Med 1 m till en oändligt lång rak ledare som har normal svetsström (räknar 300 A som max) blir fältstyrkan
ungefär 60 mikrotesla. Biot-Savart säger så.
Nu tror jag inte att ledaren är oändligt lång och dessutom brukar returledaren ligga ganska nära kabeln till klykan, det kompenserar fältet från svetskabeln, så man kanske ska satsa på 20 uT. Troligen mindre.
Sedan handlar det om frekvens i ledaren. En gammal Hägglundare körde likström. Moderna svetsar (räknar inte med MIG/TIG) har likriktad trefas med 300 Hz komponent. Men den är sällan mer än ungefär 20% av svetsströmmen. Då är vi nere i 4 uT (20% av 20 uT) med frekvensen 300 Hz. Likströmmen inducerar ingen
spänning i ledarna.
Om vi gör det lätt för oss och räknar med ren 300 Hz sinus så blir amplituden hälften av topp-toppvärdet. Alltså 300 Hz med 2 uT amplitud.
Det låter inte särskilt farligt. Har själv vistats nära omrörare (ABB Finnslätten) där fältstyrkan var 100 000 till 200 000 uT. Visserligen utan inopererade trådar i skallen och det enda som hände var att alla kort med magnetremsa (som var vanligt på den tiden) raderades. Mycket obekvämt kan jag intyga. Kunde varken tanka eller hämta ut kontanter.
OK. Med 2 uT och 300 Hz blir fältderivatan dB/dt ungefär 2000 uT/s och då får man ungefär 2 mV inducerat i en 1 m lång ledare.
Så långa ledare får man hoppas att dom inte pular in i skallen. En tiondel känns rimligare. Det blir 0,2 mV om returledaren ligger oändligt långt bort. Men det gör den förstås inte. Så redan detta snabba överslag ger till resultat att man inte kan råka ut för mer än ungefär en tiondels millivolt. Eller 100 mikrovolt.
Om det är något som stör har jag svårt att uttala mig om. Där måste medicinarna säga sitt. Jag skulle satsa en slant på att det inte blir några problem. Det borde finnas en hel del skrivet om såna här saker. Men låter nån annan forska vidare.
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.