Jag har nog en dipp i skoleriet just nu. Allt känns lite tungt och tråkigt, lite arbetskamratsproblem... HR är inblandat. Det är klart att vi försöker ju alla få till nåt bra och vettigt av väldigt lite, vi har i princip inga pengar på utbildningen att röra oss med, dom tog slut när vi köpte böcker och licenser till våra elever vid skolstarten. Så vi har minus i kassan... Vi äskar pengar för dom stora utgifterna typ testriggar mm och oftast får vi dom pengarna men från behovet/äskningen tills det står utbildningsmaterial på skolan är oftast ett halvt år till mer än ett år = våra elever hinner oftast sluta innan... Det jag
saknar är små förnödenheter typ små fjädrar, små
skruv, brickor, ibland en C-ring, ja sådana sortimentlå
dor som man kan köpa på Biltema, Jula mm. Detta har vi inte pengar till att köpa in om vi inte betalar det själva... Ja, jag köper ganska mycket och tar till jobbet för att det helt enkelt skall fungera! Denna fattigdom börjar jag tröttna på. Sedan så har vi en utbildningsdel som heter "EL och Hybridfordon". Se inläggen # 257&259. Våra elever är inte riktigt med på att greja SÅ mycket med el&elektronik. Dom har (ja dom flesta) mycket svårt för att tillgodogöra sig denna del, dom flesta har ingen susning om vad dom mäter och sen så är den här felsökningsriggen inte speciellt bra och pedagogisk alla gånger, fel som blir i riggen men som förmodligen aldrig kan bli i verkligheten, fel som är nästan omöjliga att mäta sig till mm. Och det allra värsta, jag kan inte försvara varför det blir som det blir alla gånger då det inte kan bli sådana fel i verkligheten. Ett exempel: Felet är att en
jord är dålig mellan elmotorn och systemjord. Normalt sett är det 0 ohm. När man mäter så stannar multimetern på ca 0,3 ohm. Vid "fel" så stannar multimetern på 0,5 ohm. Ibland visar multimetern 0,5 ohm när det är helt, ibland visar multimetern 0,5 ohm när det är fel, hur f*n skall jag kunna försvara detta fel? Varför kunde dom som konstruerat riggen inte valt tex 2 ohm eller 5 ohm så man får en rimlig chans att lyckas mäta och ringa in felet!
Vi har redan skickat tillbaka den för ombyggnation då den var helt galet byggd men det är tydligen mera grejer... Men mest är nog elevernas ovilja för att få till dom här olika felsökningarna och finns inte viljan så... Eleverna har sökt in till fordon för att dom är lite intresserade av bilar och så blir det jättemycket el som dom flesta är svalt intresserade av, en del säger det öppet och högt: Jag HATAR el... Men nån förstår, kanske inte elen men förstår att man måste försöka förstå sig på elen, för det är ju alldeles fullt av el i en bil, om ett par år så monteras det ingen förbränningsmotor där framme längre, bara EL!!!
En parantes: Jag har en kurs (hade, förra året var nog det sista?) om fyrtaktsmotorn inom flyget där alla "elever" sitter som ljus i två-tre dagar och ställer frågor, delar med sig av egna erfarenheter, ja vi hinner knappt ha rast och mat. Det är en fröjd att ha dessa kurser men samtidigt blir dessa helger så intensiva att det skulle jag aldrig orka i längden. Så nu har jag lämnat över stafettpinnen till nästa person.
Men jag saknar kunskapstörsten och intresset hos mina elever såsom dom inom flyget har på mina fd. helgkurser. Ibland undrar jag om det är jag som är problemet eller? Jag kanske börjar tröttna? Jag som tänkte detta skulle bli min sista anställning innan pension om 6-8 år... Kanske skulle byta skola?