Dagens glädjeämne !

**#11731** » 22:31:08, 09-01-2019

Det får inte bli för ofta :thumme:

**#11732** » 23:41:00, 09-01-2019

Lördagsmorgonen började eländigt, efter några timmars plågor tvingades jag ringa 112. Akuten skickade mig till HIA och därefter gick allt som på räls, uppkopplad och medicinerad. Vidare till ett större sjukhus som åtgärdade en ”plugg” kranskärlen, returresa samma dag. Ultraljud för att kolla resultatet, medicinlista, infosamtal med läkare och diabetessköterska. Vinka och tacka och ner till apoteket för en laddning nödvändiga medikamenter.
Nu hemma och sorterar och fyller veckodosan. Otroligt bra att dessa kompetenta människor och anläggningar finns, jag kände mig så väl omhändertagen och hyste aldrig några tvivel om utgången när jag äntligen hamnat rätt.

**#11733** » 23:44:45, 09-01-2019

Ojdå! Bra att det gick bra!

**#11734** » 01:08:19, 10-01-2019

Skönt att det gick bra!
Liknande för mig i söndags..
Mitt på dagen kändes det märkligt när jag log. Vid hemkomst på kvällen tittade jag mig i spegeln. Hu! Höger ögonlock och mungipa var inte alls med i matchen. Jag ringde 112. Därefter tog det kanske 10 minuter innan jag låg i en ambulans med påslagna blåljus på väg till akuten. De (och jag själv) befarade en stroke eller möjligen hjärnblödning. Båda varianterna har förekommit på farsidan (far avled efter en hjärnblödning vid 44 års ålder). Direkt upp till skallröntgen och EKG osv. Massor med prover togs. Sen fick jag ligga med maskinen uppkopplad och alla trådar fästa överallt på kroppen.
Jag kände mig förvånansvärt lugn och samtidigt väl omhändertagen. En tanke var: så länge maskinen är tyst lever jag och allt är bra!
Efter ett par timmar kom man fram till att det ”bara” var en trolig infektion/inflammation som stör ut ansiktsnerven. Jag fick komma hem samma kväll.
Men, efter lite googling så vet jag inte om det här är så mycket bättre? Visserligen goda chanser till fullt tillfrisknande, men samtidigt en betydande risk för permanent ansiktsförlamning...
Skitjobbigt!
Som grädde på moset så tvingar nu min hustru mig att fimpa för gott. Jag har rökt i 35 år och har egentligen ingen lust alls att sluta just nu.

Så: livet är gött!!

**#11735** » 01:32:11, 10-01-2019

**#11736** » 02:33:15, 10-01-2019

Peterr
Det finns iallafall en förståndig i familjen....
Så titta inte snett på henne

**#11737** » 07:54:00, 10-01-2019

.

"Det ska va gött o leva, annars kan de kvetta..."

God bättring, te de normala önskas dig :shake_hands:

.

**#11738** » 08:40:28, 10-01-2019

Hälsa är viktigt. Se till att ta väl hand om oss, alla maskinister! :shake_hands:

**#11739** » 18:46:50, 10-01-2019

Hej
Jag hade det tidigare och det släppte helt vilket du kan räkna med , men räkna med att det tar omkring 3-4 månader, jag jobbade hela tiden med en svart lapp för ögat som verkare och då behöver man inte se så mycket.

PeterR skrev:Skönt att det gick bra!
Liknande för mig i söndags..
Mitt på dagen kändes det märkligt när jag log. Vid hemkomst på kvällen tittade jag mig i spegeln. Hu! Höger ögonlock och mungipa var inte alls med i matchen. Jag ringde 112. Därefter tog det kanske 10 minuter innan jag låg i en ambulans med påslagna blåljus på väg till akuten. De (och jag själv) befarade en stroke eller möjligen hjärnblödning. Båda varianterna har förekommit på farsidan (far avled efter en hjärnblödning vid 44 års ålder). Direkt upp till skallröntgen och EKG osv. Massor med prover togs. Sen fick jag ligga med maskinen uppkopplad och alla trådar fästa överallt på kroppen.
Jag kände mig förvånansvärt lugn och samtidigt väl omhändertagen. En tanke var: så länge maskinen är tyst lever jag och allt är bra!
Efter ett par timmar kom man fram till att det ”bara” var en trolig infektion/inflammation som stör ut ansiktsnerven. Jag fick komma hem samma kväll.
Men, efter lite googling så vet jag inte om det här är så mycket bättre? Visserligen goda chanser till fullt tillfrisknande, men samtidigt en betydande risk för permanent ansiktsförlamning...
Skitjobbigt!
Som grädde på moset så tvingar nu min hustru mig att fimpa för gott. Jag har rökt i 35 år och har egentligen ingen lust alls att sluta just nu.

Så: livet är gött!!

**#11740** » 23:54:59, 10-01-2019

3-4 månader skulle göra mig halvt knäpp. Hört om någon som det släppte på några dagar, andra som det krävdes kirurgiskt ingrepp på. Vi får hoppad att det släpper snart....

**#11741** » 18:20:24, 11-01-2019

Jag hade satsat 1000kr på S+mp regering, det gav 20 gånger pengarna... inget ont som inte har något gott
med sig...

**#11742** » 20:28:24, 11-01-2019

Ta inte ut vinsten i förskott, än är det inte klart.

**#11743** » 22:59:57, 11-01-2019

Vinylnostalgi från tradera. Och den var komplett med poster och rymdskeppet kvar i arket! Amazing! Låter perfekt också.
Skojsigast ändå att det var 14 åriga Dottern som ville ha den! musikalisk högtid..
Dock hade hon inte upptäckt ELO i höstas när konserten i globen var. Så då var hon helt kallsinnig. Men hon har fått hitta dem själv. Inte plågat henne med min musik. Började med Mr Blue Sky på någon musiktjänst..

**#11744** » 23:06:33, 11-01-2019

PeterR skrev:Men, efter lite googling så vet jag inte om det här är så mycket bättre? Visserligen goda chanser till fullt tillfrisknande, men samtidigt en betydande risk för permanent ansiktsförlamning...
Skitjobbigt!
Som grädde på moset så tvingar nu min hustru mig att fimpa för gott. Jag har rökt i 35 år och har egentligen ingen lust alls att sluta just nu.

Lugn, två i den närmaste familjen har haft ansiktsförlamning, och det släppte stegvis rätt snabbt. Det var ett helt odramatiskt tillfrisknande som skötte sig själv, du behöver bara betrakta skeendet! :thumme:

Däremot borde du nog intala dig själv att det där med att sluta röka vore inte så dumt! Du oroar dig för konsekvenserna av en kronisk ansiktsförlamning, men det är ju ändå lindrigt mot vad din rökning riskerar att göra med dig! :sad:

**#11745** » 00:22:45, 12-01-2019

Du har säkert helt rätt Leif. Men ha i åtanke att ett missbruk kan man själv välja att avbryta närsomhelst, men en sjukdom kan man bara ”åka med på”.
Jag har alltid varit övertygad om att jag någon gång skulle sluta röka, av just hälsoskäl, men även som en allmän hänsyn till övriga familjen. Men, och det är ett viktigt men, jag ville välja när och hur! Nu har min köra hustru bestämt när, och det har jag accepterat även om det faktiskt är tungt. Hennes intentioner är ju godhjärtade till och min egen fördel!
Det är bara lite mycket på en gång, varav bara det det ena jag kan påverka.

Fyra fulla dygn rökfri: det är dagens glädjeämne tillsammans med att Maskinisterna stöttar mig! (För det gör Du väl?)
Det andra glädjeämnet får bli: en dag närmare tillfrisknande (även om jag inte vet hur långt det är kvar)

Att munnen inte hänger med kan jag nästan leva med, men att inte ha automatisk blinkning är rent ut sagt skitjobbigt! Droppar, salva, peta på ögonlocken eller aktivt blinka så hårt det bara går hjälper lite, men är inte nog för en komfortabel ögonstatus.

Summering: ett glas är halvfullt, inte halvtomt!