Själv har jag aldrig varit anställd som lärare. Men ombetts ta hand om diverse eftergymnasial utbildning, tror det hette YHL, i olika skolor. I Eskilstuna, Karlskoga, Leksand gjorde jag en eller ett par terminer. Detta var 15 - 20 år sedan. Datorerna fanns, men det var de första generationerna där Internet knappast var tillgängligt - kommer ni ihåg BBS och akustiska modem? Det var först i Leksand (senaste stället) som det fanns Internet och användbara simuleringsprogram som Spice började dyka upp.
Vi körde väldigt mycket demo med hårdvara (kallades laborationer på den tiden) och en hel del simuleringar. Telefonerna var avstängda och om nån absolut behövde använda den så fick han/hon gå ut i korridoren. Inget konstigt med det och när samtalet var klart var eleven tillbaka.
Men jag har noterat att barnbarn och barnbarnsbarn inte ens förstår varför dom ska gå i skolan. "Allt finns ju på nätet" men att allt finns betyder ju också att de kan luras att tro att allt som finns är sant. Visserligen säger de att de vet det men det är nog mest en läpparnas bekännelse. För att kunna avgöra om det som finns är värt att bry sig om behövs baskunnande, förståelse, kunskaper i fysik och matematik. Där brister det väldigt mycket. Och när vissa politiker vill skippa "procenträkning" för att flera elever "ska klara matten" så undrar jag om de fattat nånting av saken själva. Eller om de hoppas på att knipa nån tiondels procent (just det) i nästa val.
Problemet ligger i politikernas oförmåga och rädsla att stöta sig med möjliga väljare. Någon känsla för vad politikeruppdraget verkligen innebär verkar de inte ha längre. Det är sorgligt.
Datorer och telefoner är bra verktyg. Men de ska inte ersätta egen förståelse eller insikter i naturlagarna.
