Kompromisser kan vara bra ibland.
Luna kunde inte leverera de lite större maskinerna med vikt mellan 250 och 500 kg och priser mellan 30 och 55 kSEK. Tjejen (Sandra) tyckte att jag skulle testa med en mindre bänkmaskin. En Sieg M1. Just Sieg har fått mycket stryk på Youtube så jag var minst sagt tveksam.
Men den väger inte mer än 50 kg och tar knappt en meter på bänken. Med mina mycket små behov insåg jag att jag klarade mig med den. Dubbavstånd 250 och dubbhöjd c:a 70 mm räcker när man jobbar med smågrejer som vanligen är 100 - 120 mm långa och upp till 30 mm
diameter. Frästillsatsen klarar små paneler och gavlar och då kan jag göra minst 90% av jobben hemma. Polarn norröver ställer upp för de grövre grejerna om det skulle bli aktuellt.
Stabilitet? Kvalitet? När en säljare säger att det "nog duger åt dig" så blir man lite misstänksam. Men för tio laxar och garanterad returrätt var det värt att prova. Maskinen kom idag.
Första intrycket var oväntat bra. Stabil bädd och bra rundgång på spindeln. Handmatning går jämnt och fint i alla rörelser. Ingen kamelspillning i gjutgodset och fina ytor, härdade och slipade, på alla prismor. Dubbla
kullager för spindeln. För klena bitar räcker de 150 W uteffekt som både spindelmotor och fräsmotor har. Motorerna (likström med tyristorbryggor) går jämnt även vid låga varv och verkar ha IR-kompensering. Den höll varvtalet bra när jag bromsade chucken med en plankstump som till slut fick lite brännmärken.
I morgon ska jag sätta upp lite klockor och kolla glapp och vinklar och skriva varvtalet som funktion av lasten.
Allt sitter kvar när man kört lite med den. Och dessutom ser den bra ut både i helhet och detaljer.
Som sagt, kompromisser kan vara bra. Framför allt om det betyder att man får stabila grejer som man orkar flytta på egen hand och som inte tar upp större delen av garaget.
Återkommer med mätresultat och hur den arbetar i PTFE, delrin, Al, Ms och stål.
Som någon säger i sin signatur: "Maskiner ÄR kul!"
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.