Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Tillbaka i vardagen igen. Hade ju gift mig och efter en tid i enetta köpte vi vårt första hus i utkanten av Kungälv. Pengar var det ju ont om så det var ett gammalt hus med utedass men läget var bra. Installerade VC och trefas ström då det bara var tvåfas? innan, kostade extra för att få trefas! Kommunalt avlopp fans ju indraget så VC frågan blev mest delar och rörläggare. Sedan var vi husägare men pengar var det som sagt ont om så vi hyrde ut övervåningen till två medlemmar i en popgrupp. Jag har nog någon av deras skivor någonstans än. De blev ju en del fester när de kom hem från spelningarna men vi behövde slantarna. Den ene var sångaren P, han var en riktig casanova och hade två barn på byggda som man sade och en tjej till på smällen. Och jag kunde inte hålla mig för skratt när han sedan berättade att hon fått tvillingar Två till att betala underhåll till! En del lär sig aldrig...

Men jag fick ju då ett jobb för ett par månader på bygget av element fabriken vid Bäckbol, har redan berättat en del om det. Året var 1968 vilket jag vet för att det var när starkölet var fritt i Bohuslän och som jag berättat lyckades en grovis ställ en öppnad burk upp och ned i lastbilen... Det fina var att jag fick ha lastbilen hemma under arbete veckan, det sparade inte bara tid när jag slapp åka i min bil till GB och byta till lastbil samt åka halvvägs tillbaka till Kungälv igen utan det sparade bensin när min bil stod i Åkeriets garage Måndag till Fredag. Mycket välkommet. Skulle vi göra något under veckan fick frugan åka i lastbilen

Starköls försöket avbröts föresten i förtid efter 8,5 månader då supandet blev för stort. Men som någon sade" sälja starköl i snabbköpen i Bohuslän under midsommar måste bero på att man vill få fram dålig statistik mot hela iden"

[Murre o2]

Basen för bygget var en fantastisk bra, relativt ung kille. Jag mötte honom föresten ett antal år senare när jag körde för ASG och stoppat för att fika på fiket i Stora Höga och vi hejade på varandra men ingen av oss kom då ihåg var vi träffats Vi känner ju varandra men jag minns inte från var sade han. "Samma här" sade jag och inte förrän jag satte mig i lastbilen och körde iväg kom jag på att det var ju platschefen för det bygget! Kommer ihåg ansikten men har svårt för namn...

Det var alldeles innan motorvägen mellan Kungälv och Stenungsund öppnades, svårt att tänka när jag kör gamla E6 någon gång numera, att jag körde där på den trånga slingriga vägen med 24 meter bil och släp 5 dagar i veckan i ett år. Minns när jag stannade en gång vid Ingetorp sjön för att pissa och det var glashalt så jag stöp i backen när jag hoppade ned. Kanske värsta halkan jag kört i och de är många...Ute på småvägarna på Tjörn så var det på håret att jag kanat i diket, tog styrning i lite grus på väg kanten så jag lyckades rädda läget men en km senare blev jag stående i en pytte liten uppförsbacke, det bara slirade. Hittade grus i en låda vis sidan av vägen så jag kunde grusa upp och komma igång men hade fått nog för dagen. Skulle lasta eller lossa i Skärhamn men gav upp och parkerade tills vägarna var halk bekämpade.

[Murre o2]

Jag var trött på att ständigt vara pank så när en bekant, K, köpte en ytbehandlar firma och erbjöd mig att tjäna extra genom att jobba med sandblästring kvällarna nappade jag glatt, pengarna kom väl till pass med tanke på att jag var nybliven husägare.

Men efter ett tag tyckte K att det blev för mycket extra jobb och gav mig ultimatum, antingen sluta med kvälls jobbet eller börja på heltid på K-Verken. Tror idag att han var ute efter att värva mig från början, han var lurig han K

Trivdes ju bra på M-lastbilar så det var ett svårt beslut. Men pengarna segrade, bättre betalt... Vi var ju inte många anställda, jag blev lackerare fast kunde hoppa in på övriga jobb, A var blästrade och Å flamsprutade objekten. Sedan fans det en äldre alkis som var en erfaren yrkesman men som söp till och försvann alt som oftast. Efter ett tag dök Ks yngste son upp som medhjälpare, han var väl en 18-19 år gammal.

Jobbet var ju slitsamt och arbetsmiljön usel men jag knogade på. Blev ju en hyfsad lackerare på kuppen. Men efter ett halvår sålde K firman till blästraren

[Murre o2]

Den som blev mest upprörd över den nye ägaren var Å som sade att han hade haft en överenskommelse med K att gå in och bli delägare Jag antar att Kalle förhandlat med A också och A var villig att köpa hela firman så han fick den. Jag betvivlade att Anold var kompetent att sköta firman men hans fru skulle sköta bokföringen. A sade till mig "en sådan här firma kan man inte förlora på". Jag var inte så säker, K hade ju sålt av den efter bara ägt den ett år så den var nog inte en guldgruva, då hade han nog behållt den

Men Å var sur och slutade, Ks grabb försvann också så det anställdes två Jugoslaver so ersättning. Jag hade väntat mig att A nu när han ägde firman skulle jobba hårdare än någonsin men istället slutade han arbeta helt, kom bara i taxi en gång i veckan
Lämna en verksamhet utan ledning kan inte fungera så jag började läsa lediga platser i tidningen... Droppen kom en dag när ingen mer dök upp på jobbet på morgonen. Alkisen hade väl en period igen men juggarna? Svaret kom när det ringde, det var polisen som frågade om NN och XX var anställda där. Jo vist sade jag, då meddelade de att de två hade supit till i går kväll/natt och blivit ovänner varvid knivar kommit fram så den ene låg på sjukhuset och den andre satt i häktet

Efter det ringde telefonen igen, det var från en av våra kunder, Nödinge verkstäder som gjorde släpvagnar och tankbilsutrustning. De behövde grejor vi skulle göra åt dem så de ville hämta den kl 14. Jag fixar det sade jag och riggade på mig utrustningen och satte igång att blästra. Sedan blåste jag rent delarna och flyttade in och flamsprutade dem med Zink för att slutgiltigt sprutmåla dem. De hade knappt torkat när det kom en bil och hämtade dem.

Men efter lastat ut delarna tog jag resten av dagen fri för att söka job...

[Michael Meier]

Kan du utveckla det där med flamspruta med zink , hur går man tillväga ?

[Murre o2]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Termisk_sprutning. I korthet hade vi en sprutpistol som matades med syrgas och bränngas som en vanlig gassvets men pistolen drevs med tryckluft och matades med en tråd av zink eller au. Man tände lågan, riktade munstycket mot objektet och drog på matningen av metallen. Sedan var det som att sprutmåla men med metall istället för färg. Skyddsutrustningen var ju dräkt med huva matad med tryckluft ungefär som en dykardräkt då Zink är giftigt och Zinkfrossa var en välkänd yrkesåkomma. För att metallen skulle fastna på objektet krävdes en ren yta som blästringen innan gav.

[Murre o2]

Nödinge verkstäder är föresten ett företag jag inte tänkt på på lång tid, var stora med massor av lastbilar de höll på att utrusta parkerade på en stor plan. En dag när jag körde förbi slog det mig att allt var borta. En sökning nu ger bara:Nödinge Verkstäder började i blygsam skala tillverka tankar för transport av flytande varor, men ganska snart kom verksamheten att utvidgas. Som mest hade företaget 45-50 anställda. Senare flyttades verksamheten till Kungälv. Lite om Zinkfrossa https://sv.wikipedia.org/wiki/Zinkfeber

[Murre o2]

Jag åkte till Ringön och sökte jobb på Kronbergs åkeri, fick det på tubben. Jag hade ju trivs på M lastbilar men ville inte köra mer Starke, den var ju en trevlig och slitstark bil men med dåliga bromsar och utan servostyrning. Började också bli för liten som tipp bil. Hos Kronberg skulle jag få en Scania 66 (76 med mindre motor) med sten vagga. Servostyrning, truckluftsbromsar och två växelspakar, riktiga lastbilar har två växelspakar, inte fåniga knappar att knäppa på.

Så när A kom på fredag sade jag upp mig. A blev ledsen, sade att han pratat med sin fru och de hade tänkt göra mig till förman, så dags nu Hade de gjort det när Å slutade kunde läget varit annorlunda...Nu kände jag mig som råttorna som överger det sjunkande skeppet men jag ville inte svika överenskommelsen med Kronberg och firman hade ju redan tagit stryk av den dåliga ledningen. Jag var ju ung också, en 7 år senare fick jag nästa erbjudande om att bli förman så jag kom dit igen när jag mognat lite.
Några månader senare hörde jag att K verken kursat, gjorde mig ont att höra och jag tyckte synd om A och hans fru. A var snäll men kunde inte driva en firma, kändes som K utnyttjat honom ( och mig med). Känner viss förstämning fortfarande när jag tänker på den episoden, undrar hur det blivit om jag stannat på M lastbilar som min kompis Lasse. Men jag ville ju utvecklas och tjäna mer pengar för att slippa vara ständigt pank så i längden var det nog bäst som skedde.

[Murre o2]

Ks affärer var nog på gränsen ibland, som jag berättat tidigare hamnade ju jag i polis förhör misstänkt för att samarbetat med honom för att gömma pengar för skatteverket. Polisen avskrev mig som väl var direkt Men när jag undrade om de verkligen trodde att han fifflat svarade polisen " både bankdirektören och kamrern på XX banken där han var kunde har fått sparken, det är nog inte utan orsak! Men bankerna berättar inget utåt". K var i alla fall pank i två år framöver av någon orsak, han försökte till och med låna pengar av mina svärföräldrar När jag försökte luska sade han att han bundit pengarna sina för en tid... Lite av en skojare men vän till oss, borta nu sedan länge...

Men jag var ju tillbaka på det jag var bäst på då, köra lastbil Fast lönen var ju fortfarande usel

[Murre o2]

Första dagen på nya jobbet, Ringön var en bra bas för mig, lätt att ta sig till och från utan att fastna i köer. Scanian var ett lyft jämfört med Volvo Starken. Servo styrning var underbart att ha när det var trångt och bromsar som var lätt trampade
Första körningen var för gatukontoret ute i Frölunda trakten, var trångt att backa upp för att lasta då en rörgrav gick längs vägen och det tog en vecka innan jag fick in känslan för var höger framhjul befann sig på en cm när. Så jag fick backa försiktigt, när man backar krävs det ju rätt stora utslag på framhjulen för att påverka backhjulens placering så det är lätt att svänga ut framhjulen för långt när man bara tittar bakåt i speglarna. Har man då bara ett par decimeter att spela på måste man ligga exakt rätt hela tiden och här talade vi om att backa 30 till 50 meter i uppförsbacke. Och för er som inte först lastbil, man slirar aldrig på kopplingen, det sliter ut den i förtid och då blir åkaren sur. När jag lärde min grabb köra bil senare så var jag lite oense med körskolan, aldrig slita på kopplingen när du backar sade jag och körskolan ville att han skulle slira

Men detta var tippbilarnas guldålder utan att jag visste det, miljonprogrammets bygg rush krävde massor av lastbils transporter och områden som Bergsjön och Hammarkullen och Gårdsten mm krävde sprängning i massor vilket gav jobb för bilar som min. Körde mest för gatukontoret vilket alltid var på ackord.

[Murre o2]

Tillgången på sprängsten avspeglades i antalet sten krossar i Göteborg. Förutom Vikan och Tagene som finns kvar i dag fanns det en vid Åskvädersgatan, en vid klippan på en båt och en ute i Angereds trakten, jag kommer idag inte ihåg var den stod då inget är sig likt där jämfört med sextiotalet Sedan användes en del sten för att fylla ut vid småbåtshamnar i havet och byggen av vägar så vart man körde stenen varierade. Kronberg hade en likadan 66 som min men hade svårt att få tag på en bra chaufför, inte förvånansvärt att jag fick jobb på stående fot när jag dök upp med fina betyg från M lastbilar. Första killen var ett riktigt stoppskott som jag skrivit om redan, han försök att dölja att han slet koppling gick ju åt skogen när han försökte justera och justerade åt fel håll

Näst kille hade kört Taxi innan, jag tar den historien nästa gång.

[Michael Meier]

I riktning mot Olofstorp finns det en.

[Murre o2]

Jag var lite skeptisk till att få en taxi förare körandes lastbil, jag hade ju flera års erfarenhet under tuffa förhållanden och lärt en del dyrköpta läxor körandes tippbil:???: Men han körde på samma jobb som jag, sprängsten från arbeten vid Carlanderska sjukhuset. Vi körde stenen utåt förbi vatten verket, nu ligger det ju stormarknader efter vägen där men inget sådant fans där då. En bil från GLC var med och körde, han försvann ett tag. När han dök upp berättade han upprört att polisen stoppat honom och vägt ekipaget.

På den tiden lastade vi så mycket flaket rymde utan större koll på vikten så givetvis fick han böter för överlass Så han hade åkt till sin åkare och gett honom böteslappen, praxis var då att åkaren betalade sådan böter.... Men han var ändå upprörd, det är ju jag som får prickar i körkortet sade han. Längre fram höjdes ju böterna för överlass så det blev för dyrt för åkarna att uppmuntra till överlass men det var några år kvar till dess.

Vår fd taxikille hade en mindre Pudel med i hytten som han rastade ibland, trevligt tyckte jag som är djurvänn. Men han vägrade stressa som vi andra vilket medförde att han körde ett lass mindre om dagen jämfört med oss andra. Jobben var ju på ackord även om vi hade timlön och det sista lasset var ju det som gav vinst för åkeriet efter att bil kostnaderna och lönerna var betalda. Så en bil/chaufför som gick back fungerade inte och taxi killen blev inte långvarig på åkeriet.

Jag drog föresten en drivaxel på den körningen, var mjuk i backen på tippen där vi fyllde i med vår sten och när jag backade ut kände jag hur det plötsligt sög fast bakhjulen och det small till och var kört. Ingen radio i bilen så jag fick knalla iväg och få tag i en telefon och ringa åkaren som kom ut med en ny drivaxel som vi bytte på plats. Under tiden blockerade min bil tippen Inte populärt! Och den dagen gick med förlust. Men trasiga drivaxlar var en typisk Scania sjuka då.

[Murre o2]

Med Scania 66 an kom också färdskrivare, något jag sluppit i Volvo Starkarna. Lugnade ned gasfoten lite fast med 140 hästar under huven fans det inte så mycket gensvar att få från gaspedalen. Motorstyrkan kändes som jämförbar med Starken men efter ett tag kändes den otillräcklig. Ett skäl till att jag sökte nytt jobb efter ett år. Andra skälet var som vanligt lönen. Nu hade vi sålt huset i Kungälv och köpt ett nyare väldigt fint utanför Nol. Trots lite vinst på det gamla så fick vi öka huslånet med större utgifter där som följd. Med tanke på hur svårt åkaren hade att hitta en bra chaufför till systerbilen som jag antytt tidigare tyckte jag att jag var värd några kronor till och jag tog upp det med Åkaren men fick nej.

Så när ett jobb dök upp att köra en NB88 som gick i Kungälvs LBC sökte jag jobbet och fick det direkt, lönen blev avtalsenlig som jag hade men plus % på inkört belopp. Det sista visade sig lite krångligt att räkna ut då det kunde dröja tills kunderas betalning kom in och innan dess kunde ju inte min andel räknas fram... Så jag sade upp mig vilket togs emot med viss förstämning och ett par dagar kom åkaren tillbaka med ett erbjudande om högre lön Lite sent påtänkt... Men Volvon hade ju 110 hästar mer så jag stod fast vi att lämna Kronbergs Åkeri och Gamlestadens LBC för nya äventyr.

[Murre o2]

Ny åkaren hade som jag nämt tidigare 3 bilar. en F86, en N88 och en NB88. Han körde själv en bil och hans grabb Janne körde en och så hade han då en anställ chaufför. Min föregångare hade ju fått sparken då han stulit oljegrus från vägverket och sålt vidare Vägverket tog inte lätt på det tilltaget och tvingade åkaren H att avskeda chauffören annars skulle de svartlista åkeriet för jobb åt Vägverket. Då två av bilar körde plogning och halkbekämpning för Vägverket på vintern när det stundtals var dåligt med andra jobb hade H inte råd att säga nej så in kom undertecknad. Som lägst i rangordning efter åkaren och hans son räknade jag med att få F86an men den körde gubben själv. Han var väl i de femtio och Janne var i min ålder, sedan fans det en äldre broder som jobbade på en bank och var den som skötte bokföringen och räknade ut min lön.

Jag fick nu NB88an på vintern och N88an på sommaren Orsaken till att ja fick köra enkel axlat på sommaren och boggi bilen på vintern kommer jag inte ihåg men så var det. Jag körde helst boggibilen, mjukare och trevligare att köra olastad så jag klagade lite när jag fick byta på våren men det var bara att lyda order. Kan inte funnits så många N88or ute på marknaden, de flesta köpte ju den billigare N86 när de skulle ha en enkel axlad tippbil. Körde ju ibland alla bilarna när det var dåligt att göra på vintern, som anställd kostade jag ju pengar så jag fick ta den bilen det fanns körning på den dagen. Trots att jag gillar lastbilar med motorhuv bäst gillade jag faktist F86an, smidig bil med tillräckligt stark motor. När jag frågade åkaren varför han valt N88 istället för N86 sade han att han räknade med att den större starkare bilen skulle slitas mindre an en N86. Motsatt filosofi mot Kronoberg som köpte minsta motorn i Scania 66orna, men Kronberg insåg tydligen sitt misstag då han sedan köpte Scania med V8 motorn...

Trasslet med att byta bil försvann ju när H kvaddade F86an mot en gödselstack så den blev skrot mot betong invallningen runt densamma. En Scania LS110 köptes istället och den fick givetvis Janne och H tog över N88an.