Roderhaveri på Star Altair i Kinesiska Sjön
Redan på resan från Ykohama till Hong Kong kunde jag märka en mysko skälvning i skrovet som om vi kört på något, men det var omöjligt att lokalisera orsaken.
Vi anlände Hong Kong och låg där endast ett dygn till kinesbesättningens besvikelse.
Återigen till havs mot Singapore. De mystiska skälvningarna fortsatte. Jag frågade andra ombord om de kände något, men icke.
En lördag, gick jag som vanligt en runda till styrmaskinrummet, som var rent som ett dockskåp. Jag stod där en stund och beundrade Hastings-maskineriet som med små rörelser korrigerade kursen. Jag kollade manometrarna för hydrauloljetrycket då ser jag plötsligt hur nålen går upp till max, hydraulpumpen skriker och helt plötsligt släpper det, rodret rycker till och trycket återgår till det normala, båten skälver till. Jag står där en stund och kollar, nästa gång sker samma sak men nu löser elmotorn ut och den andra startar som står i reserv. Jag tar vevtelefonen och ringer bryggan och varskor att rodret sitter fast, men de fattar först inte vad jag menar. Nu löser även den andra motorn ut och där står jag med ett roder som fastnat 4 grader BB. Samråder med Bef, och vi kommer överens att åtminstone få rodret på 0 grader till att börja med. Under tiden saktar vi ner och stoppar i maskin. Jag tar med hela kinesgänget till styrmaskinrummet och med medhavda taljor och stroppar försöker vi få rodret till 0-läge, men det sitter som berget. Jag startar åter upp styrmaskineriet och med hjälp av det tillsammans med taljorna lyckas vi få rodret på 0 grader.
Havet ligger blankt tursamt nog, positionen är ungefär mitt i kinesiska sjön.
Nu börjar ett kommunicerande med Stockholm över kortvågen, när de till slut förstår vad det handlar om ska de försöka få tag i en bogserare som kan ta oss tillbaks till Hong Kong.
Dagarna går, Bef. försöker med att lägga ut ett fallrep på SB sida riggat med lastbommarna för att på så sätt försöka styra båten, men ger upp efter några försök.
Dagarna går och vi driver mot Vietnams kust.
Nu börjar man kunna skönja doften av djungel, en speciell doft som alla sjömän känt efter ett tag till havs då man närmar sig land. Kriget har inte avslutats ännu i Vietnam så det börjar kännas olustigt.
Men så en dag dyker det upp en bogserare från Manilla, inte en havsbogserare som man kunde vänta sig utan snarare en stor hamnbogserare med en massa barfotaflappar som ville ha cigaretter och sprit. Med det blev det dock inget, Bef. sade ifrån.
Man kunde skymta en Holländsk havsbogserare i horisonten, troligen väntandes på dåligt väder och att rycka in.
Bogseringen inleddes och det gick förvånansvärt bra, 4-5 knop kanske.
Väl i Hong Kong, in i en flytdocka. Jag passade på att ge större delen av maskinbesättningen ledigt till deras stora lycka, de var ju bosatta allihop där med familjer.
Morgonen efter första natten var det fullt med presenter framför hyttdörren, whiskey, fin konjak samt en stor aluminiumväska som jag sedan använde flitigt att smuggla i på hemresorna.
Nere i docken försökte varvsarbetarna att med en gigantisk domkraft (vattenfylld i stället för olja) trycka upp roderstocken. Domkraften hade långa spakar på ömse sidor där det hängde 6 -8 kineser och hoppade och ryckte, man kunde skönja att hela akterskeppet lyfte, till slut hoppade roderstocken upp 3-4 cm och så där fortsatte dom tills roderstocken var uppe.
Orsaken till haveriet var att de hade på varvet i Kobe ersatt pockenholzen med något slags modernt fibermaterial som uppenbarligen svällt. Materialet byttes ut och båten blev som den skulle igen.
Efter en vecka var vi till havs igen, några erfarenheter rikare av Hong Kongs nattliv, härligt ställe när man väl hade tid att gå iland.