I fäbodbältet var man tvungen klara befolkningstillväxten på 1800-talet genom att använda "all"
jord inne på bygden till mat. Det fanns inte jord så det räckte till hö för alla kritter också. Så man fick dra till skogs på sommarn så dom fick föda sej själv samtidigt som man tog rätt på gräset i skogarna. Myrslåtter.
I Orsa ligger det myrslogar så långt som 2-3 mil från Orsasjön där "alla" gårdar låg.
Fäbodar fanns sk hemfäbodar, ofta mer påkostade minigårdar där man ofta även kunde odla. De ligger ofta på fina höga platser. Sen förekom sk långfäbodar som kunde vara mer primitiva dit man tog sej en kortare period, bla för att klara myrslåttern därikring.
Det fanns inga vägar att frakta på.
En myrhässsja var en riktig skapelse och starrgräset var kort och besvärligt. Det ska vara f-n till å snugga kiselhaltigt kort starrgräs med lie. Det har jag inte provat men far berättade hur besvärligt det var och hur lien skulle brynas hela tiden. Talesättet "Det är inte lien som övervinner gräset..." är ju sant. Det finns liar här som är bara en 1/3-del kvar.
Myrhässjan: Det gällde göra så liten yta uppåt som möjligt med så mycket hö under som möjligt. Samtidigt skulle den klara snötyngd, väder och vind och kanske helst vara ifred från de fåtal älgar som skogen kunde föda då.
Sen hade man en oro för att få hem detta hö. Enda sättet att få hem hö var tillräckligt med snö för hästkörningen men inte för mycket för då kom man inte fram. Vissa vintrar kommer det ju mycket snö på kort tid. Att lära en häst att gå med trugor på hovarna är ingen smal sak så det har nog varit en nödlösning.
Man samordnade sig så att man fick ett grenverk av körvägar upp på skogarna men sista bitarna var man "on your own", en eller ett fåtal körare. Eftersom man hade lång väg och korta dagar kunde man inte göra enkelresor utan man körde hemåt och la buffert på sk vältplatser, eller vid hemfäboden. Att lasta detta korta hö så det följde med var en konst. Far berättade att om man körde tipp på de där smala redena så var det inte roligt att lasta om och det började bli mörkt. Se också bild
https://okb.kulturhotell.se/items/show/2412Vid vanlig hässjning på vall tar man ju in hö när det är torrt efter nån vecka på hässjorna allteftersom vädret duger. Så har då vi gjort. Vi hässjade när det var dåliga somrar. Man la på slag, men när man såg att det inte gick bra hässjade vi. Detta innan vi såsmåningom byggde skulltork.
Så tillbaka till frågan. För viltet eller nån kulturhässjare. Man ser att en del sätter hässjor för att det ska vara pittoreskt. I somras visade jag en "tjej" i grannbyn hur man kunde sätta hässjan nästa år, så den blev "bättre" eftersom även en hässja är en väl utprovad konstruktion och har några "finesser" under sin årscykel genom förvaring, resning, användning...
