Ja, ni som var med på den tiden vet att det var i en brytningstid mellan hästredskap/små traktorredskp och större traktorredskap. De förstnämnda kunde man hantera för hand ganska enkelt, de senare om man tog i ordentligt.
Efter det blev traktorer och
redskap så stora att det det inte var lönt att ens tänka sig att göra något med handkraft. Då blev man mindre sliten.
Vid ett tillfälle la vi in ensilage i ett trätorn om 8 meters
diameter och upp till åtta meters höjd. Det gjorde vi med elevator och manuell utjämning av varje lass och trampning. Den som kört hacken körde hem lasset, matade ur och jämnade ut och trampade hela ytan. Låg man i hann man precis till nästa man kom med sitt lass. upp på traktorn och iväg. Det gjorde vi på två man och en tioårig dotter som kunde slå till stoppet om det blev knas. Vi gjorde det på tre dagar. Det gick som en dans och det var inte en sekunds vila. Kändes gott att kroppen funkade på maxbelastning.
Dagen efter sprack silon.
Alla bekanta inom jordbruksnäringen sa att när de såg bilden på förstasidan i tidningen så visste de att det var vi två som varit i farten.
