att köra lastbil första tiden hos M Lastbilar gällde ju bara en bil, den gamla femtiotalaren vilket var opraktiskt. Om det blev fel på den fick jag pyssla i garaget tills den var reparerad. Den var ju tämligen omodern med sin sidventil motor och osynkade växellåda men det fans faktist ännu äldre bilar kvar i trafik, jag såg då och då gamla spetsnosar som fortfarande drog in pengar till sina Åkare. Fast under skalet var det ju i stort samma bilar som min.

Men min bil fick problem med att den började koka när den belastades hårt och en dag körde jag över Göta Älvbron med ånga vällande ut från båda sidorna av motorhuven. Kjell på verkstan plockade ur termostaten och vi testade men den kokade ändå så han plockade ur kylaren och jag fick köra det till en firma som bytte cellpaketet, jag fick köra dit det med personbil eftersom jag nu inte kunde köra lastbil innan min bil var fixad. Mycket opraktiskt.

Men cellbytet hjälpte, nästa problem blev när gasreglaget gick sönder när jag var ute i Partille på väg tillbaka till åkeriet. Fanns ju en handgas men den var väldigt hög och att växla när det behövde dubbeltrampas och ges rätt mellangas med hjälp av handgasen var inte lätt för att utrycka det milt. Mycket köer som vanligt på den tiden innan Tingstad tunneln och Älvsborgs bron fanns men det var nästan en fördel för då gick det inte så fort...

Sedan gick ju som jag skrivit tidigare topplocks packningen, säkert en följd av kokningarna tidigare och eftersom jag klarat uppkörningen bara några dagar tidigare skickade åkaren bilen till skrot. På den tiden låg Länsstyrelsen på Lilla Badhusgatan och jag fick åka dit och hämta Trafikkortet, sedan var jag fri att köra alla åkeriets bilar Åkeriet hade ju kvar en likadan bil som Yngsjö mördaren på samma sätt var kedjad till men han klarade ju inte sina uppkörningar, avtalet och gratis utbildningar innehöll ju tre uppkörnings försök och körtillståndet gällde ett år så när året gott fick han gå och också den bilen gick till skroten.

Läst att det nu börjar bli samma chaufförs brist som då och det finns arbetsgivare som betalar körkortet mot att chauffören stannar hos dem ett halvår/år. Det mesta går igen Fast körtillståndet innan man kört upp hindrar nog EU regler

[Murre o2]

Den s.k. Göteborgs andan var vanligt förekommande på sextio talet. Jag fick ofta körningar för högre chefer som satte tiden på företaget för att köra exempel vis virke till deras sommarställen, de brukade vara generösa med tiden då så jag klagade inte...
En som jag körde för ibland var chef för Mölnlycke sytråd i Mölndal, han var engagerad i någon kyrklig barnkoloni ute på Stenigs ön mitt emot Stenungsund. Alltid trevligt när man fick köra dit ut, allt trevligt att komma ut från stor Göteborg för den delen. Mest udda körningen för honom var när det blåst ned , eller om de fått såga ned av andra skäl, ett par stora ekar. Jag fick ta en kranbil för att frakta ekstockarna till ett sågverk på Orust för att det skulle sågas upp till bräder får någon båtbyggare där. Problemet visade sig vara att stolarna vägde mer än kranen orkade lyfta Men allt går med lite extra arbetsinsats, kranen orkade släpa fram stockarna och lyfta upp ena änden på flaket, sedan fick jag låsa den änden och ta nytt tag i bakre änden av stocken och när kranen inte behövde lyfta hela stockens vikt orkade den få upp den på det viset.

När jag idag nån gång kör förbi Mölnlycke sytråds stora vackra fabriks byggnader saknar jag den tiden när fabriken var full av folk som arbetade där, idag är den ombyggd till bostäder. Lite längre bort är Papyrus också nedlagt, också ett exempel på att att det var helt andra tider när jag körde runt med Starken där, frågan är om människorna är lyckligare i dag... Pengar är inte allt!

[Sparrow]

Där träffade du huvet på spiken.Finns verkligen det som är viktigare än pengar

[Murre o2]

Flytta arbetsbodar var ett jobb som dök upp då och då. Inga höjdarjobb, de tålde ingen högre fart även om man skulle vilja gå över 30 och hade så kort dragstång att de var hopplösa att backa med. Körde fel en gång och hamnade på en återvändsgata så jag fick backa hela vägen tillbaka, saknade servostyrning då Minns när jag skulle flytta en arbetsbod för skogs styrelsen en gång, visade sig vara ett gäng alkisar som fått någon sorts sysselsättning med att röja sly. Deras bas kom i en personbil och förklarade var boden skulle men att koppla på den utan hjälp blev lite besvärligt. Hade gått på en minut med hjälp men det gick inte att få, gänget bara stod där med händerna i fickorna och hoppades förmodligen att jag skulle få problem Jag fick ta fram lastbilens domkraft för att höja dragstången till rätt nivå och sedan gå ut och kolla ett antal gånger när jag backade till! Undrar hur mycket nytta det gänget gjorde i skogen...

Dra kompressorer förekom också, hade en som skulle från Göteborg till uppåt Munkedal, det var som att köra moped den sträckan i tid. Minns att i utförsbackarna efter Uddevalla gick det lite för fort och kompressorn började kränga så jag var rädd den skulle välta. Men timpengen var inte så hög då så därför kunde man få tidskrävande enkla uppdag

[Murre o2]

Umgicks ju privat med Lasse även sedan jag slutat på ML. Blev ändå förvånad när han knackade på dörren en kväll när Jah bodde i huset i Nol. Där stod han med en kranbil utanför Han hade haft en körning till Åmål och var på väg hem. Frugan var bortrest när Lasse kommit in och fikat kom vi på iden att ta några öl och ha trevligt Lasse sade att han kunde ring frugan och säga att han blivit försenad och måste sova över i Åmål Men först ville han åka och ställa bilen på Åkeriet så skulle han komma tillbaka. Men det sprack direkt! Han gick ned i diket med bakhjulen och fastnade när han skulle köra ut från min tomt i mörkret. Så nu blev det att få upp bilen, efter lite jobb så tog jag över ratten och fick loss bilen Men luften hade gått ur vårt fest projekt så Lasse åkte hem i stället, tråkig

[Murre o2]

Hoppar fram i tiden till 70 talets mitt och när jag körde L 104 och 105. Jag skulle starta 105 linjen och hjälpdriften var igång och det lyste grönt på panelen för att starta huvudmotorn så jag tog ett djupt andetag och gick i huvudet igenom alla manövrar jag måste så att klaffa inom de närmaste minuterna, starta huvudmotorn , startat vågsystemet och dra upp matningen samtidigt som jag bevakar kilowatt förbrukningen på huvudmotorn så jag fick bearbetningen igång, sedan vakta filter trycket och hålskiva trycket så de inte passerade brytgränsen samt slå på pelleter vattnet när hålskive trycket började stiga till lagom nivå, för sent och klump i PW huset och bara att stoppa och börja om igen, för tidigt och hålskivan frös och bara tina och starta om. Sedan ut och stoppa 23 bars ångan in och blåsa av ångan ur systemet, på med inkommande kylvatten med dräneringen öppen tills det slutade komma ångan, sedan öppna kylvatten retur ventilerna och stänga avblåsning. Sedan fråntag tills produkten såg bra ut får att skifta till en ledig produkt tank och ta startupp prov för driftlabb.

Tryckte på startknappen och hela maskinhallen blev svart, alla linjer som var i gång tvärdog Stod där som ett fån medan alla linje ansvarig rusade ut för att ratta över till ånga istället för kylvatten på linjerna sina innan plasten i dom hann stelna totalt, jag hade ju själv 104 att ta hand om!
Skiftförman Rune kom rusande och stack till ställverket, detta var ju innan jag fick ställverks tillstånd. Visade sig, att av en slump hade G-H på L 107 och jag på L 105 tryckt på startknapparna på exakt samma gång. Starta två så stora motorer samtidigt överbelastade en brytare i ställverket som exploderade

Kom efteråt ut en order om att samordna så inte två linjer skulle kunna startas samtidigt, men vad är oddsen för att det skulle kunna hända?

[Murre o2]

I motsatt till alla stopp hade vi en maskin som inte gick att få stopp på Var förman och grabbarna anropade mig på radion och sade att mixer 106 vägrade stoppa när de höll på att stoppa linjen på natten för planerat underhåll nästa dag. Jag knallade dit och konstaterade att inte ens nödstoppen fungerade så enligt praxis för sådana fall kallade jag ut el jouren och skrev tillbuds rapport. El jouren kom och kunde inte heller han stoppa den stora el motorn utan fick ta till sista möjligheten och dra ut brytaren i ställverks skåpet under drift. Det fungerade givetvis och utredningen visade att felorsaken var en lossad/trasig skruv i brytaren!

Den brytaren råkade jag själv dra ut under drift en gång. Mixer 107 var stoppad och skulle låsas inför morgonens arbeten, det innebar att brytaren dras ut ifrån skenorna i skåpet med ett stort verktyg som man sticker in en stång ifrån genom ett hål i brytarens skåp, häktar fast stången och sedan pumpar ut brytaren i friläge, ta bort verktyget och låsa luckan över hålet med ett hänglås vars nyckel talades fast på baksidan av arbetstillståndet.

Lite trött på morgonsidan knallade jag upp till ställverket, släppte in mig med huvudnyckeln och gick fram till den långa rad med likadana en 2,5 meter höga ställverks skåp. L106 och 107 mixrar gränslade till varandra, jag gick fram till 107 och följde rutinerna, checkade att det inte var utslag på amper mätaren för någon fas o.s.v. Sedan gick jag bort till väggen där verktyget hängde, tog ned det och knallade fram till skåpen igen, öppnade luckan och anslöt verktyget och började pumpa. Då small det till i skåpet och jag som satt på huk för att pumpa ramlade baklänges när motståndet i verktygets pumparm försvann Jag reste mig upp och tittade på skåpets skylt, stor mixer 106 på den, jag hade tagit skåpet bredvid när jag kom tillbaka med verktyget. Det brusade till i radion och ett anrop kom "LD20 mixer 106 har stoppa" jag svarade, "jag vet jag återställer den i ställverket". Gjorde så och låste ut rätt mixer innan gag gick ned igen. Skrev givetvis rapport på det. Pinsamt men lätt att ta fel skåp när de är exakt likadana så i fortsättningen läste jag texten igen innan jag satte in verktyget

[Murre o2]

När vi är inne på ström problem så minns jag 27 dec 1983. Jag skulle komma senare till em skiftet för jag skulle uträtta något den dagen. Så jag kom när det redan började mörkna runt 17 tiden. När jag passerade vakten såg jag att hon satt med bara ett stearinljus tänt Hon vill ha lite julstämning tänkte jag Men när jag skulle gå ned till omklädnings rummen i källaren var det kolsvart och jag insåg att något var väldigt fel Fick ge upp att försöka hitta mina skåp och klä om i mörkret så jag lånade en besökarhjälm och traskade in civilklädd. Allt var tyst som graven och när jag kom in i kontrollrummet satt gänget med bara nödbelysningen och kunde inget göra. Vi kokade kaffe på nödströmmens 110 volt, det gick långsamt men kaffe fick vi. Maskinerna stod som de stoppat, fulla med plast men inget vi kunde göra. Som tur var var det inte 20 grader kallt ute, då hade alla rörsystem och ventiler frusit sönder och uppstart hade fått vänta till våren. Varje gång vi hade haft en riktig köldperiod med en 25 minus och det blev värmegrader igen fick vi läckor från sönderfrusna döda fickor som höll tätt så länge isen var där. När den smälte kom läckorna.


"1983 slocknade hela Sverige. Elav­brottet den 27 december 1983 är alltjämt det största som inträffat i Sverige i modern tid. Aldrig, varken förr eller senare, har så många svenska hushåll varit utan ström på grund av ett förhållandevis litet systemfel."

En ”frånskiljare” lossnade i en transformatorstation i Mellansverige och Sverige slocknade i det största svenska ström­avbrottet någonsin. (Man kan läsa mer om denna händelse i en artikel i SvD 27 mars 2010.)

[Murre o2]

Hände att jag fick rycka in som skiftförman på andra skiftlag när de saknade för ex sjukdom. Tog gärna de jobben för att lära känna de skiften och hur de jobbade lite bättre. Mest minnesvärt var nog när jag tagit över en eftermiddag och och traskade in i fabriken från förmanskontoret, första anhalten var blandningens kontrollrum och där högg blandnings operatören mig och var upprörd över att han inte fått avlösning Högst förståligt! Så jag sade att han kunde lämna av till mig så kunde jag hålla det hela flytande (bokstavligt eftersom två av reaktorerna gick på det våta systemet) till jag sorterat ut vem som skulle köra där. Tur att jag var behörig på blandningen... Mitt i överlämningen kom killen i fråga instormande, sade att han krockat med vakten och måste rusa dit igen så eftersom jag tog över kunde han sticka tillbaka och skriva försäkrings papperna Så småningom återkom han ju och jag kunde lämna över blandningen och återgå till mina egentliga plikter.

Ett skiftlag hade ju en kille med alkohol problem så han fick gå till företagshälsovården varje dag för att ta Antabus, men på helgerna så fick han komma in på förmans kontoret och svälja tabletten medan jag kontrollerade, kändes så där, omöjligt att verkligen vara säker på att han svalde tabletten och inte spottade ut den när kan gått igen. Men som skiftförman fick man ju veta saker om sina underlydande som man måste hålla tyst om utåt. En på mitt skift åkte på semester en månad, fast jag visste ju att det var en månads fängelse för rattfylla Men jag hörde aldrig att någon nämnde det så den hemligheten bevarades.

[Murre o2]

Vi hade en Norrman , JK på skiftet, så vitt jag vet är han kvar än. han hade en viss förmåga att vara alltför optimistisk och få problem därför...

En gång behövde han sluta nattskiftet tidigare för att göra något så han fick beting på att köra upp den 8 ton krita som L 103 behövde på ett skift. Pulverhanteringen var ganska enkel att hantera, man ställde de fulla pallarna på ett band. Startade anläggningen och matade in en säck i taget med lagom takt så maskinen han med att skära säckarna, tumla dem tomma och blåsa upp kritan till pulvertanken på taket. Givetvis matade han på för hårt och märkte inget innan trumman löste ut för att den var för full

Han borde fått stanna kvar och rensat upp efter sig, ett vitt elände, men jag hade inte hjärta till det utan hjälpte själv till att krypa in i tumlaren och släpa ut uppskurna men fulla säckar som fick matas in igen efterhand. Såg ut som en mjölnare efteråt

Han blev lika vit en annan gång när han körde 103, gick på titandioxid den gången och pulver vågen hade larmat några gånger så J-K gick upp till tredje våningens takbrygga där vågens matarskruv var för att kolla. Jag var i kontrollrummet när han kom ned kritvit som en snögubbe Vad har du gjort sade jag, visade sig att han lossat på locket över matarskruven för att se om det packat sig vid dennas utlopp men då startade plötsligt skruven och matade ut Timb över kanterna när locket var lossat och ut i lokalen på vågplan. Han tryckte dit locket och då han inte kunde få tryckt ned det tillräckligt för att låsa det på plats lade han sig på det ca två meter långa locket och försökte tynga ned det samtidigt som han lade armarna runt enheten. Där låg han och kramade matarskruven medan Timben pressades ut i springorna som ett vattenfall, önskar jag hade haft ett foto på det

Men det var inte så roligt just då, att han såg ut som en snögubbe var en sak men det betydde ju också att vågplan där alla linjers matarsystem stod var vitt så jag sade till att alla linjer skulle gå över till fråntags mod och rusade ut för att kolla skadan, en titt på L 104 samlingsprov visade att det var försent, pelletsen var gråa i stället för svarta

Huvudvågarna var inte dammtäta så Timb hade tagit sig in på linjen bredvid som var 104 an den vägen. Hela skiftlaget fick hjälpas åt att städa och jag fick svänga ihop en rapport som minimerade J-K insattsen Men skiftlaget var ju som en familj på den tiden, man hjälptes åt och försökte hålla ledningen på avstånd.

[Murre o2]

Så fortsätter jag, fast jag skulle slutat skriva för länge sedan men så länge jag tycks ha många läsare är det lite vanebildande att gräva i minnena och skriva

J-K och jag samåkte till jobbet under några år då han bodde i Göteborg, ytterligare in kille på skiftet, G som bodde i Ahlafors samåkte också med oss men med honom var det ofta problem på morgonen vid FM skiften. Han vaknade inte, stängde av väckarklockan och somnade om Till slut fick vi sätta upp regeln att vi bara väntade 5 min över överenskommen mötestid i Kungälv innan vi körde utan honom!

Väl på jobbet försökte vi ringa och väcka honom men det var alltid en telefonsvarare igång. Då viste vi att det inte skulle hända något innan hans fru som jobbade natt på ett äldreboende kom hem och sparkade upp honom ur sängen Vi skällde förgäves på honom och bad att han åtminstone skulle stänga av telefonsvararen så det skulle gå att väcka honom den vägen men förgäves...

Vi körde ju varannan dag och då jag inte körde ställde jag ju min bil i Kungälv, till en börja med på parkeringen vid folkparken/idrottsplanen men det hade sina risker. En morgon när jag satte mig i bilen tyckte jag det var något konstigt till jag såg allt glas på passagerare sätet, sidorutan var krossad och bilstereon var stulen Stereon var kass och skulle bytas så det var inget kap för tjuven men massa besvär för mig...

En annan morgon hoppade jag in och skulle köra min väg men när jag skulle svänga tog det stopp i ratten Jag klev ut och gick runt bilen, framskärmen på den sidan var intryckt så den tog i hjulet! Det var frost på vägen så det syntes på spåren i vägen vad som hänt, en bil som varit parkerad på andra sidan hade backat i en båge rakt in i min bil och sedan kör därifrån, förmodligen hade han haft is på bakrutan och lyckats träffa enda bilen på parkeringen så dags på morgonen. Jag lyckades bända ut skärmen med handkraft så jag kunde köra därifrån. Efter det började jag ställa bilen utanför Kungälvs polisstation på nätterna, sedan hade jag inga fler incidenter

[Murre o2]

G bodde ju på landet, hans fru hade en hästgård och jobbade extra med natt pass på äldreboendet. De hade en schäfer hund också och sent en kväll började hon skälla. G kommenderade tyst men skulle nog släpp ut henne i stället för nästa morgon var hans, bil en Volvo 245 borta Stulen och hittades så småningom på Älvängens crossbanan där tjuvarna roat sig med den.

Efter ett nattskift ville ledningen vet varför nattskiftet på pejlingen producerat några ton mindre än normalt utan att det stod något om problem i journalerna, linjen var ju utsåld så varje ton räknades noga... Jag hade först inte en aning till det slog mig att det varit klockomställning på nattan så nattskiftet var en timme kortare

Men vi miste ett ton på ett onödigt sätt ett annat skift, det ropades på radion att jag skulle komma till pexen, jag knallade ned och hittade trucken med en 1 tons pex ocktabin liggande på taket
När jag undrade hur sett har gått till förklarade truckföraren att han testat att lasta två oktabiner samtidigt på flaket, normalt lastar man en i taget, två i höjd. Så han staplade två i höjd på golvet och skulle lyfta upp dem på flaket men såg inte att den översta tog i flakets tak när han körde in dem, varpå den översta välte och lade sig elegant på trucktaket Den var ju värd en 12 tusen och hel men omöjlig att rädda hel från trucktaket så trucken fick försiktigt köra ut till en sopbinge och så fick vi välta av den ned i bingen

En tabbe men ett annat skift gjorde en värre, en natt när de fyllde en pex Van box så fick de bara i 18 ton för att fyllningen bilvit sned så materialet lagt sig snett. Då kom förmannen på den (inte) briljanta iden att skaka på Van Boxen med hjälp av en truck på var sida om en änden av den. Men när de lyfte var det för tungt, en trucks bakända for upp i luften och gafflar ut från Van Boxen, bakändan åkte ned igen och gafflarna hög igenom plåten i Van Boxens sida
!8 ton super rent material var inte längre super rent! Och vi hade kunder som ropade efter material...

[Murre o2]

Jag gjorde ju också någon tabbe, Den första pex linjen var väldigt manuell, ingen automatisk funktion alls och därmed inga spärrar för misstag. Körde den ett nattskift och lämnade av till nästa operatör och åkte hem, när jag kom hem ringde telefonen och killen som tagit över var i andra änden. Han undrade om jag startat injekterings pumpen på sista staten innan jag lämnade över linjen? Det hade jag ju ingen aning om, skulle ju gjort det men hade jag glömt det så hade jag ju glömt det Lite om linje 151: En peroxid som var fast i rumstemperatur smältes i en förråds tank, och den flytande peroxiden cirkulerade genom isolerade lednigar antingen tillbaka till tank eller för dosering till ett mätkärl där man för hand lägger om till fyllning av kärlet och sedan går upp via en lejdare till mätkärlet och vaktar en pinne med gradering som satt på en flottör i mätkärlet tills rätt mängd är uppe, då stänger man ventilen/går över på rundgång igen sedan går man ner igen och startar blandaren och sist trycker man på start av injeserings pumpen. Tydligen hade jag ganska trött på morgonsidan glömt sista steget... När jag kom igen på kvällen för nästa skift fick jag höra resten av historien, det var inte bara jag som tabbade mig... Min avlösare hade ju knallat upp och tämt blandaren i mogningstanken utan att kontrollera vikten, på vikten kan man ju se om peroxiden gått in. Sedan slog han om ventilen för att fylla mätkärlet och gick upp för lejdaren för att invänta rätt nivå, väl där upptäckte han att nivån redan var uppe! Han insåg att han förmodligen dumpat material utan peroxid i mognings tanken så att det som var i den nu var skräp och måste tömmas ut separat Så han släppte allt han hade för händerna och rusade ned till förmanskontoret, letade upp mitt nummer och ringde hem till mig. Men under tiden hade han ju glömt ventilen för peroxid fyllningen öppen så peroxiden svämmade över mätkärlet, rann ned på durken nedanför och spelade på vägen så det såg ut som en droppstensgrotta. Den var dessutom väldigt brandfarlig och inte nyttig för hälsan!

Så en ny chock väntade honom när han återkom Städa upp klev ett besvärligt jobb och att det gömde sig kvar peroxid rester i springorna fick jag erfara flera år senare då jag utfärdade ett svetstillstånd vid den platsen och det började brinna som tomtebloss i springorna på golvets durkplåtar Gamla 151 är ju nu borta sedan länge men inte saknad av någon tror jag.

[Murre o2]

Det där med peroxid brandfara blev jag påmind om några år senare! Det var när jag var dagtids förman. Jag fick jobbet att skicka peroxid rester till destruktion. Tog en grabb ur dagtids styrkan till hjälp med att packa om peroxiden då företaget som skulle hämta sade att enligt bestämmelserna fick de inte transportera mer än, jag tror det var 5 eller 10 kg per förpackning. Vi fick ju det i 25 kg papptunnor! Men bestämmelser är bestämmelser så jag och H packade om i godkända förpackningar och jag märkte, skötte pappersarbetet och körde trucken då H inte fick truck kort förrän något år senare. När vi var klara hade jag en pall med tomma pappfat över så jag dumpade dessa i en sop binge.

Nästa dag jag kom till jobbet läste jag att det varit brand i en sop binge på kvällen, brandkåren hade varit där och släkt EM skiftet hade dumpat varm sats från L-103 i conteinern och en stund senare stod den i lågor. Jag insåg vad som hänt, det hade varit peroxid kristaller kvar på pappen i tomfaten och när den varma plasten hamnat ovanpå hade de självantänt

Så jag knallade in till HT chefen och sade att branden var mitt fel... Jag förklarade vad som hänt "det vet vi redan" sade han, det hade varit tillräckligt kvar av något pappfat med läslig text på för att de skulle kunna räkna ut vad som hänt. Pappfaten var ju tomma men tydligen tillräckligt kontaminerade med peoxid för att vara brandfarliga.