...
Attityderna till att slänga skräp i naturen ändras väl med tiden. När jag växte upp fanns det fortfarande gott om "självorganiserade soptippar" i markerna. Det var faktiskt i regel markägarna själva som dumpade sopor o skräp "i skogen bakom gården" . I någom "lämplig" ravin eller mosse.
Man kunde hitta allt möjligt där. Gamla cyklar, gräsklippare, barnvagnar (lämpliga donatorer för lådbilsbyggen!!), tomglas, radioapparater, skrot o skräp mm mm.
Där jag bodde fanns åtminstone 5-6 kända "fyndigheter" på cykelavstånd från hemmet. Dvs inom 3-4 km radie.
På en av de fanns en skrotad gammal saab (92?), o en opel rekord tidig 60-talare. Jag vet vilka de tidigare ägarna av dessa fordon var, men det talar vi tyst om. Man gjorde så på den tiden bara.
Hur som helst, det var ju kul som bara den!
Föräldrarna var dock inte lika förtjusta över alla fynden som släpades hem...
Mina klasskompisar på andra orter hade likaså sina "fyndgropar", så fenomenet var nog vida utbrett.